Jesu förlåtelse - grund till moralförfall i väst?

Det har med ganska stor säkerhet funnits en historisk personlighet bakom myten om Kristus. Denne, Jesus som han hette, måste ha nått hög andlig medvetenhet och liksom andra som utforskat existensen och dess villkor, ville han förmedla sin kunskap till mänskligheten. Liksom Buddha, Moses, Zoroaster, Muhammed och andra ömkade han människorna och ville hjälpa dom.

Ingen människa är en ö och vi alla påverkar varandra. Många lider och många svävar i okunskap. Det finns det som är ont och sånt som är bra och om vår hemvist på jorden ska vara bra att leva på måste människor förmås att välja det som är gott.

Således gick han, liksom Buddha, Muhammed och Zarathustra, runt och predikade:
"Himmelriket är nära, om ni gör bättring. Gud är kärleken. Om någon slår dig på ena kinden så vänd andra kinden till. Det är lika svårt för en rik att komma in paradiset som för en kamel att komma genom ett nålsöga. Om en lem är dig till förförelse så ar det bättre att du hugger av den än att du hela du hamnar i helvetet. Och ni skall inte döma varandra. Det sa han flera gånger", och mycket annat.

Han fick många anhängare som tyckte att detta var nya, radikala och också vettiga uppfattningar. Dom uppskattade också att han inte anklagade dem för deras skröpligheter, utan förstod dem och tyckte synd om dom.

Men när Jesus blev en maktfaktor blev han som bekant korsfäst. Och då flydde, övergav och förrådde hans anhängare honom och kanske också sin tidigare övertygelse, och därmed den tilltro de haft till hans idéer.

Efter Jesus död och när kranka och bleka eftertankar gjorde sig påminda bland anhängarna, uppstod emellertid en ångestladdad kult kring den korsfäste. Han växte och fick gudomlig status och blev guds like. För honom var det möjligt att vända andra kinden till. Han kunde hugga av en lem som var honom till förförelse. Han kunde avstå från rikedom, han som kunde fasta i fyrtio dagar, som kunde avvisa djävulens frestelser, förlåta sin nästa 490 gånger. Han var ju Guds son, var ju själv Gud, inte en fattig syndig människa som vi andra. Han hade ju uppväckt döda, gått på vatten och uppstått efter döden också efter vad det sades.

Det stora med honom var inte det han hade predikat, det fanns så många predikanter. Det stora var att han hade offrat sig. För människornas skull. För vår skuld. Och det på Guds uppdrag, tyckte man sig förstå. Gud hade förbarmat sig över människorna, Gud älskade dom fast dom var fattiga, syndiga och olyckliga, och han hade offrat sin son för att de skulle bli frälsta. Utan att behöva göra bättring eller vända andra kinden till. Eller avstå från sina ägodelar.

Jesus hade låtit sig bli ett offer för att vi vanliga människor som inte klarade av alltför radikala krav också skulle bli frälsta. Och utan större ansträngning. Därför prydde man de kristna helgedomarna med kors för i korsfästelsen och Jesus död finns mänsklighetens frälsning. Och detta måste man tro på för annars vederfars man den inte.

Så gick tankarna bland dem som varit anhängare till Jesus och som svikit och förrått sina övertygelser när makthavarna ingrep. Och bland dessa efterkloka och antagligen ganska skamsna, uppstod och utvecklades den kristna religionen.

Det förhåller sig också så att den västerländska kulturen, som bekänner sig till kristendom, är den antagligen mest aggressiva och blodbesudlade av kulturer. Här har korståg, slavhandel, kolonialism, rasism och etniska rensningar fått proportioner som vida överstigit vad folk iandra kulturer och av andra religioner gjort sig skyldiga till. Det är i västerlandet de mest sofistikerade vapnen utvecklas, i väst har de förödande världskrigen startat, det är i västerländsk kultur som atombomber har utvecklats och använts. Det är också i väst som sekularisering, religiös likgiltighet och moralisk upplösning nått längst. Liksom materialism och konsumtionshysteri. Med miljöförstöring och klimatförändringar i sin följd.

En hypotes:
När nu den moral som Jesus predikade, den om att man skulle göra bättring, vända andra kinden till, inte döma och annat, hela den moral som Jesus förmedlade, är något vanliga dödliga inte kan leva upp till, svävar vi då inte i ett moraliskt vakuum. Och om vi redan är frälsta genom hans död, han som tog på sig våra synder och försonade oss med gud, har vi då inte full handlingsfrihet.

Andra religioner och andra kulturer är förvisso också aggressiva och blodbesudlade. Inte i lika hög grad som den kristna. Men ändå blodbesudlade. Men dessa religioners upphovsmän har inte predikat ett budskap som ansetts ouppnåeligt. Muslimer försöker avhålla sig från alkohol och fasta under ramadan, buddhister försöker leva upp till villkoren i den åttafaldiga vägen och judar försöker rensa det förlovade landet från hedningar som Jahve har uppmanat dem. Och anhängare av dessa religioner har inte ansett att instiftaren varit guds son. Och inte heller ansett att de etiska förhållningssätt som han predikat varit omöjliga för människor att efterleva.

Det kan vara så att västerländsk vilsenhet, njutningslystnad, materialism, ytlighet och moralisk upplösning är orsakad av den mot förnuftet stridande frälsarroll man tillmätt denne så kallade Messias.

Av Jan Wiberg 04 maj 2007 08:36