Fågelsång från rymden

Hans syn på framtiden var ju mest intressant efter allt annat om honom upprepats i det oändliga i alla medier. Jag är rätt charmad av denna trevliga kompetenta man med sin sköna röst. Han säger att hans väntan på färden inte var lång, för den var fylld av studier och praktiska övningar.

Periodvis hade han tydligen viss frihet att välja sysselsättning. Så ett tag var han inkopplad på det ryska rymdprogrammet osv. Han har varit ute hundratals ggr och hållit föredrag på universitet och andra håll. Han har inte tappat kontakten med livet utanför NASA och rymdbasen.

Han är bergfast övertygad om att det har funnit liv på många håll i Universum och att det finns olika former av liv nu också. Han tror inte på människoliknande liv men en massa andra organiska former ute i rymden. Han tror inte att det finns någon teknologisk kultur där ute "för då skulle de ha kontaktat oss" sa Christer. Är det ett bra argument?

Amerikaner brukar ha lätt för att prata om Gud i tid och otid. Men jag kunde inte höra några religiösa synpunkter trots att jag lyssnade rätt intensivt. Det var nog rätt bra. Det var vetenskapsmannen, hedersdoktorn mm som framträdde.

Men ibland övergick hans torra beskrivningar i nästan himmelsk poesi, när han såg stjärnor och månar och rymdens oändlighet. Det fanns en slags hemlängtan i hans röst när han berättade hur han såg Jorden där nere.

Jag har under åren läst många olika åsikter om vårt Universum. De flesta har sagt att det är så fullständigt orimligt att tro att något liv kan existera där ute i den fruktansvärda kylan, med dess brist på syre och vatten med mera. Men Christer F. har stor tro på att det finns vatten på Mars och därmed sannolikt på andra håll också.

Med stadig röst förutspådde han att vi jordevarelser skulle expandera ut i Universum till åtminstone 10 andra planeter med uthärdligt klimat. Något sådant har jag nog inte hört någon säga förut. Vi skulle skaffa oss alternativa bosättningar med hjälp av väldiga rymdskepp, om existensen här skulle hotas. Ja så sade han faktiskt. Jag kunde inte låta bli att tänka på Aniara.

Av Jan Brunnegård 14 aug 2007 07:46