Framtiden är inte vad den har varit

SACO Studentråds styrelseledamot Henrik D. Ragnevi var en av de många besökarna på ett seminarium där främst två av föreläsarna stack ut lite extra.

Från 1900-talet finns två dystopier som har blivit stilbildande, den ena är George Orwells "1984" och den andre är Aldous Huxleys "Du sköna nya värld". Den första presenterar ett totalitärt samhälle där staten övervakar sina medborgare och människor är inte fria att läsa den litteratur de vill. Huxleys roman beskriver istället en framtid där ingen vill läsa böcker, eftersom de har fostrats av staten att tycka om enkel underhållning och att konsumera. Trots stora skillnader är likheterna i de båda dystopierna att i bägge fallen styr staten över och bevakar sina invånare.

Efter att ha lyssnat på Pär Ström under förmiddagen på seminariet Framtiden ser inte ut som du föreställer dig börjar jag ana att den som är konspiratoriskt lagd kan hitta en ny reell fiende inom finans och bankvärlden istället för staten. Därtill kanske man kan ge en mer sentida dystopiker som William Gibson delvis rätt som förvisso hade fel när han tillskrev Virtual Reality någon som helst betydelse, men desto mer rätt när det gällde att förutse globala företag och kreditinstitutioners makt över människors liv.

Vissa saker Pär Ström tar upp låter direkt ofarliga, till exempel en kamera som identifierar bilar i drive-in kön och som utifrån statistik försöker avgöra vad kunderna kommer att beställa. En minibuss ägs förmodligen av en familj och då kan det vara bra att ha ett par happy meal klara för servering.

Eller batterilösa billiga radiosändare "RFID" som kan sättas in i euro-sedlar och spåra penningtvätt, eller hur sedlarna rör sig i samhället och spåra kundernas konsumtionsmönster. Italienska Prada har redan RFID-chips i sina kläder för att komma ihåg vad kunderna har köpt tidigare och vilka plagg som de provat. Kläderna kan sedan informera tvättmaskinen om lämpligt tvättprogram.

Det här är enligt Pär Ström nästa steg i den digitala revolutionen. Från början var datorerna isolerade öar, för att sedan bli ihopkopplade I nätverk och till internet. Nästa steg är att prylarna kommer att kommunicera med varandra.

Möjligheterna verkar oändliga, taxibilarna i New York byter reklamskylt efter vilken stadsdel de befinner sig i, med ett chip inopererat i kroppen kan du kasta dina plastkort. Du kommer att kunna betala direkt, kontanter blir överflödiga, men direkt kan företaget som ligger bakom chipet se vilka filmer jag hyr, vilken mat jag föredrar, var jag reser på semester eller bara hur jag rör mig i samhället.

En produkt som vidareutvecklat principen för lögndetektortest hjälper försäkringsbolag att avgöra om människor talar sanning eller inte direkt via telefon. Företaget lovedetector.com har tagit det ett steg vidare till konsumentnivå och säljer ett program som till exempel kan användas av en tjej som i telefon med en kille och avgöra om han är intresserad eller inte. Naturligtvis finns det en version för handdatorn som hon kan använda på den första dejten. Visst känns det som upplagt för en romantisk kväll?

Men den som inte har något att dölja har väl inget att frukta, frågar Pär Ström retoriskt.

Vad gör det att EU sparar alla telefonsamtal eller SMS som du har skickat under det senaste halvåret. Samma sak sker ju i USA genom N.S.A.

Varför ska Europa ha ett sämre terroristskydd, allt sker väl för vårt eget bästa, undrar Pär Ström minst lika retoriskt som är en stor förespråkare för den personliga integriteten.

En annan föreläsare är Thomas Djurling som tidigare har arbetat för Informationssäkerhetstjänster på FRA håller ett seminarium om den undermåliga säkerhet som många företag och organisationer har idag. Han ser inte tekniken som det största hotet utan ser människan själv som den svagaste länken, även om han pekar på självklara saker som lättåtkomliga nätverksuttag i företagslokaler eller öppna trådlösa nätverk.

- De som vill göra ett dataintrång kommer att spela på ditt förtroende, din medmänsklighet och önskan om att vara hjälpsam. De kommer att ta reda på vem som arbetar inom organisationen och ringa upp den och utge sig för att vara chef eller överordnad, låta lite stressad och be om att få lösenord, säger han.

Inom större organisationer har de flesta inte någon koll på vem som är vem på en annan avdelning och i sin rädsla för konflikter lämnar personen ofta ut lösenord eller annan känslig information. Vad Thomas Djurling ser som det viktigaste är att företag sätter upp säkerhetsrutiner och sedan ser till att följa dem, och viktigast av allt: att de som följer reglerna och till exempel inte lämnar ut lösenord till den stressade chefen som glömt sitt lösenord inte får några repressalier för det efteråt.

För att förstärka sina påståenden ger han ett par exempel där han tagit sig in på olika avdelningar inom försvaret eller offentliga myndigheter utan att passera genom några säkerhetskontroller.

Ett av de exempel som gör mest intryck är när han berättar om hur han utgivit sig för att vara geolog med känslig mätutrustning i en ryggsäck som inte under några omständigheter får ligga ned, därmed kan den inte passera genom den obligatoriska röntgen. Den hjälpsamma värdinnan på Arlanda fann dock råd och tog honom genom personalingången och han slapp därmed gå genom metalldetektorerna utan att hon ens tittade i ryggsäcken innan han kunde gå ombord på planet.

- Och vad som hade kunnat vara i den ryggsäcken kan nog vem som helst i publiken gissa, säger Thomas Djurling och gör en lång konstpaus.

Om Pär Ström representerar den som vill skydda individen från övervakning är Djurling något av hans motsats. Trots att utvecklingen mer och mer rör sig mot ett samhälle där storebror eller någon annan alltid ser dig är Thomas Djurling väldigt pessimistisk då han tycker sig se enorma hot inte minst från religiösa och ideologiska grupper på internet som har som mål att ta över nätverk och som lösning ser han strängare kontroll av medborgare.

I den futuristiska filmen V för Vendetta som bygger på serietidningen med samma namn av Alan Moore och som utspelar sig i ett framtida och mörkt London där staten styr med järnhand. Serietidningen var från början inspirerad av Thatcher-eran, men filmatiseringen har också hämtat inspiration från dagens samhälle. Vid ett tillfälle säger huvudkaraktären något som jag kommer att tänka på efter de här två seminariedagarna:
"People shouldn’t be afraid of their governments, governments should be afraid of their people."

Framtiden är vad vi själva väljer att skapa den till, varken Orwell, Huxley, Gibson eller Moore sitter på något slutgiltiga svar, inte heller någon som deltagit på de här seminarierna, som vanligt så finns det inget som åldras så snabbt som framtidsprofetior.

Av Henrik D. Ragnevi 07 feb 2007 18:31