Hjälplös 200 meter från socialkontoret

Hans händer är blåfrusna. Han är trött efter en sömnlös natt och vill mestadels bara kura in sig i sin rock. Han har ett par filtar som han lagt på en kartong. För de flesta har han blivit en del av stadsbilden. Han har också en plastlåda där folk kan lägga en krona och en skylt med ordet "Hemlös".

Det verkar inte som om han väntar på att någon av alla dessa människor egentligen ska bry sig, men han har inte någon annanstans att ta vägen. Han orkar inte. Som så många i hans situation har han inga trevliga erfarenheter av Socialttjänsten. De förstår honom inte riktigt. De vill pressa på honom sådant som han inte klarar av att anpassa sig till. Han berättar om sin saknad efter en dotter. I motsats till flera andra som rör sig i området har han inga alkohol- eller narkotikavanor. Om han hade druckit lite alkohol för att klara av sin situation så vore det i och för sig inte så konstigt men nu gör han inte det. Jag vet att en man som sett honom något år till slut fick nog och gick bort till kontoret som ligger 200 meter därifrån och frågade hur det kan komma sig att ingen gör något.
"Varför får han ingen hjälp ?"
"Jo men, säg att han kan komma då."
Mannen gick då tillbaka till den hemlöse som reste sig upp, trots sina dåliga erfarenheter av socialtjänsten, och började gå mot kontoret 200 meter längre bort. Någonstans på vägen tappade han modet och strax innan kontoret ryggade han tillbaka som en strykrädd hund. Han återvände till sin pappkartong och sina filtar. Hellre ligger han utomhus och fryser i minusgrader än han ber om hjälp ifrån Socialtjänsten.

Vad gör dom med honom? I hans fall kan dom ju inte anklaga honom för att han dricker? Eller är det bara den obehagliga och okänsliga inställningen som dessa så kallade hjälpinstanser har när en utsatt söker hjälp som skrämmer honom. Mannen som ringde senare till socialtjänsten för att fråga hur det hade gått, kände sig väldigt illa till mods efter att ha talat med de på socialkontoret, som hade lovat att ta emot den hemlöse. Han frågade varför inte de själva kunde gå ut till och ta sig de där 200 meterna och erbjuda honom något.
"Det går inte till så. Vi kan väl inte ge oss ut och hämta folk".

Av Rolf Nilsson 11 jan 2007 20:58