Sourze i Dubai - Slaveri murar framtiden

Från 25:e våning tittar jag ner på bygget som omringar skyskrapan jag bor i. Detta ska bli det nya affärsområdet i Dubai med världens högsta byggnad i centrum och världens störta galleria intill. En enorm reklammapp visar det matrixliknande slutresultatet av trakten och man häpnar. Sedan ser man småfolk, liksom myror, hur de hissas upp och ner för att utforma det som turister kommer att tappa hakan av i slutet av året. Orättvisans offer klädda i blått är migrationsarbetare från antigen Indien, Pakistan eller Bangladesh, som har kommit till Dubai i hopp om att tjäna pengar till familjen i hemlandet. De är människorna som verkställer de magnifika målen ledningen i Dubai har satt upp, men till viket pris?

Immigranterna utgör ca 95 procent av alla arbetare i Dubai. De jobbar upp mot 12 timmar om dagen för ca tusen kronor i månaden. Under tiden i Dubai bor de i trånga smutsiga arbetsläger i ökenområdet utanför staden. Där trängs ofattbart en halv miljon arbetare. Lägren är uppbyggda av två eller trevånings betonglådor uppradade i oändliga längder. Upp till åtta arbetare delar ett tjugokvadratmeters rum. Toalettfaciliteter används av flera hundra arbetare. Luften är kvav och smutsig, sanden dammar överallt eftersom inga vägar är asfalterade. De flesta håller sig inne i sina rum, utmattade av det hårda arbetet. Hade de möjlighet skulle de återvända hem, men det kan ta upp till flera år innan det kan ske. Majoriteten har tagit banklån för att komma till Dubai och kan inte återvända innan det är avbetalat.

Oskyddade av myndigheter och lagar försökte immigranterna förbättra sin levnadsstandard med strejker och protester men utan någon lycka. De som ledde strejkarna har antigen deporterats eller riskerar fängelse tillsammans med alla inblandade. Mediernas lojalitet med de styrande shejkfamiljerna gör inte situationen enklare. Vissa löften om fackliga rättigheter har utlovats men hittills har inga nya lagförslag presenterats. Situationen är densamma. Var man än vänder ansiktet i denna bländande stad möts man av tomma blickar från de trötta, magra männen. Hettan blir intensivare för varje dag och snart kommer vanlig folk att förflyttas från gator till luftkonditionerade hotell och gallerior. Arbetarna får dock stå kvar i extrema plusgrader och fortsätta med sitt arbete. Vissa kommer att lämna sina liv på arbetsfältet till kostnad av utmattning och uttorkning.

Oavsett konsekvenserna kommer pengarna att fortsätta rulla in. Arikitektmästerverk slår rot som vårblommor ur den torra sanden, turister häpnar, affärerna ökar. Min klump i halsen bara växer och det hjälper inte att vrida blicken åt det soliga hållet. Utan detta moderna slaveri hade Dubai inte varit det som det är idag och det som det kommer att bli imorgon.

Av Iva Dogic 02 mar 2007 11:37