Är det verkligen så här det ska vara?

Tysta byggnader, trista fasader, parkeringsytor stora som ett mindre kungarike, nerdragna persienner, stängda dörrar. Bullrande och avgasspyende trafik har företräde framför allt och vägnäten hotar att äta upp varenda liten öppen yta. Det är inte vackert här. Men vadå? Gillar man det inte kan man ju stanna hemma. Att gå ut i "Den Friska Luften" är ju ändå sen länge ett minne blott...

Gråtunga skyar smälter samman med husens betongväggar och människors ansikten. Vi borde inte vara dem vi är, dem vi blivit, förpassade till trottoarer och underjordiska gångtunnlar där luften ligger tung av spyor och piss. Med tomma blickar, kalla hjärtan, slutna läppar. mekaniska rörelser. sammanbitna, frusna, stressade. Alla är vi ständigt på väg till något, på jakt efter något, eller kanske är vi på flykt ifrån allt? Det spelar ingen roll, det gör ingen skillnad, det är samma sak. För upptagna med annat för att hinna känna efter. För skrämda för att våga möta varandras blickar. I en tillvaro där var och en sköter sitt, skyddar sitt och väntar, hoppas, drömmer om något annat. Det är inte så det ska vara.

Jag har en dröm... att en dag...

.... ska jag kunna ta din hand i min och vi ska springa så fort som benen bär oss, med solen i ögonen och vinden i håret, utan att behöva se oss för! Låt oss ligga på rygg i gräset och kasta blommor mot molnen, möta natten där med kroppen mot marken och ropa kärleksbekännelser till stjärnorna. Jag vill mötas av skratt och leenden mitt på blanka dagen, mitt i blanka veckan. Jag vill ha en vardag till ljudet av musik, en verklighet av glada färger! När ska vi få dansa på gator och torg utan att omringas av kravallpoliser? När kan man få krama en främling i ett gemensamt lyckorus, när ska vi kunna fylla våra lungor med luft som är frisk och stärkande? Var finns lusten, glädjen, lyckan? När försvann fantasin, de hämningslöst leende dårarna, när dog galenskapen? Var finns energin som får livsgnistan att växa sig stark nog att bränna ner hela skiten?

Jag vill ha en värld utan axelryckningar, skygglappar och apati. En värld av äventyr, fylld av känslor, fria tankar och blixtrande idéer! En värld där allt är möjligt. Där det inte är för sent.

Av Marie-Louise Johansson 08 jan 2007 09:50