Byggjobbare lever på välgörenhet

Hur bestäms värdet av en vara eller tjänst? Jo av tillgång och efterfrågan på en konkurrensutsatt marknad. Det pris som där uppstår är detsamma som värdet av den aktuella varan eller tjänsten. Många har ansett att det är orättvist att anställa efter kompetens och betala efter varans/tjänstens värde på marknaden. Därför finns fenomenen som kvotering och “fair trade".

Man antyder att rättvis handel måste baseras på andra principer än de som gäller i en öppen marknad. Frågan är då vilka principer detta skall vara och vem som skall bestämma om dem.

Det är här som det brukar spåra ur för marknadskritikerna. Det går inte att på ett objektivt sätt tillmäta alla varor och tjänster “rättvisa" priser, som inte sätts av marknaden, utan att resultatet är godtycke och förtryck. Det beror på att en sådan omfattande plan omöjligtvis kan stämma överens med alla medborgares åsikter. Faktum är att det förmodligen kommer att finnas lika många olika åsikter om rättvisa löner och priser som det finns pris och löntagare. Dessutom har det visat sig ineffektivt att betala efter andra standarder än det egentliga värdet på produkten eftersom det tar bort incitamenten att öka värdet av det som produceras. Många kan tycka att det är orättvist att en bonde i ett U-land tjänar tio gånger mindre än en svensk bonde, men det beror på att det han lyckas producera per månad bara är värt en tiondel av vad den svenske bondens månadsproduktion är värd. Det bästa sättet att hjälpa torde då vara att handla med den lågproducerande bonden så att han kan investera i maskiner och öka sin produktion. Då när värdet av hans arbete ökar står han också på egna ben istället för att vara utsatt för någon bidragsorganisatons godtycke. Fair trade representerar alltså inte rättvisa priser utan förtäckt välgörenhet. Välgörenhet kan vara bra på många sätt men då skall den också nämnas vid sitt rätta namn.

Marknadspriset för ett hus i Sverige är mycket lägre än de priser som betalas av svenska konsumenter. Det råder nämligen inte full konkurrens. Människor från andra länder såsom Polen eller Estland tillåts inte arbeta här trots att de har kollektivavtal i sina respektive hemländer. Följden blir att svenska byggjobbare kan ta mer betalt än vad deras tjänster är värda. Skillnaden mellan marknadsvärdet och det pris som konsumenten tvingas betala är precis som i fallet med fair trade inte någont annat än förtäckt välgörenhet. Men till skillnad från fallet fair trade rör det sig här om en ofrivillig gåva som konsumenten måste ge. Den enda principiella skillnaden mellan detta och att röda korset skulle tvinga alla som köpte hus attt betala flera hundratusen kronor till deras organisation är att välgörenheten skulle kännas mer befogad.

Hur motiverar facket det nuvarande läget? Ja de anser att det är orättvis med konkurrens. De anser att det finns rättvisa löner som inte bestäms av värdet på deras medlemmars produktion. Och vem ska bestämma, jo facket. Det säger sig självt att om löntagarna själva får bestämma vilka löner de anser vara rättvisa så kommer lönerna att höjas. Frågan är vad konsumenterna anser. Anser de att priserna de måste betala är rättvisa?

Tyvärr får inte konsumenterna vara med i löneförhandlingarna trots att det är de som drabbas av höjda löner. Konsumenterna får sitta och se på när arbetsmarknadens parter bestämmer hur mycket pengar som de måste skänka till svenska byggjobbare. Om detta är konsekvenserna av den “svenska modellen" borde densamma skrotas med omedelbar verkan.