Porr - drömmen om en silikonblondin

"Bimbo på allvar" är rubriken på en intervju med silikonblondinen Carolina Gynning i SvD under julhelgen. Att färga håret platina, spruta silikon i tuttarna och vika ut sig i herrtidningarna Café, Slitz, Moore eller FHM har under senare år blivit en karriärväg för exhibitionistiska brudar, som är beredda att spela villiga sexobjekt. För det är så hon ska se ut, den manliga favoriten bland sexobjekten och det ända sen Marilyn Monroe vek ut sig i första numret av Playboy 1953.

Men silikonblondinen Marilyns amerikanska "barnbarn" är mycket mer hardcore på utvikningsbilder och i porrfilmer än mormors softa och naivistiska bilder och filmer. Titta bara på sexikonen Pamela Anderson - senast åter på omslaget av Playboy, nu endast iförd stilettklackar och en minimal trosa med ett dollartecken mellan benen - och hennes "systrar", porrfilmsstjärnan Jenna Jameson och vår svenska export Victoria Silvstedt. De svenska avlägsna "släktingarna"; Linda Rosing, Carolina Gynning, Jessica Lindgren, Marie Plosjö och Natacha Peyre - samtliga dokusåpakändisar - är bara några grenar på det västerländska blonda silikonsläktträdet. Bakom deras genombrott står undantagslöst en upphovsman och upptäckare, en så kallad flickfotograf som vill göra pengar på den manliga drömmen om en villig silikonblondin. I Sverige är det främst Hugh Hefner - Playboys skapare - wannaben Bingo Rimér som spottat ur sig den här typen av utvikningstjejer i sin egen tidning Moore de senaste åren. I Mattias Anderssons bok "Porr en bästsäljande historia", 2005 suckar en gammal porrproducent över att det fortfarande bara är den här typen av brud de manliga porrkonsumenterna vill ha. Alltså ser han till att skänka dem en till synes passiv kvinnlighet förpackad till magisk kraft och tjejen som viker ut sig för första gången är till en början helt i händerna på flickfotografen eller porrfilmsproducenten för att slå igenom.

Om hon gör det och hon själv kan bestämma mer över vad hon vill och inte vill ställa upp på, kan det redan vara för sent. Hon är stämplad eller som Mattias Andersson skriver i slutet av sin bok: "för de flesta är porren en återvändsgränd i jakten på pengar, kärlek, sammanhang och bekräftelse". I den moderna feministbibeln "Det andra könet", 1949 skriver Simone de Beauvoir att en kvinna som på detta sätt gör sig beroende av mannen, "förlorar alla sina existensmöjligheter om han upphör att åtrå henne". Hon fortsätter med att säga att en sådan kvinna är "fullständigt beroende av sin kropp" och gör en jämförelse med kvinnliga Hollywoodstjärnor: "Deras kroppar tillhör inte längre dem själva. Producenten bestämmer hårfärg, vikt, figur och typ … en uppvisning, hennes ord och minspel är inte avsedda att uttrycka hennes tankar utan skapa en effekt".

Utvikningsbruden ger sken av att vilja bli tagen och porrfluktaren får känslan av ett illusoriskt ägande i det eviga spelet kring sex, pengar och exhibitionism. Men allt som oftast når denna fiction en kulmen för utvikningsbruden - ofta i samband med ett publikt genombrott då media hänger på och börjar skriva om allt hon företar sig - och efter det vill hon och/eller ser möjligheten att göra något annat med sitt liv. I svenska media har vi närgånget kunnat följa pinupporna Linda Rosings och Carolina Gynnings liv och leverne. Båda slog igenom som liveknullare i TV 4:as dokusåpa Big Brother. Linda var förövrigt den första som gjorde det i TV och har därmed skrivit svensk TV-historia på området. Efter den tittarsuccén typecastade 4:an en ny silikonblondin, Carolina Gynning, till nästa omgång av Big Brother och det var Bingo Rimér, som tidigare fotat Gynning, som ringde och frågade om hon ville ställa upp. Sen dessa två blondnedslag klev ut ur Big Brother-huset 2003, respektive 2004 har deras liv fortsatt att exploaterats i en blandning mellan fiction och verklighet i all sköns media. Det är som om dokusåpan bara fortsätter med dessa två som huvudrollsinnehavare, nu skapad av tidningsredaktörer i stället för flickfotografer, TV- och filmproducenter.

Silikonblondiner säljer uppenbarligen lösnummer, men även andra media mjölkar dem allt de kan. Två journalister, Aftonbladets nöjes- och skvallerreporter Daniel Nyhlén och frilansjournalisten Ingrid Carlberg har redan hjälpt dessa unga kvinnor - Linda född 1974 och Carolina född 1978 - att skriva sina självbiografier. Carolina Gynnings "Ego girl", 2005 är en historia om modellande, utvik, destruktiva relationer med män och droger. Förra året kom Linda Rosings "Den nakna sanningen" med ungefär samma innehåll. Men miljöerna skiftar i böckerna, för medan Carolina kastar sig in i en internationell modellkarriär och då och då gör besök i jetset världens slutna rum, harvar Linda runt bland nynazister och Livets ordare i Västerås med omnejd. Carolina är en tuff brud i lyxförpackning, som trots ätstörningar, mat- och drogmissbruk alltid lyckas gå vidare och anta nya utmaningar. Linda däremot tror på kärleken, blir med barn, lämnar barnafadern, träffar en ny man, gifter sig, får ett barn till och lever radhusliv med familjen, innan hon bryter upp för att bli utvikningsbrud.

För ungefär ett år sen ville Linda hoppa av pinuppkarusellen. Hon gick ut i media och avslöjade baksidan av kändislivet; drogerna, utnyttjandet och vad det kostat henne på det personliga planet att vika ut sig och knulla i TV. Linda blev seriös och turnerade runt i landet och förläste. Hon ville varna unga tjejer för att vika ut sig och bli utnyttjade. Hon utgick från sig själv som exempel för att få dem att förstå att de inte skulle falla för lockelsen från män som lovar guld och gröna skogar om de tar av sig kläderna och ställer sig framför kameran. Efter det ställde hon upp som partiledare för Unika partiet, inför fjolårets val. Men den nya seriösa karriären fick ett abrupt slut när Linda på nytt meddelade att hon skulle vika ut sig, den här gången i herrmagasinet FHM. Anledningen till denna backlash förklarade Linda i en krönika på Sourze. den 21 november 2006. "Det är ingen som ger mig lön för att jag ska bli sk ´seriös´ i andras ögon." Linda hade drabbats av bimbostigmat och gick tillbaka till det hon ansågs vara bäst på, nu under epitetet sångkarriär med låten "Forgive me, forgive me not" med tillhörande sexig video och utvik. Linda själv säger att det är business, men det hon säljer är än en gång drömmen om en villig silikonblondin, men nu under täckmanteln sångartist.

Carolina började som nyförlovad med att bli misshandlad av sin dokusåpa-fästman Olivier de Paris när hon släpptes ut från Big Brother-huset. Den fiktiva berättelsen övergick till en realitysåpa. Sen dess har hon målat tavlor av sig själv, haft flera utställningar och har under hösten varit en av fyra kvinnliga programledare i TV 4:as "Förkväll". Det senare till förtret för skådespelaren Kjell Bergqvist och TV 4 kollegorna journalisten Jonas Gummesson och sportreporten Patrick Ekwall, vilka gjort vad de kunnat för att förlöjliga hennes insatser med anspelning på att hon aldrig kan bli nåt annat än bimbo i deras ögon.

"Det här gör ju att jag lämnat ut mig till hela världen och blir märkt för all framtid. Det här är ju inget jag inte visste från början, men jag har varit så jävla dum." säger den svenska porrfilms silikonblondinen Nora Nord, i efterordet till Mattias Anderssons bok.
Hon har blivit erbjuden att porrfilma i USA och en egen sexspalt i utviksblaskan Moore, men hennes pojkvän vill inte visa sig ute med henne på grund av det sociala stigma hon har fått genom de p-rullar hon varit med i.

Att gå från sexig silikonblondin till att bli tagen på allvar är något som alla dessa drömkvinnor strävat efter på olika sätt. Hur det gick för Marilyn Monroe vet vi genom hennes tragiska historia och alldeles för tidiga död, endast 36 år gammal. Återstår att se hur det går för våra samtida svenska bimbobrudar, men hittills tycks stigmat fast förankrat i folkhemmet: En gång bimbo alltid bimbo.

Det här är första artikeln om porr i en serie om fyra. Nästa artikel har rubriken"Porrstjärnan och barnporren".

Av Monika Wehlin 12 jan 2007 23:42