Hägglunds människosyn

Sommaren 2006 kritiserade jag Göran Hägglund för hans önskan att lägga ner Djurskyddsmyndigheten. Jag frågade i Aftonbladet: Vem ska tillvara djurens rättigheter om politikerna inte gör det? Vad säger Hägglunds inställning till djuren om hans människosyn?

Fråga 2 har nu fått ett svar i form av socialministerns reaktion på familjen Richardson som kämpar för att rädda sin yngste son.

Familjens äldste son Mattias lider av en obotlig sjukdom som gjort honom förlamad, blind och nästan död. Han är bortom räddning. Däremot kan kanske hans lillebror Felix, som bär på samma sjukdomsanlag, räddas.

Men det kräver att någon kan donera blodstamceller till Felix. Någon sådan donator finns inte. Men det går att ordna om familjen får ett tredje barn. Men det måste i så fall bli ett provrörsbarn eftersom man måste säkerställa att det blivande barnet inte har ärvt sjukdomsanlagen.

Det handlar om ett framtida, plågsamt liv och en dito död för Felix. Eller det motsatta.
Inget svårt val för föräldrarna.

Men ett svårt val för Göran Hägglund, som i TV 4 sa så här: "I grunden är det ett synsätt som är främmande för mig."

För skams skull fick han som minister tillägga att den gällande lagen ska tillämpas. Alltså den lag som kan rädda livet på Felix.

Det är illa, mycket illa, när en dubiös, religiös grunduppfattning fördunklar omdömet hos en minister. Knappast en kristen syn på livet och döden.

Vi får nu hoppas att den beslutande myndigheten, Socialstyrelsen, visar sig ha en mer människovänlig inställning och låter det tredje barnet få bli till.

Av Åke Askensten 07 maj 2007 20:23