Så tänker en självmordsbombare

I en artikel i Herald Tribune den 5 maj 2007 under rubriken "The torture of the grave" har Leor Halavi beskrivit hur självmordsbombarna tänker när de begår sina dåd. Vad tror förövarna av dåden händer med offren för deras handling? Kommer de också till Edens lustgård? Hur går det med de otrogna?

Personligen tar jag avstånd från alla vidskepelser vare sig de gäller kristna, muslimer eller judar som tror på en Gud eller på många gudar. I regel är de tätt sammanvävda med varandra så att de kristna har tagit mycket från judendomen och islam har stora likheter med båda de religionerna.

Hur har den avskyvärda tanken att mörda andra oskyldiga människor när man begår självmord genom att utlösa en bomb kommit till? Det verkar vara ett medeltida tänkande som inte hör till 2000-talet. Så här skriver Halavi: "Everyone knows, of course, that after death martyrs go straight to the garden of Eden." Det är alltså Edens Lustgård som väntar mördarna. Hur kan ett så primitivt tänkande bli allmänt accepterat bland troende muslimer? Var finns de religiösa ledarna som tar avstånd från dessa våldsdåd?

"What happens to the vast majority of Muslims, those who do not die as martyrs?" När den döde tvättas återvänder själen till kroppen. Den följer med begravningsprocessionen och innan jorden läggs över den döde förenas själen med kroppen.

"In the grave, the deceased Muslim – this composite of spirit and corpse – encounters two terrifying angels Munkar and Nakir". Dessa änglar bedömer sundheten hos muslimens tro. Om denne ger ett övertygande svar och inte har några synder på sitt samvete blir graven förvandlat till ett luxuöst ställe som gör det uthärdligt att vänta på den yttersta dagen. Om muslimens tro har varit otillräcklig eller han har syndat t. ex. inte ha iakttagit tvagningsriten före bönen, blir graven förvandlad till en "oppressive, constricting space". Nu börjar "the torture of the grave" och den fortsätter då, och då till senast uppståndelsen från de döda, då kanske Gud förlåter muslimen som har uthärdat bestraffningen.

Dessa tankegångar verkar vara medeltida och det är de också. De uppkommer under 700-talet i den tidiga muslimska traditionen som upphöjde denna tro till en dogm. "Pius Muslims today continue to adhere to this belief. In invocations, furneral prayers, sermons, and popular litterature, Muslims are frequently reminded to heed this punishment..."

Psykologen Ahmed M. Abdel-Kahlek har studerat arabiska ungdomars ängslan för döden och funnit att rädslan för "the torture of the grave" är akut. Egyptier och Kuwaitier var mer bekymrade över tortyren i graven än att förlora en nära anhörig eller falla offer för en allvarlig och dödlig sjukdom. Muslimer undgår tortyren genom att dö som martyrer men till kategorin martyrer ingår också de som omkommer i eld, genom drunkning , om en byggnad faller samman eller genomgår ett stort lidande som gör att de betraktas som martyrer efter livet.

"This means that immediately after death, their spirits do not return to dwell within mutilated or burned corpses. Instead the enter the Garden of Eden, where they recieve new bodies, perfectly reformed, so as to enjoy the rewards of matyrdom untill the resurrection. Those who have lost a relative in a violent and shocking death – in the bombings in Baghdad, for instance – may find some consolation in this belief."

Religiös vidskepelse i en eller annan form, är den främsta anledningen till dagens olyckor. Bush trodde att Gud hade utsett honom att införa demokrati i Mellersta Östern. Om han i stället hade använt sitt förnuft skulle det nog inte ha blivit något Irakkrig. Om han hade låtit några medarbetare studera den islamska religionen skulle de ha funnit att muslimer inte gärna låter sig styras av de i deras mening otrogna.

De avskyvärda självmordsbombarna är jämförbara med
häxprocesserna. I Bonniers stora lexikon står det följande om dessa: "Det var under senmedeltiden som häxtron i Europa sköt fart på allvar. Kyrkan som hade ställt sig kritisk till häxtron, kom att godta den och betrakta häxorna som kättare. Inkvisitionen anställde häxprocesser och offren drevs till bekännelse med tortyr. Med stöd av Gamla testamentet – En trollkvinna skall du icke låta leva - dömdes de till döden, i regel på bålet. Påven Innocentius VIII auktoriserade häxtron genom en bulla 1484. En handbok i konsten att föra häxprocesser, Malleus maleficarumHäxhammaren utgavs 1487. Häxförföljelserna kulminerade på 1600-talet då det spred sig som en smitta, även på protestantisk område. Luther yrkade på dödsstraff för häxeri. I Sverige nådde håxprocesserna sin höjdpunkt 1668-78, under Karl XI:s tid. De bekämpades framför allt av läkaren Urban Hjärne, som gav rationella förklaringar till de framtvingade bekännelserna, inte minst självsuggestionens betydelse. Den sista avrättningen för trolldom skedde 1704 I Sverige halshöggs häxor innan de brändes. En beskedlig kvarleva av häxtron är traditionen med påskkäringar och de påsksmällare som avfyras för att skrämma bort onda makter."

Såväl häxbränningarna som självmordsbombarna har religiösa förtecken som motiverar fenomenet. Om de religiösa ledarna för islam hade gått ut med en fatva som gått ut på att självmordsbombarna inte kommer att "enter the Garden of Eden" utan kommer att drabbas av "tortyr i graven" liksom de otrogna, skulle de avskyvärda dåden upphöra av sig själv. Om en människa begår självmord är det den personens ensak men att mörda andra samtidigt som man mördar sig själv borde rendera vederbörande helvetets alla kval.

Jag, personligen, tror dock inte på vare sig himmel eller helvete. När jag var barn kan man nog säga att jag trodde på helvetet och var rädd att hamna där, men jag visste inte bättre på den tiden - i slutet av 1940-talet. Jag förstår att muslimer är rädda för "tortyren i graven" för de är indoktrinerade i den muslimska läran liksom jag var det i kristendomen.

Av Yngve Karlsson 11 maj 2007 14:12