Idol 2006

Så har Idol börjat igen. För vissa musikintresserade ett fantastiskt underhållningsprogram, där längtan efter det optimala a capella-framträdandet tycks suga en närmre och närmre tvrutan för varje minut som går. För andra musikintresserade, ett hån mot "riktig musik" och "riktiga artister". Spekulationerna kring den diskussionen lämnar vi redan nu, men personligen finner jag mig lika klistrad varje gång signaturmelodin ljuder.

Nu börjar allvaret. I fredagens tvåtimmarsprogram skulle 100 potentiella popstjärnor, handplockade av en jury med lång erfarenhet av svenskfödd musik, minska till de 20 mest kvalitativa. Utseende spelar in, men det juryn eftersträvar främst är originalitet, mod, känsla, uttryck och älskvärdhet. Naturligtvis uppbackat av en sångröst. Programmet har alltid sången i fokus, med uppträdanden solo eller i grupp, men även om en riktigt bra sångröst kan ta dig långt är det absolut ingen garanti för att du ska få stanna. Tävlingen blir väldigt personlig för några av jurymedlemmarna Daniel Breitholtz och Peter Swartling eftersom de senare ska arbeta med artisten och skjutsa hans eller hennes karriär framåt.

De små snuttar av uppträdanden man fick se igår, då juryns 20 favoriter bildade duos och resterande 80 bildade grupper om tre, räckte som vanligt för att man ska hinna välja sina guldkorn. Enligt min åsikt finns det, som alltid, några få starkt lysande stjärnor.

Danny, som för övrigt är förvillande lik Dhani Lennevald från avsomnade A-Teens, är en av dem. Om vi utgår från att Danny klarar sig till topp tio vilket jag tror är en riktig lågoddsare är han närmast jämförbar med 2004 års tvåa i tävlingen, Darin. Danny sjunger bättre, är snyggare, mer känslosam och äger samma vilja och sköna framåtanda både av och på scen. Han gör det han ska, och är så passande som Idol 2006 att man nästan kan höra hans smäktande röst sjunga hem platina i Breitholtz våta drömmar.

Sedan har vi Emma, 20-åringen som framförde gospelklassikern "Joyful, Joyful" på sin första audition skrämmande bra. Hon är alldeles för självsäker för att vinna som bekant tål inte svenskar sådant, men hennes version av Mariah Careys "Without You" placerar henne redan nu på kartan av fantastiska svenska röster och naturligtvis också bland topp tio i tävlingen.

Som tredje självklara bland topp tio sätter jag Linda. Hon har, precis som 2004 års Stina, ett fantastiskt uttryck i sina ögon, som tillsammans med hennes unika framtoning och härligt otvungna sångröst tveklöst borde placera henne bland årets topp tio.

Dessa tre har musikkarriärer framför sig, var så säker. Men ingen av dem är min favorit. Killarna brukar av någon anledning ha övertaget i denna tävling när det kommer till jury-och tittarröster. Varför förstår jag inte riktigt. Personligen tycker jag tjejerna generellt sett alltid varit bättre och successivt genom Idol-åren växt till sig och blivit såhär riktigt löjligt bra som dem är i årets upplaga. Enkelt sagt, tycker jag tjejerna är överlägsna i år. En av dem är i min bok klar som Idol 2006.

Felicia. Den söta brunetten med bägge fötterna på jorden, som endast deltar i Idol för att hennes kompis hade hjärna och öra nog för att greppa hennes stjärnstatus. En helt fantastisk sångröst, blandat med förstånd och charm, i fredagens program uppvisat i en grym duett med tidigare nämnda Danny röjer allt tvivel. Jag hoppas att hon är lika kraftigt lysande i kommande direktsända program som hon varit hittills.

Dags att avrunda. Jag tycker juryn skött sig bra än så länge, överskattade Azra är ute ur tävlingen tillsammans med söta Ville som känns skapad för musikaler snarare än för uppträdanden i Kista Centrum. Även nervösa Kimberly har fått åka hem, och likaså fjantcoverbandsångaren vars sång var så betydelselös att jag inte ens minns hans namn. Till skillnad från dessa, så hade jag gärna sett mer av söta Yaya. Om jag hade fått bestämma, hade hon bytts ut mot Johan.
Jag förstår inte Johan. Han var urusel i förra årets direktsändning, och jag förstår inte vad han gör bland topp 20 i år igen. Jag ser ingen förbättring och definitivt ingen stjärna, men eftersom Breitholtz ser nyförälskad ut varje gång han ställer sig på scenen är det väldigt möjligt att han har kvalitéer jag inte upptäckt. Det återstår att se.

Återkommer nästa vecka!

Av Cim Efraimsson 16 sep 2006 18:13