Socialen lägger locket på - mörkar

Kamp mot myndigheterna är en svår väg och så gott som hopplös.
Rebellrobban vet, han har förnedrats så många gånger i sin kamp för rätten till föräldraskap att jag inte längre orkar räkna.
Tidigt i våras följde jag med Rebellrobban och träffade hans son, trots en motsträvig socialsekreterare. Jag hindrades från att ta bilder med orden att detta inte var en reportageresa.
Efteråt skrev jag om historien här i Sourze vilket fick till följd att nämnda socialsekreterare ringde Rebellrobban och skällde ut honom dels för att jag skrev men också för att han tagit mig med sig.

För en vecka sedan fick han en kallelse till socialförvaltningen i Farsta för ett möte där bl.a. högsta chefen fanns med.
Mötet gick ut på att Robban gjort fel som tagit med sig mig på mötet och att jag skrivit om fallet på Sourze. Detta skadar bara hans barn menade förvaltningen, detta trots att barnets namn aldrig nämns i mina skriverier.
Robban fick där veta att han kunde få träffa sin son varannan månad upp tills det att sonen fyllt 18 år. OM han träffade sonen med sin numer f.d. sedan tre år, kanske det kunde bli en gång i månaden.
Robban är en egocentriker, han vägrar att stå med mössan i handen till myndigheterna och bocka för småsmulor. Så var det förr i det gamla socialsverige - människor utan makt och position tvingades att buga och bocka, men förlorade sina barn ändå.
De välbeställda och som kan tala för sig - klarar sig alltid, liksom dem som kan leva dubbelliv utan att myndigheterna någonsin får veta.

Jag träffade för lite sedan, en missbrukartjej med två småbarn. Hon går på heroin, har barnen hos men jobbar på gatan för att få runt det hela tillsammans med socialbidrag.
Vad är det som säger att barn som växer upp i en missbruksfamilj
skulle ha det mer beviljat än t.ex. en ensamstående pappa som inte dricker eller använder droger, men som har en udda livsstil.
Robban är en levnadskonstnär. Han värdesätter umgänge med sin son mer än prylar. Han vill visa på andra vägar att leva, är det fel?

Barn som omhändertogs av den gamla barnavårdslagen var ofta från ensamstående kvinnor, fattiga familjer som inte ansågs bra nog att fostra sina barn. Samhället ansåg att det fanns dem som var bättre lämpade till detta.

Det otäcka är att inget hänt sedan den tid jag omhändertogs 1953 och fram till idag. Godtycklighet och tärnkastning tycks avgöra hur sociala myndigheter hanterar barnaärenden.
I vissa fall får barn utnyttjas till det grövsta under överinseende av såväl socialförvaltning som rättsväsendet.
Barn tvingas bo med föräldrar som utnyttjar dem sexuellt därför att lagen säger att pappor i alla lägen har rätt till sina barn.
Undantaget är Rebellrobban som hamnat i Farsta socialförvaltnings händer.

Den nya regeringen talar om att kvalitetsmärka socialtjänstens verksamhet. Hurra... Farsta får 1:pris i konsten att stjäla ett barn.
Det behövs ingen kvalitetsförstärkning, det behövs likvärdiga bedömningsvillkor över hela landet och slut på godtyckligheten hos självgoda socialsekreterare.
Rebellrobban har en advokat. Han har rekommenderat Robban att gå till domstol. Att handlägga ärendet i Europadomstolen kan ta upp till 8 år. Under den tiden själ samhället värdefull tid av såväl son som far.
Robban väljer den andra vägen svenskt domstolsväsende och förhoppning om rättvisa.
Han har också kontaktat kvällstidningar, radio och tv. En person som lägger ner allt detta arbete utan några egentliga ekonomiska resurser, kan inte vara en dålig far.

Av Anne Skåner 13 aug 2007 19:10