Kemiske Ali inför rätta

Ordet Anfal betyder krigsbyte. I versen al-Anfal i Koranen står att islamiska krigare har rätt att behålla ett krigsbyte som de erövrat. Syfte med Anfal kampanj mot kurder var att krossa den kurdiska gerillan genom att utplåna landsbygden. På så sätt skulle gerillan förlora sina gömställen, mat och medicin.

När jag skrev romanen "Saddamland" den kommer snart på engelska läste jag tusentals dokument om Anfal. Det ena var mer skrämmande än det andra. Dokumenten innehöll bilder, intervjuer av såväl förövare som offer. Det var svårt att tro att människor kan vara så onda och så hänsynslösa. Här kommer utdrag ur en av intervjuerna med då 12-årige Taymor:

"Det hörde ett hav av hjärtskärande gråt och vädjanden. Tusentals familjer, män, kvinnor och barn skrek och grät samtidigt och vakterna slog hänsynslöst omkring sig för att tysta ner dem."

"Vakten hängde kvinnan i hennes långa hår och lämnade henne hängande tills hon dog."

Fångarna sorterade i grupper och Taymor hamnade i pojkgruppen. Varje dag dog kvinnor, många gravida, eller med små barn. De svalt ihjäl eller dog av sjukdom. Det var pojkarnas uppgift att begrava de döda. En dag hittade Taymor sin mor och en av små syskon i högen med döda.

Varje dag kom nya transporter och körde vidare. Och en dag kom Taymors tur. Han var törstig och somnade av hunger och utmattning, många klarade sig inte, det hände att gravida kvinnor födde i bussen. Mitt i natten kom konvojen fram och vakterna öppnade sidodörren bredvid en stor grav.

"När Taymors tur kom sköt soldaten och han föll i graven som redan var full med döda och halvdöda! Taymor kröp lite ovanpå högen och plötsligt reste han sig upp. Han kravlade över de döda tills han nådde gravkanten. Han lyckades smyga ut. En bit från graven gömde han sig i sanden.
Dagen efter vaknade han i den ockrafärgade öknen. Skottskadad i bägge axlarna strövade han omkring planlöst i timtal, men som tur var träffar han på en beduinfamilj!"

Nu är Taymor 30 år gammal och vittnar mor Kemiske Ali och Saddam.

Anfalkampanjen är ett av de grymmaste exemplen på etnisk rensning som skett efter andra världskriget. Den är till sin art en kopia av förintelsen, men i mindre omfattning. Allt var utstuderat och noggrant planerat och gick ut på att bönderna skulle lida. De väntade i timmar på att bli registrerade och att komma in i fängelset. Man satte ögonbindlar på dem. De väntade hela dagen, men de fick ingen mat och ingen fick gå på toaletten eller dricka vatten. Hela den irakiska statsapparaten samarbetade effektivt med varandra och planlade till och med de små detaljerna som busskommunikation, grävmaskiner, fängelser och förvaringsplatser, baracker, dödsläger.

182.000 civila kurder blev utan urskiljning dödade: kvinnor, gravida, barn, spädbarn och ofödda barn, unga som gamla, friska som sjuka. Hundratals unga vackra kurdiska flickor såldes efter systematiska våldtäkter vidare som pigor eller sexslavar i arabiska länder. En kvarts miljon kurder drevs på flykt och alla dessa har förlorat en eller flera släktingar och ibland hela sin familj. Armén jämnade deras byar med marken och dessutom blev de plundrade på allt de hade.

Att ställa Saddam och Kemiske Ali inför rätta är inte en tillräcklig upprättelse mot den kvarts miljon levande offer som drabbades hårt av dessa övergrepp. Kurdiska regeringen har ett stort ansvar, men tyvärr har de vänt ryggen till dessa anfaloffer. Denna stora tragedi används enbart för politiska syften. De har inte ens bett den irakiska regeringen att officiellt erkänna folkmordet på kurder och att betala skadestånd till offren.

Av Hama Dostan 28 aug 2006 22:50