Länge leve Carl Bildt!

Det har blivit allt tydligare att den politiska debatten i allt väsentligt utesluter ämnet politik. Istället är det politikernas personer som ska bedömas. Sen socialismen dog 1989 så finns det inte längre något väsentligt att bråka om, förutom just vem som har snattat eller betalat tv-licensen. I Sverige drivs i princip samma politik oavsett regering, det som skiftar är retoriken samt en dimmig bild av vad som är rättvisa och vad som är frihet.

Varför har då det svenska folket en förkärlek för att låta socialdemokraterna driva samma politik som alliansen annars skulle ha fört? Därför att socialdemokraterna har gjort den svenska avundsjukan till sin. Varför hamnar Carl Bildt gång på gång i blåsväder? Ja det har hittills aldrig hamnat om regeringens utrikespolitik, den saken är säker. Nej när det inte finns någon politik att debattera, utrikespolitiken som förs är ju i princip identisk med den som förts innan alliansen kom till makten, så får man på dokusåpamanér bekämpa motståndarna med personangrepp.

Carl Bildt har begått ett stort fel; han har varit framgångsrik och tjänat pengar. Har man begått dessa dödssynder spelar ens politiska gärningar ingen roll och det vet socialdemokraterna. Istället för att debattera utrikespolitik, som alla vet att gemene man inte är intresserad av, försöker man ta billiga poäng. Att sen politikerföraktet kommer som ett brev på posten, det är smällar man får ta. Att politiker skulle ta något ansvar för att höja nivån på den offentliga debatten verkar vara fullkomligt omöjligt. Allt man kan hoppas på i nuläget är att inte Carl Bildt hindras i sitt egentliga arbete med svensk utrikespolitik på grund utav den pågående pajkastningsdebatten och den exploatering av svensk avundsjuka som socialdemokraterna ägnar sig åt.