Politik, politruk, polischmuk

Problem:
Regeringen sänker a-kassersättningen. De höjer a-kasseavgiften. De vill skapa nya arbeten. De vill ta bort studerandevillkoret så att man som nyutexaminerad inte har rätt till arbetslöshetsersättning.

Resultat:
Jag har sökt många arbeten de senaste månaderna, många. Jag vill arbeta. Den bästa chans jag hade till att få ett arbete var att bli arbetsförmedlare. Jag kom långt i processen och hade en sista intervju kvar. Men regeringen tog bort den chansen. De tycker inte att arbetsförmedlarna gör någon nytta och stoppade därmed hela rekryteringsprocessen.

Så här ser jag på det.
Här kunde jag fått vara med och påverka arbetslösheten och bidragsfusket. Dels genom att göra vad jag kan för att hjälpa människor att få arbeten, dels hade jag kunnat se till att de som inte uppfyller villkoren för ersättning inte heller ska få någon. Och det är svårt, för vi är alla människor. Det finns gråzoner och allt är inte svart eller vitt. Ibland kan det finnas anledningar till att man inte sökt de 20 jobb i månaden som man förväntas göra för att uppnå villkoren för ersättning. Det kanske inte FINNS 20 jobb som man är kvalificerad för. Men det finns också de som kan söka arbeten, men som låter bli. Det finns de som hellre tar bidrag än ett arbete. Och det är här vi kan göra något.

Informationen jag fått är att jag har rätt till att de 100 första dagarna söka de arbeten som ligger i linje med min utbildning. Arbeten jag är kvalificerad för, och som jag skulle vara intresserad av att syssla med. Ett arbete som jag kan känna engagemang och glädje inför.

Det som händer, om vi inte hittar ett sådant arbete på 100 dagar, är att vi tvingas ta andra och mer lågavlönade arbeten som inte ens ligger i paritet med våra utbildningar, som förmodligen inte heller motsvarar de kvalifikationer vi har. De jobb som regeringen vill skapa, är förhållandevis dåligt betalda arbeten. Det senaste exemplet är att de vill erbjuda alla som arbetar i Stockholms stad gratis hemhjälp. Det skapar arbetstillfällen säger de. Ja, och ännu mer lågstatusarbeten som i sin tur leder till ännu större klassklyftor. Sänk skatten så de rika blir rikare, och ge dem städerskor. Jättebra idé. Verkligen. Och om jag inte vill bli städerska hemma hos någon kommunpamp så ska jag inte få någon a-kassa heller. Nej, kanske att jag inte har råd att välja och vraka, kanske måste jag ta vilket jobb som helst. Fine, jag söker sådana också.

Men, kära regering. När jag nu söker de arbeten som jag är överkvalificerad för, så får jag inte ens komma på intervju dit heller. Jag ringer och frågar varför, och får till svar "om du är överkvalificerad för tjänsten så kommer du så småningom att söka dig härifrån eftersom det egentligen inte är vad du är utbildad till att arbeta med, eller kanske inte ens är intresserad av. Då står vi här på nytt med en ny rekryteringsprocess som kostar pengar." Ja, just det. Även arbetsgivare kan vara kräsna ibland och tycka att de som söker jobbet antingen inte är tillräckligt bra, eller för bra.

Slutsats:
Jag får inte de arbeten jag är kvalificerad för, konkurrensen är hård om dessa tjänster. Jag får inte heller de arbeten jag är överkvalificerad för, eftersom de är rädda för att anställa mig. Moment 22. Vad är resultatet? Om det fortsätter så står jag helt plötsligt utan någon som helst inkomst.

Nu vill regeringen också ta bort studerandevillkoret som innebär att om du tar examen den 5 juni och inte har ett arbete den 6 juni står du helt utan inkomst och du har ingen rätt till arbetslöshetsersättning trots att du under hela din studieperiod betalat in avgifter för det. Det enda du har att göra då är att få socialbidrag. Eller som det blev i mitt fall; låna socialbidrag. Och vem är det som står för socialbidragen? Är det inte staten kanske?

Jag har inte utbildat mig för att bli arbetslös, utan för att få ett arbete och ge mig själv en trygg framtid. Att tro att arbetslösa bara sitter på sin bak och är lata säger mer om den moderata moralen än oss som är arbetslösa. Genom sig själv känner man andra? Arbetslösa upplever för få arbeten, regeringen tror att arbetslösheten beror på de arbetslösa? Sätt en blåslampa i baken på oss så ska vi nog få igång sysselsättningen. Är det det ni tror?

Lösning:
En del i det hela är att inte straffa alla arbetslösa kollektivt. Vi som vill arbeta är fler än de som gör allt för att slippa. Sätt åt bidragsfuskarna, som ger oss andra dåligt rykte. Se till att arbetsförmedlarna har större möjligheter att utveckla sanktioner mot dem som inte uppfyller villkoren. Många arbetsförmedlare tycker det är svårt att straffa eftersom de vet att det slår så hårt mot dem. Därför är Borgs senaste förslag om bot bra på så vis att det är en individuell repressalie till den som uppenbart inte sköter sina åtaganden. Och det är lättare för en arbetsförmedlare att genomföra en sån sanktion som slår hårt, men inte lika hårt som att ta bort all ersättning på en gång.

Samtidigt kan själva åtagandet diskuteras. Bättre att lägga krut på kvalitet framför kvantitet. Att varje arbetslös måste söka exakt samma antal arbeten varje månad kan inte vara en bra lösning. Vi är individer, med olika möjligheter och förutsättningar. Men krutet måste även läggas på att arbetsförmedlarna faktiskt genomför det de kan! Det är de som sitter på informationen och möjligheterna att göra något åt det. Och jag hade gärna tagit den chansen.

Av Anna Söderböna 16 nov 2006 14:24