Livet är en schlager... eller?

The ark, Helsingfors på lördag. Ja, nu kan väl inte någon ha missat vad jag syftar på - det är ju Eurovision Song Contest! Tävlingen som väl de flesta musikälskare ser fram emot, och nedräkningen till Finalen med stort F började nog redan vid den svenska uttagningen vid Melodifestivalen, och alla dessa "inför-program" sedan. Nej, ingen kan nog ha undgått den orkan som väntar framöver. Kanske det har varit lite som en kompis till mig som började räkna ner dagarna till sin Bulgarien-resa i juli, redan i januari. Är det samma olidliga väntan som finns hos stora delar av svenska folket vid den här tiden? De som kanske föll i gråt då över att "fel" låt vann i den svenska uttagningen får nu en andra chans att hitta sin favoritlåt, när även de andra länderna presenterar sina bidrag. Man måste ju faktiskt inte hålla på Sverige!

Trots att jag skriver detta måste jag erkänna en sak: jag var en av de som INTE tittade på den svenska finalen! Den som "alla" pratade om sedan, och då man började fundera på allvar om man hade missat något. Jag har eller inte sett inför-programmen, och det är ytterst tveksamt om jag ser finalen i Helsingfors på lördag. Jag är medveten att jag återigen kommer att hamna utanför det som "alla" pratar om, men... näää... undrar hur många man kommer att chocka med att berätta att man inte sett finalen? Man kommer ju säkert att få frågan ett antal gånger; "Såg du…?", "Vad tyckte du om…?" "Va!? Kollade du inte!?".

Men - som ni märker eftersom jag skriver detta - så är jag inte helt oinsatt. Jag vet ju faktiskt att The Ark vann. Och "vem minns den som kom tvåa?" Sedan har jag ju mer eller mindre frivlligt tvingast höra låten ett antal gånger också; på spinningpassen och så där. Ja - till och med när vi hade linedanceuppvisning hade vi schlagertema och dansade en dans till "The worrying kind". Man slipper inte undan…

Och jag måste väl i ärlighetens namn säga att jag hört bättre låtar i mina dagar. Men - det ska gudarna veta, jag kanske börjar gilla "The worrying kind" också? Om jag bara tvingas höra den tillräckligt många gånger, alltså. Förra året vann ju Lordi med sin "Hard rock, hallelujah", och jag verkligen ogillade den låten första gångerna - och hårdrock är absolut inte min musiksmak - men efter att ha tvingasts höra den ett antal gånger så tycker jag den nästan - men bara nästan - är bra. Kanske det sker ett mirakel att jag börjar gilla The Ark’s också, om de nu skulle vinna. Gör den inte det, blir den nog bortglömd ganska fort och vinnarlandet tvingas lyssna på sitt lands bidrag igen och igen och igen och igen. Man får hoppas att de flesta också gillar låten då, men det finns väl alltid någon som inte gör det.

Av Maria Sågå 08 maj 2007 23:03