Idol 2007 - Den fantastiska elvan

Foto: Göran Granlund/Sourze

Jag tycker om att se artisterna uppträda två gånger, så att säga, innan jag sätter min åsikt på pränt. Reprisen nu idag är en självklarhet, eftersom man hör med andra öron, ser med nya ögon, när man ser det för andra gången. Och aldrig har det varit så roligt att titta som nu. Med vissa få undantag är det här kvalitémässigt den bästa fredagsfinalen jag någonsin sett i Idol. Ni som inte följt programmet tidigare har kanske svårt att inse faktum, men det är en helt fantastiskt hög nivå. Det är helt oerhört, och jag tycker att alla ni som inte tittar ska bänka er, bara för en kväll, och se vad jag talar om.

Det är alltid olika teman, varje fredagkväll, och den här första veckan var temat one hit wonders. Ett naturligt tema för artisterna, och jag tycker det är ganska skönt att det leker lite med den bistra sanningen att många av dom här får 15 minuter i rampljuset och inte mer. Det brukade i alla fall vara så, i år är jag inte lika säker. I princip enbart stjärnor på scenen i Frihamnen i fredags.

Mattias - Would I lie to you. Jag älskar den här låten, fullkomligt. Ett helt sjukt bra val för Mattias. Han är fortfarande lite hopknycklad när han sjunger, han minner mig om streetdansare, han liksom sjunger ner i golvet på något sätt. På samma sätt som breakare har en låg tyngdpunkt. Men kanske gör inte det någonting. Mattias har det här mjuka, vackra, förkylda när han sjunger, det är lite som att lägga lock på en burk, men på ett bra sätt. Han låter som någon stjärna, återkommer när jag funderat ut vem det är. Mattias är i varje fall helt underbar på scen, med den här låten, han är fullt närvarande med ögon och det skadar ju inte direkt, att han är jävligt snygg. Den här killen hör inte alls hemma i boybandkategorin, som Kishti så fort delade in honom i. Mattias är så mycket mer än så.

Andreas - I wanna know what love is. Ja, det är Foreigners superhit Andreas ger sig på. Andreas är solskenshistorien i årets upplaga av Idol, han är den småtjocka, krullhåriga, ögonbrynslösa malmöiten som i träningsjacka kommer in på audition och river av Isnt she lovely. Han formas om i Idolfabriken, görs bättre och mer strömlinjeformad, och med lite vilja och mycket smink är han plötsligt en potentiell stjärna. Andreas blir i princip sågad av juryn efter sitt framträdande, men jag tycker han gör det bra. Naturligtvis finns det känsla hos Andreas, han har en mycket tilltalande naturlig värme. Det finns inget sexigare än en ödmjuk kille med talang. Han har inget att oroa sig över, jag är helt övertygad om att han vunnit tittarnas hjärtan. Om han fortsätter välja låtar för hans röst kommer han gå mycket långt. Och jag måste också nämna, tidigare har jag jämfört Andreas med Daniel Lindström, och i sången i fredags är likheten ibland slående. Övergångarna från versrad till versrad, mellan där, på vissa ställen, om man blundar, så är det Daniel på scen. Och jag älskar det.

Daniel - Youre the voice. Även den här låten är grym. Och jag vet inte vad det beror på, för mig har Daniel fortfarande en aura av självgodhet som alltid eliminerar vinnarchansen för en Idoldeltagare. En egocentrering, som mer ofta än sällan följer med manliga leadsingers i band. Och Daniel har ju varit leadsinger, i sitt eget band, som jag förstår det. Som sagt, kanske har det med saken att göra. Men kanske behöver jag gå in på tv4:s hemsida och se om hans Grace Kelly från kvalveckan. För han är ju helt fantastisk i fredags. Helt jävla otrolig. Jag vill fortfarande binda hans händer bakom ryggen på honom, men han vinner mig över totalt. Perfekt i de låga tonerna, perfekt i de höga. Sångmässigt är det helt felfritt. Nu börjar jag inse vad alla pratar om, kanske har jag varit blind, men det här öppnade verkligen mina ögon. Daniel har flertalet skivkontrakt som väntar på honom redan igår.

Christoffer - Baby I love your way. Christoffer är ju min man, han är underbar. Men ikväll blir han överglänst av de andra. Reggaestuket passar honom mycket väl, men det hör inte hemma i Idol, och där tappar han alltså en hel del röster. Till skillnad från andra genrer som ses som alternativa när det gäller popIdol, som rock eller rhythm and blues, finns det ingen marknad här i Sverige för reggae som det ser ut nu. Det finns ingen efterfrågan, och då är det ju naturligtvis helt onödigt att tillgå det. Det här gäller naturligtvis inte bara Christoffer, det har aldrig riktigt slagit i Sverige, och framförallt inte 2007. Visa mig en svensk reggaestjärna, och jag visar dig en kontraktlös artist. Christoffer har en underbar röst, men i fredags kom han inte alls till sin rätt.

Sam - Shes so high. Och det visar sig gång på gång att Idoljuryn har fel om Sam, han är inte önskvärd i den här tävlingen, han har absolut inte den röst dom tydligtvis döva pratar om. Sam är fortfarande dålig, och i jämn konkurrens sämst i fredags.

Evelina - I am the one and only. Evelina är verkligen sockersöt, som Kishti säger. På Scandic Anglais när jag intervjuade Amanda, var hon den som stod ut starkast rent utseendemässigt bland väldigt många snygga Idoler. För alla ser bra ut i år, dom gör verkligen det. Men Evelina sken som solen på Scandic, och det tycker jag hon gör även på scen. Jag tycker inte om den här låten alls, men inledningsvis gör Evelina den bra, säkert om än inte fullt avslappnat. Längre in i låten tappar hon fotfästet, blir nervös, och så visar det där obehagliga vibratot sitt fula tryne. Om Evelina slipar bort det blir hon giftig, tyvärr tror jag inte hon hinner utvecklas tillräckligt mycket innan tittarna fått nog.

Amanda - Tainted love. Riktigt bra låt. Och ett vågat val. Det här är inget du går upp och knäcker ofokuserad. Amanda framstår inte som ofokuserad, direkt, men hon har ju absolut noll koll på den där scenen i fredags. Breitholtz anmärker på att hennes närvarande i ögonen kommer och går, inte konstigt när hon ständigt letar efter kameror hon ska titta i. Jag är en firm believer av importansen när det gäller personkännedom i den här branschen, och det är en stor börda Amanda lägger på de ansvarigas axlar. Det är en otrolig talang som ska förvaltas, och jag är inte överhuvudtaget tillräckligt kvalificerad för att uttala mig. Dock ska jag säga, att jag tror Amanda blir som absolut bäst när man tar bort tvånget från framträdandet. Låt henne titta vart hon vill, och jag förstår att det är svårare för tittarna att relatera om dom inte har ögon att se in i, men Amanda är ett undantagsfall och hon kommer nå ut i alla fall. Anledningen till att hon är så dålig i fredags beror inte på dåligt fokus, det beror på ovanan i att framträda när det finns så många faktorer att ta hänsyn till. Ställ henne på en scen, rakt upp och ned, och bara öppna hennes ögon och mun. Det behövs inget mer.

Marie - Baby love. Oj, vad hon överraskar. Hon blåser mig fullkomligt av stolen. Vilken jävla öppning på kvällen. Maie kommer ut uppstassad som aldrig förr, med hår, kläder, smink för det hon ska göra. Och det är en helt överjävlig pipa hon har. En svår låt, med svårt hårt tryck i, men det här gäller tryck som måste komma inifrån. Det är ingen gapig låt, men den mullrar och kokar, som en vulkan precis innan utbrott. Och Marie förlöser den. Hon tar över helt och hållet, spränger alla gränser. Marie är en av de bästa ikväll, och då är det, som ni förstått, helt sjukt bra. Så jävla bra att det inte finns, sångtekniskt, stilistiskt, artisteriet lämnar inget att önska. Marie måste i fredags ha bevisat för alla att hon verkligen förtjänar sin plats i den här tävlingen.

Anastasia - Sleeping satellite. Ja, stackars Anastasia. Hon har det inte lätt. Söker till Idol, blir till skillnad från Andreas omgjord till det sämre, lyckas inte bära upp den där underliga frisyren och framstår som oäkta. Hon har en vacker röst och jag känner starkt förtroende till Breitholtz åsikt, alltid, och han har frn första stund sagt att hon är en stjärna. I en annan tid, på en annan plats, kanske. En ny Anna Ternheim eller liknande, Anastasia har ett lugn och på vissa sätt en förtrollande stämma. Hon gör ett bra framträdande, problemet är att det är sämre än alla andras.

Patrizia - Runaway train. Patrizia är ju som bekant väldigt vacker. Otroligt vacker i fredags. En beundransvärd närvaro, en utstrålning som förlåter hennes omogenhet. Jag är inte helnöjd med låtvalet, den är vacker, men i de låga partierna som kommer så ofta som i slutet av varje versrad, försvinner Patrizia och det sänker hela intrycket. Som tur är gör hon allt det övriga tillräckligt bra för att glänsa i alla fall. Patrizia vinner inte Idol, det är jag övertygad om. Men hon har mycket gott att vänta om hon skärper till låtvalen ytterligare.

Gathania - Walking on sunshine. Den här låten har man väl hört sig trött på redan för typ tio år sen. Men det är okej. Gathania är, som väldigt många upptäckt, bedövande vacker, på riktigt. En tjejkompis till mig uttryckte sorg över att dom gjort om en redan så naturligt vacker tjej, och det kan man väl hålla med om. Hursom strålar hon i fredags, trots att hennes trovärdighet inte står på hundra direkt. Precis som fall Patrizia, har Gathania inte en chans att vinna Idol. Men hon gör en bra insats, hon tar i och skuttar runt, och försöker vara älskvärd så mycket hon bara kan. Om jag ska sia om hennes framtid är jag mycket pessimistisk - Jag ser otaliga kvällar på Stureplansklubbar, med sin medvetet snygga pojkvän, som inte kan mynna ut i annat än C-kändisskap. Synd, är det, jag hoppas att jag får fel.

Anastasia åker ut, och ingen är förvånad. Baserat på vad jag sett hittills blir det Evelina som ryker nästa gång, inte direkt en högoddsare det heller. Tyvärr, får man lov att säga också, när det egentligen är Sam som ska fara och flyga. Men vi tar inte ut något i förhand. Jag måste berömma alla för deras engelska, inte många gånger har man hört texter så tvättade på uttalsfel. Sätt er nu på fredag, klockan 20, och se ungdomarna ta fart, det är något i hästväg. Jag lovar er.

Av Cim Efraimsson 07 okt 2007 15:00