Stridbara samer i Västerbotten

Striden har hela tiden handlat om ett ursprungsfolks sedvänjor, samt även rätten till markens användning. Var får man vara i kontrast mot nybyggare från söder, som började flytta in redan på medeltiden. Det kan inte ha varit många "svenskar" på 1600-talet men så ökade befolkningen vid kusten och efter älvdalarna fort. Flera svenska kungar befrämjade denna kolonisering för att få ekonomisk och militär makt över området.

Men länge så visste man inte så mycket om övre norrland i Stockholm. Man hade inte ens ett bra namn på det. Men så småningom satte man gränser för ett Ångermanland, ett Lappland och ett Västerbotten. På andra sidan sjön låg givetvis Österbotten. Man började snabbt föra kyrkböcker och mantalslängder. Nybyggarna fick papper på att de ägde viss jordbruksmark, som de odlat upp. Ofta ingick också betydande skogsområden, som dock ansågs som så gott som värdelösa. Gårdar fick ett värde först sedan det visats att de kunde försörja en familj med hjälp av kor, får och getter. Man samlade in allt gräs och hö under tre sommarmånader i "utelador" för att ha mat till kreaturen i nio månader igen.

Nere vid kusten var det ett bättre klimat än i inlandet. Så vid kusten på alldeles utmärkt jord började man tidigt odla säd, potatis, rovor och annat. Mycket misslyckades, men man lärde sig efterhand. Men i varje socken i norr finns grunder kvar efter "engenerationers torp". Jag har hittat sådana själv. Ett ungt par bröt mark, sådde och byggde sig ett hus på kanske 10 kvm. Men redan efter några år fick de ge upp i ordets alla bemärkelser. De svalt och frös ihjäl. Men denna torpardöd förekom även i södra Sverige.

Denna inflyttning från hela södra Sverige utgjorde ju tidigt ett hot mot samernas urgamla levnadsvanor. "Fattiglapparna" hade ofta mycket små renhjordar som gav dem usel försörjning. De hade inga ägopapper av något slag så som nybyggarna kunnat få redan på 1600 talet. De kunde inte tala svenska och givetvis inte heller läsa några dokument. De kände sig snabbt helt rättslösa. Lappfogdar tillsattes som en slags förmyndare över dem. Fogdarna fanns kvar in på 1960-talet i Umeå och Luleå.

De senaste veckorna har det stått mycket i medierna om renbetesrätt på helt privat mark i Nordmaling nere vid kusten, några mil söder om Umeå. Strid om detta har pågått i domstolarna i 40 års tid. Jag kan inte nu referera dessa domar. HD inte tar upp några mål om rätten till renbete utan lägre domar gäller. Så i princip är nog striden slut. Vem har ork och pengar att fortsätta? Samerna har alltid fått betala sina rättegångar själva. Massor finns att söka på nätet. Men summan är att samerna upplever sin rennäring som utrotningshotad och därmed hela deras kultur. Motsidan säger att på vår mark har aldrig funnits några renar så de ska inte vara här nu heller. Det hävdas att samerna har fler renar än någonsin förr under sin historia. Så renarna de skadar mer än någonsin förut, inklusive alla deras maskiner.

Därför ha de råd med bra hus, vanliga bilar, snöskotrar, terrängmotorcyklar och helikopterassistans. De fasta markägarna ser ingen fattigdom hos samerna eller att dessa skulle vara hotade på något sätt. Jag har lyssnat på många markägare på olika håll i Västerbotten. De anser att samerna har stora privilegier medan samerna anser att de fråntagits sina rättigheter.

Det ska betonas att renar är vilda djur som endast en kort stund kan infångas med lasso. Kan man äga ett vilt djur som går löst har jag hört många fråga. Ingen skogsägare kan öronmärka älgar och rådjur! Renarna är på fjället på sommaren där de slipper myggen. När första snön kommer söker de sig själva ner mot skogslandet där det fortfarande finns mat, som renlav på träden. Men kommer massor av snö och hård skare så fortsätter renarna ända ner till kusten om ingen hindrar dem.

Ja här har givetvis nu skett rationaliseringar. Vissa år åker tusentals renar med lastbil, ned mot nu aktuella Nordmaling. Där finns som regel mindre snö och mindre skare, som annars förstör deras klövar. Där är också relativt lätt att ordna nödutfodring. Men där finns uteslutande bondeskog privat mark samt bolagsskog. Renarnas nedtrampning av trädplantor och avbetning av topparna kostar markägarna stora summor. I Norrbotten trampar renarna mest på statlig mark sägs det.

De politiska partierna har haft svårt att forma en Samepolitik. Folkpartiet försökte en gång men jag vet inte om de papperen gäller nu. Men de domstolsutslag som vi väntar på nu kan avgöra samekulturens överlevnad. Både EU och FN har ögonen på Sverige. För Sverige har vägrat skriva på viktiga dokument om skydd för minoriteter.

Kolla: Länk: dn.se
Väldigt mycket finns att Söka på nätet.

Jan

Av Jan Brunnegård 24 jun 2007 01:48