Borgerlighetens diskreta charm

Lars Nilsson är ju inte den mest meddelsamme i kommentarfälten här på Sourze, så jag får väl fortsätta min polemik mot honom från min förra artikels kommentarfält med en ny artikel dessutom är det enklare än att dela upp min text i små, små stycken för att inte överskrida antal ord man får skriva per kommentar.

Det här handlar dock inte bara om Lars utan om min förtvivlan över den svenska borgerlighetens dogmatiska dumhet i fråga om invandringen.

När jag en gång frågade Lars om han betraktade mig som "högerextremist", så svarade han jakande; vid ett annat tillfälle skrev han nåt i stil med "till och med mer rasistisk än Stålis". Med andra ord, i Lars "Irakkriget" Nilssons ögon är jag en "högerextrem rasist", som om hans egen åsneliknande envishet om att det var rätt att invadera Irak inte skulle kunna betecknas som
just "högerextremism".

De i Sverige demoniserade ändringarna i danska utlänningslagen som regeringen Rasmusen vidtog 2002 ledde till en markant nedgång av invandringen till Danmark. Därmed har Danmark ett bättre utgångsläge ifråga om integrationen än Sverige. Trycket på den danska statens resurser har minskat.

Intressant nog kritiseras inte den danska invandringspolitiken av svensk bombhöger t ex Lars Nilsson på Sourze, eller Ulf Nilson i Expressen, eller Dick Erixon på Erixon.com, så man får väl anta att den gillar den, men inte vågar säga det högt.

Jag tror dess medlemmar t ex Lars Nilsson hellre skulle ertappas på ett protestmöte mot Irakkriget än att instämma i att motsvarande ändringar i syfte att minska invandringen till Sverige vore bra.

Danmark har visserligen stora problem med muslimska extremister, men det beror snarare på landets Irakpolitik än på dess invandringsdito.

Irakinvasionen och ockupationen är en av de tre faktorer som utsatt västerlänningar för större risk för muslimsk terrorism. De andra två är trycket från invandringen och den självvalda isolering som mångkulturell tolerans bidragit till. Men Danmark har åtminstone skärpt sig på de sista två punkterna.

En av de saker som måste till om integrationen skall lyckas är, om inte ett invandringsstopp, så åtminstone en drastisk minskning av invandringen en period.

Minskade bidrag, skatter och liberalisering av arbetsrätten för att skapa jobb och integration, som Lars Nilsson, Ulf Nilson och Dick Erixon förespråkar, räcker inte.

"Under de tre första kvartalen 2006 har 73 907 personer invandrat till Sverige."

Länk: scb.se

I rest my case.

Av Michael Ståhlberg 15 dec 2006 12:11