"Nu måste HD undanröja domen mot Billy Butt"

Artikeln är tidigare publicerad på DN-debatt den 24 augusti. Ompublicering i Sourze efter godkännande av artikelförfattarna och DN-debatt.

...Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt har brustit i sina överläggningar. Bevisvärderingen låg långt under acceptabel nivå. Domstolens syn på Butt präglades av fördomsfullhet. Inställningen var nära nog rasistisk. Anklagelserna om våldtäkt verkar helt osannolika. Billy Butt måste få sin resningsansökan beviljad av HD, skriver flera advokater

Det är nu tretton år sedan musikproducenten William "Billy" Butt dömdes till fem års fängelse för våldtäkt på en rad unga kvinnor vilka sökt sig till honom i hopp om att få arbete inom nöjesbranschen.

I morgon sammanträder Högsta domstolen återigen för att ta ställning till den resningsansökan som Billy Butt lämnade in redan år 2000 och som sedan dess kompletterats.

I denna ansökan presenteras en lång rad nya omständigheter som inte tidigare varit kända och sålunda inte heller varit föremål för domstolsprövning. Eftersom både tingsrättens och hovrättens dom i fallet Billy Butt vilade på mycket vaga grunder med en bevisvärdering långt under acceptabel nivå kräver vi undertecknade advokater att Högsta domstolen undanröjer den tidigare domen och nu slutligen beviljar resning i målet.

Ända sedan domarna 1993 har fallet varit föremål för offentlig debatt. Både tingsrätt och hovrätt bortsåg från ett antal omständigheter vilka hos både jurister och allmänhet väckte tvivel i skuldfrågan. Exempelvis bortsåg man totalt från det faktum att flera av kvinnorna, efter att ha blivit våldtagna av Butt, rekommenderade sina vänner att vända sig till honom, eftersom de ansåg att han var en person som man kunde lita på.

Vid bedömningen av parternas trovärdighet är fakta av detta slag naturligtvis oerhört viktiga. Om en domstol anser att en omständighet inte är av betydelse är det ett anständighetskrav att man redovisar hur man resonerat. Detta har domstolarna inte gjort. Däremot går det att i domskälen utläsa att domstolarnas ledamöter fortfarande har moraluppfattningar från en svunnen tid.

Nog borde domstolarna mer än en gång funderat över varför en av kvinnorna som enligt egen utsago först blivit våldtagen i Stockholm, tre veckor senare frivilligt möter Butt på tu man hand i London. En annan lämnade självmant den säng hon och Billy Butt låg i för att ta ut sin tampong. Först därefter, sedan hon återvänt till sängen, kunde våldtäkten fullbordas.

I Sverige råder fri bevisprövning, domaren har alltså rätt att efter eget skön bestämma värdet av den bevisning som lagts fram i rättegången. Sannolikheten för att en kvinna efter en våldtäkt skulle rekommendera Butt för sina vänner är minimal, sannolikheten för att en kvinna skulle vilja möta Butt på nytt efter en våldtäkt är också den minimal och inte heller är det sannolikt att en kvinna frivilligt skulle ta ut sin tampong när hon visste eller anade vad som var på gång.

En av anledningarna till att Billy Butt ändå dömdes står att finna i ett uttalande i tingsrättens dom där man talar om Billy Butts särpräglade utseende.

Detta uttalande från tingsrätten om Butts utseende är oförskämt och otillständigt och visar på domstolens fördomsfulla och nära nog rasistiska inställning mot den tilltalade.

Emellertid var tingsrättens uttalande inte nog. Hovrätten hade egna åsikter om huruvida flickorna ville inlåta sig i ett förhållande med Billy Butt, åsikter som i dokusåpornas tid visar ledamöternas gammaldags moraluppfattning, åsikter som inte borde ha vädrats i en dom.

Nu är det emellertid så att trots dessa pinsamma och oriktiga slutsatser från underinstanserna kan Billy Butts dom inte undanröjas av Högsta domstolen. För resning krävs nya omständigheter som inte tidigare förebragts och som måste vara av avgörande betydelse, såtillvida att om underinstanserna känt till dessa omständigheter så hade Billy Butt troligen frikänts.

I sina tidigare resningsansökningar har Billy Butt uppenbarligen inte lagt fram eller kunnat peka på sådana omständigheter som krävs för resning.

Men nu, i hans åttonde resningsansökan, tycks läget vara annorlunda. Högsta domstolen avslog inte direkt hans ansökan utan efter föredragning beslöt man att inhämta ett yttrande från riksåklagaren. Detta kan vara ett tecken som pekar på att man nu börjat fundera.

I Buttmålet finns tio åtalspunkter. Nio våldtäkter och ett försök till våldtäkt. I målet saknades varje form av teknisk eller annan bevisning varför målet avgjordes enbart på parternas uppgifter.

Ett åtal skall ogillas såvida målsägandens uppgifter inte vinner stöd av annan bevisning. I Buttmålet saknas stödbevisning om man nu bortser från att flera av kvinnorna hävdar samma eller liknande tillvägagångssätt. Underinstanserna har använt sig av den ena målsägandens uppgifter som stödbevisning för den andra. Resultatet av detta blev en kollektiv dom. Detta betyder att det för Billy Butt borde räcka med att motbevisa endast en av åtalspunkterna för att resning i hela målet skall kunna beviljas.

Vi som undertecknat denna skrivelse har läst Billy Butts resningsansökan och vi anser att han i den presenterat inte bara tillräckliga nya avgörande omständigheter i en, utan i flera av åtalspunkterna, varför vi svårligen kan finna annat än att Högsta domstolen bör bevilja resning i hela målet.

Billy Butts resningsansökan imponerar. Den är 61 sidor lång. Den är avfattad av en man som enligt egen utsago aldrig gått någon kurs i svenska, en man med ett förflutet långt ifrån den juridiska världen. I avsaknad av rättshjälp har han inte kunnat få hjälp av advokat eller annan expertis varför viss skepsis har rått inför läsningen. Enligt vår uppfattning, och trots att det är en partsinlaga, är det en välformulerad objektiv analys som påvisar felaktigheterna i underinstansernas domar och där framläggs en rad nya omständigheter. Billy Butt har lärt sig hur juridiken fungerar och han har enligt vårt förmenande visat att resningskraven är uppfyllda. Han har bemött riksåklagarens yttrande på ett övertygande sätt. Varje del i RÅ:s skrivelse har han besvarat med gedigen argumentering. RÅ har emellertid, och i vanlig ordning, hänvisat till orubblighetsprincipen enligt vilken parterna skall kunna känna trygghet i en lagakraftvunnen dom. RÅ tycks inte, trots vad som inträffat under senare tid, ha förstått att felaktigheter faktiskt förekommer och att det således finns människor som blivit oskyldigt dömda.

Vi som dagligdags arbetar med brottmål vet att det är en särskilt delikat uppgift att döma i sexualmål där ord oftast står mot ord. Det är vår uppgift att se till att rättssäkerheten upprätthålls av ett kompetent rättsväsende, men vi kan inte styra över hur domare och åklagare tänker. De flesta domare i vårt land är mycket samvetsgranna och det förekommer mycket sällan att man dömer fel på grund av brist på kompetens. Dock förekommer det att domare på grund av att de har begränsade livserfarenheter hyser uppfattningar som går stick i stäv mot verkligheten. Så har skett i fallet Butt.

Faktorer som innebär att det finns rimligt tvivel brukar alltid beaktas av våra domstolar, men det är uppenbart att Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt brustit vid överläggningen i rättegången mot Billy Butt. Det torde vara helt osannolikt att en kvinna som just blivit våldtagen nästa morgon kontaktar sin väninna och uppmanar henne att dagen därpå träffa gärningsmannen på tu man hand.

Två av de kvinnor som Billy Butt enligt underinstanserna skulle ha våldtagit ringde nästa morgon till en väninna och rekommenderade Butt. Det har nu visat sig att även den kvinna som Butt dömdes för att ha våldtagit i London genast efter samlaget lämnat rekommendationer till en väninna, och så tycks ha skett i ytterligare ett fall.

Vårt krav är nu att Högsta domstolen undanröjer domen mot Billy Butt och att målet därefter prövas i HD. Det är viktigt att målet prövas dels mot den bakgrund som redovisats i Butts resningsansökan, men till dessa nya omständigheter kan nu också läggas kvinnornas motiv.

Här finns uttalade hämndbegär. Dels för att de inte fick de utlovade jobben, men även för att de menar att Billy Butt skulle utnyttjat deras situation.

Det får vara hur det vill med den saken, men för detta kan man inte dömas för våldtäkt varför något annat än resning enligt vår mening är oacceptabel.

CHARLOTTE BOKELUND
HANS FREDRIKSSON
JÖRAN GUNDMARK
PETER HAGLUND
THOMAS JOHANSSON
PER E SAMUELSSON
KERSTIN SANDELS
PELLE SVENSSON
STIG CENTERWALL

Av Stig Centerwall mfl 28 aug 2006 13:37