Persson och det goda livet

Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Frågade min kille som är från England vilket ben han stod på.

Han tyckte synd om Persson sa han.
"Låt killen vara! Han har jobbat hårt för sitt hus!" Han fortsatte: "Var ska han bo då för att ni svenskar ska bli nöjda? I en trea i Vällingby eller…?" Jag skrattade och förklarade att det var precis det Olof Palme gjorde.

Palme var ett riktigt föredöme för många socialister. Till skillnad från Persson kom Palme från ett överklasshem. Sveriges rika överklass såg honom som en förrädare. Palme tog tydligt avstånd från överklassvärderingar på det yttre planet, även om han i modersmjölken hade en sorts överklassintellektualism. Palme ville så gärna bli sedd som en "man av folket". Genom att flytta till ett radhus i Vällingby - någonstans mitt i medelklassmyllan - hoppades han väl förstärka denna bild.

Persson däremot kommer från det han själv kallar "jordbruksproletariatet". En värld av "potatis, mjölk, fläsk, sill och bröd och kanske en falukorv som omväxling". I hans värld var rödvin något som överklassen drack.

Vad konstigt det kan bli! Både Persson och Palme har vänt sitt forna jag ryggen. Metamorfosen kanske kan ge oss en vägledning.

Att som Olof Palme så tydligt vilja bli en del av folket, kanske skapar en modig ledare med höga ideal, stora visioner, men också med ett slags Robin Hood-komplex. En ledarstil som Perssons däremot, kan istället närma sig envåldshärskarens. Rädslan att förlora det man en gång har byggt upp. Viljan att höra till den där intellektuella makteliten. Detta kanske blir extra skönt för en man som inte har haft det "blåa blodet i ådrorna". Has not been there! Has not done that!

Eller säg så här... Palme ägde en sorts "överklass-självsäkerhet" som han aldrig behövde bevisa. Persson kanske känner en form av jordbruksproletariatsmindervärdeskomplex som behöver kompenseras.

Är det typiskt svenskt att tycka att man ska leva som man lär? Är det bara här i Sverige som vi så hårt ansätter våra politiker med ibland orimliga krav på det perfekta?

Jag tycker Perssons ledar- och levnadsstil bara ytterligare förstärker min tro på det jag alltid trott. Staten och kapitalet sitter i samma båt. Men är det så fel? Är det inte en förutsättning för att det går så bra i Sverige? Om dom satt i olika båtar kanske det skulle gå helt åt helvete för Sverige.

Jag vet inte, men det är väl helt enkelt så att vi i Sverige är ett för småttigt land för att låta hårt arbetande människor bli rika. Med det sagt menar jag inte att fattiga ska bli fattigare…

Länk: annadrangel.bloggagratis.se

Av Anna Drangel 13 sep 2006 12:00