Dårskapens väg ledde till diktatur

I sin bok Dårskapens vägar beskriver Barbara W Tuchman hur dårskapen kan fira triumfer om aktörerna i ett förlopp inte styrs av sitt sunda förnuft. Hon skriver om sex påvar som i slutet av 1400-talet och i början av 1500-talet genom sitt omoraliska och korrumperade levnadssätt gjorde att Luther 1517 startade reformationen och protestantismen. Ett dåraktigt handlande från Englands sida gjorde att kolonierna i Amerika år 1776 förklarade sig självständiga och så småningom vann befrielsekriget.

En period med en uppsjö av dåraktiga handlingar var de inte fullt tre månader som förflöt mellan de sista fria valen 6 nov. 1932 under Weimarrepubliken och Hitlers makttillträde den 30 jan. 1933. En av de verkligt dåraktiga aktörerna i detta drama var de tysknationellas ledare Hugenberg. En annan dåre var von Papen som ansåg sig ha segrat i valen då enligt N.D.A. 7 nov. 1932 ”den parlamentariska majoritet, som bildades av centrum, nazisterna och bayerska folkpartiet har nu fullständigt försvunnit. De tre partierna förfoga numera över 283 platser, vilket med uträkningar av valresultaten, som på måndagsmorgonen föreligga, betyder att nio mandat fattas
för att de skola erhålla majoritet.”

Att Hugenberg skulle gå ihop med Hitler kan man förstå när man läser hans valmanifest där han är såväl antisemit som nationalist. I Socialdemokraten 3 sept. 1930 kan man läsa följande om honom:" Det av hr Hugenberg ledda nationalistiska partiet med sina 444 tidningar av vilka 39 äro stora dagliga drakar, styres av outtömliga finansiella resurser. Det är ett parti med preussisk organisation, som samarbetar med stålhjälmrörelsen och andra likartade militära grupperingar. Partiets program går ut på att befria landet från allt främmande herravälde, pånyttföda den nationella andan, göra om Versaillestraktaten, erövra nya kolonier och kontrollera och skydda tyska minoriteten i utlandet. Partiet arbetar på den monarkiska statsformens återupprättande och kräver Österrikes anslutning till Tyskland. Inåt bekämpar det judarnas inflytande i landets affärsliv och kräver finansiella och ekonomiska reformer samt hjälp åt jordbruket, den allmänna värnpliktens införande och härens och flottans reorganisation. Naturliga sympatier finnas mellan hr Hugenbergs och hr Hitlers partier.”

Vid det första riksdagsvalet efter Hitlers makttillträde den 5 mars 1933 avgavs enligt DN den 13 nov. 1933 39,6 miljoner röster, vilket var 88,7 procent av de röstberättigande.” Nationalsocialisterna erhöllo då 17,2 miljoner röster d.v.s. 43.9 procent av hela antalet avgivna giltiga röster.” Av valresultatet framgår att nazistpartiet inte ens när man hade makten i samhället och satte in överlägsna resurser när det gällde propaganda och omfattande skrämselkampanjer, kunde erövra en majoritet av väljarkåren. De kommunistiska riksdagsmännen sattes senare under året i koncentrationsläger där en del satt till krigsslutet 1945.

När det gäller det andra riksdagsvalet har DN den 13 nov. 1933 följande rubriker:” Tvångsvalet gav väldig majoritet. Över 3 miljoner vågade dock rösta mot. Deltagarerekord. Fångarna i koncentrationslägren få rösta – några nej. Kommunisterna ej alldeles kvästa.” I samma artikel står det följande:” Den schweiziska Nationalzeitung har blivit förbjuden i Tyskland, emedan den meddelat ett citat ur ett valtal av den bayerska ministern Luber, vilket yttrat:” Ve dem som avhålla sig från att rösta! Ve över förrädarna! Hemligt val! Folket tro inte på det, folket är övertygat om att regeringen skall uppspåra och straffa var och en som röstar nej.” Bayerska regeringens officiella organ har medgivit att citatet är riktigt.

Mellan november 1932 och november 1933 har Tyskland förvandlats från en stat med fria val till en fullfjädrad diktatur. Några få personer avgjorde utvecklingen i Europa till diktaturens fördel. Hugenberg och von Papen var de främsta bland dessa. Trots detta är de förvånansvärt lite kända bland allmänheten. En orsak till detta är att de tillhörde den tyska borgerlighet som många svenskar sympatiserade med och hade förståelse för. De räddade ju trots allt Tyskland från kommunismen, heter det ibland, när man försöker att urskulda sig.

Av Yngve Karlsson 18 dec 2006 23:01