President Katzav och sexskandalen

I början på 90-talet var Israel ett land som fortfarande levde på den gamla goda tiden: politikerna fingrade inte på sina kvinnliga anställda, de unga armétjejerna blev inte sexuellt trakasserade av sina befäl, män mördade inte sina hustrur eller misshandlade sina barn. Arabiska unga kvinnor tvingades inte dricka gift för att de ertappats ensamma med fel sorts ung man eller ens rätt sorts ung man, och i den ultraortodoxa sektorn rådde fullständig frid och harmoni. Eller?

Något senare började oroväckande berättelser om barnmisshandel få stora rubriker i tidningarna. I radion hördes upprörda medborgare anklaga föräldrarna, lärarna, regeringen och samhället i stort. Hur kunde det ha blivit så här? Vad höll på att hända i det israeliska samhället?

Nästa stora grej blev hustrumord, eller före-detta-flickvän-mord, med så kallade "hedersmord" som i grund och botten är exakt samma sak, det är bara det att när det handlar om araber så kan vi skylla det på deras kultur som etniskt präglat bihang.

Radiojournalisten Shelly Yehimowitz rapporterade envetet om hustrumisshandel och om mordhotade kvinnor och lät kvinnor som misshandlats och flytt från sina män komma till tals i det populära programmet Hakol Dibburim. Andra media hängde på trenden, jourlinjer inrättades och kvinnor uppmuntrades till att anmäla sina misshandlande män till polisen innan det var för sent. Precis som med antalet omkomna i trafiken rapporterade media regelbundet antalet kvinnor som mördats av sina män sedan årsskiftet.

Ultraortodoxa rabbiner förklarade förnumstigt att det hela berodde på västliga influenser och sekulariseringen i det israeliska samhället. I de religiösa kretsarna, speciellt i den ultraortodoxa sektorn, existerade naturligtvis inget sådant. Naturligtvis inte.

Tills det första kvinnohuset för misshandlade ultraortodoxa kvinnor öppnades i Jerusalem och speciella jourlinjer för våldtagna religiösa kvinnor upprättades, vill säga.

Sedan var det militärens och politikernas tur. I en av de första processerna år 2000 anklagades dåvarande ledaren för Centerpartiet, f d general Yitzhak Mordechai, för att ha sexuellt ofredat en ung kvinna som var anställd på hans kansli. En? Så snart det första fallet blivit känt, kom flera kvinnor fram och berättade liknande historier från armétiden. I kommentarerna till artiklarna berättade andra tjejer om hans machofasoner och sexuella anspelningar. Och antydde med viss sarkasm att Yitzhak Mordechai inte var den enda generalen med en sådan kvinnosyn.

Så, idag, har turen kommit till president Mr Clean Guy Moshe Katzav. Polisen kom och tog hans personliga dator, kontorsdatorn samt en laddning dokument och tog med presidenten till förhör, enligt Haaretz nätupplaga. Katzav är misstänkt för att ha hotat en före detta anställd med uppsägning om hon vägrade ha sex med honom. Utredningen förväntas ta flera månader.

"Informationen som har uppdagats hittills i den här utredningen är mer uppseendeväckande och signifikant än vad som har publicerats i media", säger en högt uppsatt polis till Haaretz.

Surprise, någon?

Är detta ett tecken på det israeliska samhällets tilltagande depravering och slutliga sammanbrott? Jag skulle vilja hävda motsatsen: utredningen mot Katzav är ett friskhetstecken. Det israeliska samhället är varken mer korrupt, barnmisshandlande, hustrumördande eller sexuellt ofredande än det varit förut - det enda som ändrat sig är att dessa företeelser nu granskas på förstasidan istället för att tystas ned och sopas under mattan.

Den israeliska demokratin och pressfriheten eller snarare förekommande självcensur har visserligen sina svagheter och brister, men tendensen i det här fallet är otvivelaktigt positiv. Att reservister som just kommit tillbaka från kriget uttrycker sin kritik på gatorna, i radio och TV och på tidningarnas förstasidor är också ett friskhetstecken jämfört med tidigare års patriotiska tystnad. Hassan Nasrallah kallar det israeliska västliga njutningssamhället för en "spindelväv"...men den spindelväven är nog starkare än han tror. När politiker och militärer - och presidenter - börjar begripa att allmänheten inte tolererar varken korruption eller sexuella trakasserier och att de får betala dyrt för sina "misstag", då har det israeliska samhället definitivt vunnit en seger.

Av Anna Veeder 23 aug 2006 10:01