Persbrandtmålet: Det blir max en krona skadestånd

Att juryn fällde Otto Sjöberg hade jag förväntat mig. Vad som sker nu när juristerna vänder och vrider på saken återstår att se. Det är klart att man inte kan tolerera lögner i en tidning, men frågan är just hur mycket skadestånd som kommer att utdelas? Hur skadad blev Mikael Persbrandt egentligen av saken? Jag har varit en s.k. kändis i Sverige i många år. På 80-talet var jag mer känd, kanske lika känd i media då som Mikael Persbrandt är i dag. Det skrevs nästan lika mycket skit om mig då som det har skrivits om Persbrandt i dag. Med detta i bagaget kan jag med bestämdhet säga att jag inte tror ett dugg på att Persbrandt lidit skada av den publicering i Expressen som är föremål för den aktuella rättsprocessen. Snarare är det bara Persbrandts ego som har skadats, men trots detta har han ändå vunnit en hel del på hela historien, varför det knappast kan bli frågan om något större skadestånd.

En gång i mitten av 80-talet minns jag hur Ulf Lundell blev flyförbannad på Expressen för att de hade skrivit någonting som han påstod inte var sant. Det stod att Lundell var aspackad på scenen mitt under ett framträdande. Jag minns min reaktion. Jag undrade varför Lundell var så jävla korkad att han höll på att göra en höna av en fjäder? Expressen hade just skrivit spaltkilometer om hans nya platta och hans kommande turné. De hade också skrivit massor om hans nya bok. Sanningen var att Expressen hade, med sina publiceringar, gjort Ulf Lundell mycket större hos svenska folket än vad han redan var! Den gratispubliciteten sålde hans skivor och böcker. Att han påståddes vara full på scenen brydde sig ingen om - förutom Lundell förstås! Han påstod att han kände sig kränkt. Upplösningen till historien blev att Ulf Lundell själv fick skriva i tidningen och förklara för läsarna att han inte alls var aspackad utan att det handlade om hur han beter sig på scen när han framträder. Vissa gester kan förväxlas med fylleri. Det var en massa skitsnack, men Lundell vann på det. Det gjorde också Expressen därför att samma dag som Lundell skrev i tidningen ökade lösnummerförsäljningen. Alla blev lyckliga och glada.

Den gemensamma faktorn i dessa historier är att både Ulf Lundell och Micke Persbrandt var ökända för att ofta ta sig en och annan grogg för mycket. Vad som skiljer historierna åt är att vi nu lever i en annan tid då medieutbudet är femhundra gånger större än det var på 80-talet, och konkurrensen om att få utrymme i pressen är mycket större än den var för 20 år sedan. Persbrandt ska vara jävligt glad över att Expressen funnit honom så intressant. Jag känner många skådisar och artister som skulle döda för att få en tiondel av det utrymmet som Persbrandt fått på sistone.

Okej - jag kan väl bjuda på att det var korkat av Expressen att ljuga om Persbrandts intagande på behandlingshemmet. Det var förtal - och det kanske t.o.m. var grovt förtal, trots att juryn fastställde att det inte vara frågan om grovt förtal, men poängen är att Micke Persbrandt inte alls har lidit så himla stor skada av saken. När juristerna börjar vrida och vända på saken kommer de att pröva huruvida Persbrandt har vunnit eller förlorat sin heder på historien. Svaret är ganska uppenbart, varför jag är ganska säker på att skadeståndet kommer att bestå av en krona och inte ett öre mer.

Av William Butt 25 nov 2006 16:50