En fläkt av mccarthyism

En gång hölls USA i ett järngrepp av en hysterisk antikommunism, som påverkade folks möjligheter att försörja sig och skrämde en hel nation till tystnad.

Denna period går under namnet "mccarthy-eran", efter en republikansk senator som byggde sin karriär på sensationella avslöjanden om antalet kommunister i statsförvaltningen.

I ett tal i Wheeling, West Virginia, 1950 kom han fram till att det fanns 205 kommunister i amerikanska UD. Pressad på bekräftelser, krympte emellertid siffran till 57. Påminner den matematiken om annan matematik, t ex feministisk sådan?

Senatorn omfamnades av det dåvarande etablissemanget, dejtade en av bröderna Kennedys systrar Robert Kennedy var en av hans beundrare, och tuppkammen bara svällde och svällde. Till slut ansåg han sig allsmäktig och gav sig på den amerikanska armén, vilket ledde till hans fall 1954.

Detta är åtminstone den officiella historieskrivningen i korta drag, som förvisso ifrågasatts av amerikanska konservativa, men eftersom våra vänsterliberaler och deras kusiner utomlands håller den för historiskt korrekt, så låt oss använda den som en parallell till vad som nu pågår i vårt land.

Finns en parallell mellan dagens allt mer kvävande politiska likriktning i Sverige och mccarthy-eran?

Ja, indicierna är så många att ett klart mönster framträder.

Här några exempel:

"Jag har en vän som sedan en tid tillbaka är Polis. . .
På polishögskolan frågar man de sökande vad de tycker i olika politiska spörsmål och gallrar ut dem därefter.
När min vän var på intervju satt han inför en trojka som frågade honom vad han tyckte om homoadoptioner, invandring, mångkultur, feminism och så vidare. Allt från det politiskt korrekta smörgårdsbordet skulle provsmakas och godkännas. För min vän rådde inget tvivel om att det fanns ett rätt och ett fel svar på frågorna."

Länk: kulturrevolution.wordpress.com

Det här ger upphov till intressanta frågor. Finns det ett facit för svenskar och ett för invandrare när det gäller svaren på Polishögskolans frågor?

Måste en svensk sökande vara för homoadoptioner och jämställdhet, till skillnad från en sökande med invandrarbakgrund, eftersom en sådan bakgrund i sig är en tyngre merit än politiskt korrekta svar?

Hur går det i så fall med principen om likhet inför lagen och alla människors lika värde och likabehandling? Måste den principen offras på "mångfaldens" altare?

Hur som helst, Polishögskolan ställer inte frågor om homoadoptioner och feminism utan anledning, och sen om en sökande svarar fel, säger att det spelar ingen roll. Vi vara bara nyfikna. Nej, syftet är förstås att gallra bort t ex kristdemokrater.

De har det inte lätt de stackarna. Sydsvenska Dagbladet berättar om hur en kristdemokrat i Dalarna, som använt sin grundlagsskyddade rätt att yttra sig offentligt i en politisk fråga, i det här fallet om alkohoholskatten, förlorat sitt jobb på LO:

"I Leksand fick Sakarias Winberg, en kristdemokratisk fritidspolitiker, sparken från en projektanställning på LO redan innan han börjat.

Sakarias Winberg jobbar i vanliga fall halvtid på Folksam. I somras blev han erbjuden en femveckors heltidstjänst för LO, som samarbetar med Folksam. Han skulle ingå i Bilpatrull Dalarna och sälja försäkringar till LO-medlemmar på arbetsplatser. I färgglada broschyrer presenterades Sakarias Winberg och hälsades välkommen in i gänget!.

Så publicerade Dala-Demokraten insändaren om alkoholskatten. Sakarias Winberg hade skrivit den tillsammans med en partikamrat och undertecknat den med namn och partibeteckning.

- LO ringde och sade att min insändare retat upp folk. Jag erbjöd mig att inte skriva insändare under de fem veckor jag jobbade för dem, men det räckte inte. Uppdraget var avslutat, sade de."

Min upprördhet när kristdemokrater drabbas av yrkesförbud mildras dock av besvikelsen över att de tiger när t ex sverigedemokrater drabbas av detsamma.

De och många andra påminner om de tyskar, som inte protesterade när Hitler förföljde kommunister, fackföreningsmän och judar, därför att de själva inte var någotdera. Med den sent väckte syndaren Martin Niemüllers ord:

"Först kom de och tog kommunisterna, men jag var inte kommunist, så jag protesterade inte. Sedan tog de socialisterna och fackföreningsledarna, men jag var varken eller, så jag protesterade inte. Sedan tog de judarna, men jag var inte jude, så jag protesterade inte. Och när de kom och tog mig, fanns ingen kvar som kunde protestera."

Byt ut "kommunisterna" mot "sverigedemokraterna", så kanske ni ser den fara i vilken svensk demokrati befinner sig!

Det finns emellertid en punkt där parallellen mellan mccarthyerans USA och dagens åsiktsförtryck i Sverige haltar: i USA förekom inget systematiskt våld mot personer som misstänktes hysa "oamerikanska åsikter".

I Sverige däremot har våldet mot Sverigedemokraterna blivit så vanligt, att Expressen reagerat och uppmanat Fredrik Reinfeldt och justitieminister Beatrice Ask att brytande tystnaden, som man betecknar som "beklämmande" och som "ett krig mot demokratin".

Man kan alltså snarare tala om en fläkt av Weimar än mccarthyism, när man skall finna historiska paralleller till dagens Sverige.

Tittar man på de texter som publiceras här på Sourze, förvånar man sig över gapet mellan allas bekännelse till demokrati och yttrandefrihet och den
totala likgiltigheten för hur dessa värden förtrampas!

Vad är det som är så himla mycket viktigare? Bröstförstoringar? Tv-programmet Idol?

Jag är rädd. Men är det skäl att tiga?

Martin Luther King lär ha sagt: "Det enda som behövs för att ondskan skall segra är att den gode låter bli att göra något."

Länk: sydsvenskan.se

Länk: expressen.se

Av Michael Ståhlberg 24 nov 2006 10:19