Dumkommentarer & Desinformatörer

Hon tillhör en av de här kvinnorna som sneglar fegt på mig under lugg och säger med andan i halsen; "Ja, nu ska det väl bli skönt att sätta sig PÅ VITLÖKSEXPRESSEN och åka hem?", när arbetsdagen går mot sitt slut.

Jag replikerar snabbt att t-banehelvetet går mot Norsan, att det är Rinkebylinjen som kallas vitlöksexpressen. Förgäves. Kvinnan har redan vänt sig mot resten av arbetslaget och fnissar hysteriskt, vädjande om stöd i sin hobbyrasistiska eurfori.

Jag idisslar en kort stund. Ska jag smälla till den lilla fittan med ett "Ikväll ska jag nog ragga upp nån blatte vid tunnelbanan"? Nä, det är inte värt det som kallas för "esprit d´escalier", om jag inte är helt felunderrättad. Ni vet, när man hittar något passande och dräpande att slå tillbaka med och göra vuxenmobbaren lite tyst ett tag.

Den här "arbetskamraten" är av det segare virket. Ni vet, dom där som alltid ska göra sig lustiga på andras bekostnad. Oavsett om dom är 20 eller 50, svenskar eller faktiskt, utlänningar, rika eller fattiga, välutbildade mediapersonligheter eller ströjobbare inom industrin.
Dom finns överallt. Och dom sprider till lika delar obehag som avbrott i produktionen, då man antingen måste fly till kaffeautomaten, ringa älskaren eller bästa tjejkompisen och beklaga sig, gå på tidigare lunch eller fly ner i arkivet. Ibland får man migrän, ibland får hela arbetslaget migrän.
Dumkommentarer typ; "Va´gjorde du inatt, vaaa?" när man ammat eller haft missfall eller vakat vid en anhörigs sjukbädd är något som Dumkommenteraren ofta häver ur sig. Talar man om som sanningen är lyser ögonen av illvilja. "Näääh, åh, förlååt så mycket, då. Då kanske vi andra ska lämna dig ifred idag, eller..."?

Den här personlighetstypen kan aldrig bearbetas genom att man själv läser hyllmetervis med managementlitteratur eller pedagogiska skrifter om arbetsmiljöfrågor, mobbing på arbetsplatsen och moral i största allmännhet.

Den här personlighetstypen kan man mota i grind endast genom faktagranskning. Ett personnummer och alla offentliga register är öppna för dig! Du kan kartlägga en hel släkt, med giftermål och företag och vitesförelägganden och skolbetyg och ägande av eventuella bilar och sommarhus. Alltid är det något som kryper fram, som får det att krypa i huden på motparten, när du presenterar sanningen genom en försåtligt ställd fråga.
- Jag visste inte att din lille Roger gått på GrundVux ifjol. Sa du inte att han gått Lundsberg?
Därifrån till evigheten. Det är bara fantasin som sätter gränser för hur långt du kan gå för att få arbetsro.

Desinformatören är en lite vassare typ, snitsigare i klädstilen, befinner sig ofta på arbetsplatser där det bjuds på luncher, kick offs, där konferenserna genererar herpes hos minst 80 av deltagarna och där first business class är en självklarhet. Desinformatören tar sig framåt, uppåt, allt högre - just genom desinformation.

Att sitta länge framför datorn och låta urkundsförfalska alla möjliga jävla blanketter, från körkort till skolbetyg och utbildningsreferenser, är något en desinformatör gör. Flitens lampa brinner enbart på individen, allt utanför den ljuscirkeln är totalt ointressant.

Att han eller hon skulle vara en företagspsykopat i det lilla formatet eller stora, slår han eller hon ifrån sig förskräckt.
Desinformatören saknar nämligen också sjukdomsinsikt och den för honom eller henne nödvändiga kontakt med verkligheten, som gör det möjligt att bromsa i tid. Exempel är människor inom media och politik och näringsliv som bygger luftslott som småungar och hittar på alla möjliga löjliga historier, som till slut kraschar med en jättebang i bygget.

Men då har desinformatören på sin väg mot framgång, högmod och det slutliga fallet, i värsta fallet störtat andra under sig. Allt för snöd vinnings skull.

Medan desinformatören, den försåtlige, går runt innan middagen och placerar om inbjudningskorten, så att det passar honom eller hennes syften, kanske ett gott råd eller två kan vara på sin plats.

Från vanlig, hederlig faktakontroll av dennes uppgifter till sökmotorer på Internet, SKM;s register och flera andra offentliga källor, kan du själv bilda dig en uppfattning om det här är en typ som du vill dela bostadsrättsförening eller sommarsophämtning med. Du kan avgöra om det här är en utmärkt simtränare för dina barn eller en mindre lyckad fascist som hör hemma i en diktaturstat. Du kan kolla upp om den här personen länsar pensionärers konton och drar utomlands, om han eller hon startar upp modellagenturer enbart för att komma under kjolen på flickor. Du kan kolla om du har att göra med en mobbad unge vars enda drivkraft är att få andra att framstå som mindre värda, i yrkeslivet såväl som i sällskapslivet.

Den här typen hälsar inte på tidningsbud eller brevbärare och förväntar sig alltid att taxinchaffisen ska bära hans eller hennes väskor till dörren. Det här är en genuint otrevlig fan, som avslöjar sig på restauranger genom att vissla på de som serverar och som aldrig kan titta servicepersonal i ögonen.

Desinformatören letar aktivt efter mer lyckade personer att fraternisera och nätverka med. Att ta en fika med rörmokaren eller barnens fotbollstränare är helt uteslutet i Desinformatörens snäva värld. Vänskap existerar inte, människor i Desinformatörens värld är enbart ryggar att klättra uppåt och vidare på, medan kotorna krasar under de designade skorna från London.

Desinformatören "skämtar" inte om "VITLÖKSEXPRESSEN". Han/hon talar så lite som möjligt. Och när det sker, är det i låg ton, med försåtliga förtecken. Små, små ord som sätter fantasin i rullning.

Desinformatören kan mycket väl ha gått på Lundsberg eller Harvard Business School eller nåt annat snobbigt. Några veckor, iallafall. Innan han eller hon slängdes ut av lärarfacket.

Det är den här typen av "jobbarkompisar" som brukar ställa till med kaos, självmord, rekordstora sjukskrivningsberg, magsår och än värre saker inom media, politik, näringsliv. Inte alltför sällan har de en mindre trojka kammarjungfrur omkring sig, som inte drar sig för att upprepa deras lögner tills de liknar sanningar. "Vänner", som vid avslöjanden kring Desinformatören raskt tar avstånd från denne, antingen via sms eller genom medierna.

När ett företag i Sverige gjorde "bokslut", upptäckte man och rensade ut 17 subkulturer. Det fick jag mig berättat vid en konferens. Ett klart tecken på sjukdomsinsikt inom företagsvärlden, vilket borde premieras eller åtminstone uppskattas mer.

Sedan finns det en tredje besvärlig personlighetstyp inom arbetslivet. Den sociala sadisten. Som sätter ett högt nöje och ser en utmaning i att avslöja desinformatören. Men det, det är en helt annan historia.

Av Susanne Backman 13 jul 2007 17:29