Julempatins flyktighet

Jag får ibland mail ifrån min vän Rolf Nilsson ,ordförande i de hemlösas förening. Under juletider påminns många av oss att de hemlösa existerar. Där vi rusar runt för att inhandla ännu flera onödiga presenter till dem som ofta redan har vad de behöver stöter vi kanske på en försäljare av Situation Stockholm. När vi klarat av systemkön och kassarna dignar av julmat som ska bäras hem ser vi tiggarna på stan med lite mera välvilligt färgade glasögon och skänker en slant, det är ju jul! Det samlas in pengar och det skramlas med soppkök. Man minns Julens påstådda budskap och det dukas upp skänkta julbord även på ställen som Ny Gemenskap

Men det är precis så som Rolf skriver: Ingen enda hemlös har någonsin fått en bostad genom aldrig så många välmenande julbord och begagnade kläder från Frälsningsarmen. Vi är givmilda vid jul för att döva vårt samvete eller av genuin godhet. Det är en vacker tanke och säkert kommer gåvan någon till godo. Men nu är helgerna över och allting återgår till det normala för oss som har en bostad. Vi är upptagna med att motionera av oss fettet från julskinkan och den dito feta korven. Vi kanske medicinerar för vår halsbränna och för det för höga blodtrycket.

Plånboken är tunn för många. Detta med julen blir bara dyrare och dyrare och många till och med lånar pengar till de onödiga julklapparna. Så nu i mitten av januari är vår empati med de hemlösa väldigt låg. Helgen har ju passerat.
Men den som är utan bostad i jul är det som regel hela året. Hur länge ska vi tysta våra samveten med begagnade kläder och julskinka? Varför går vi inte till våra folkvalda med det absoluta kravet att alla, absolut alla, bör ha ovillkorlig rättighet till en bostad?

Att det finns de av våra medmänniskor som inte kan klara av ett vanligt boende är en sak men det ursäktar inte att vi inte skaffar bostadsformer där de får den hjälp och det stöd de förtjänar. Är det inte flera än jag som känner kylan i detta land nu och då menar jag inte klimatet?

Av Sunny Börjesson 12 jan 2007 23:59