Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Moder Sveas matsmältningsproblem

Parallellen mellan människokropp och samhällskropp.

Integrationsproblemen kan jämföras med de problem som en människokropp drabbas av vid ett för stort matintag. Utan att för den skull vilja jämföra människor av kött och blod och medvetanden med diverse maträtter. Men famlande efter begripliga liknelser, har jag fastnat för parallellen samhällskropp och människokropp.

Invandringen har varit extrem. Det är bara att se sig omkring på din hemstads gator, så får du en bekräftelse. Eller med The Economists siffror ur midsommarnumret 2003: 12 procent av svenskarna är utlandsfödda, och tillsammans med de med minst en utlandsfödd förälder, så är siffran 20 procent.

I storstäder som Stockholm och Malmö är siffrorna högre, snarare 40 procent. Och snart kommer det säkert att bli 50-50, 60 procent etc. Och Sverige som ett svenskt land, kulturellt och språkligt, kommer att upphöra.

Det är klart att sådant leder till växtverk. Och i längden till en känsla av att ha blivit berövad sitt eget land via en invasion av människor från andra länder, vilket i sin tur leder till främlingsskap och benägenhet att rösta på extremhögern. Även om den står för värderingar som man inte delar. Men vad spelar det för roll? Man har ju ofta som svensk mer liberala värderingar än de flesta invandrare också!

Trots dessa faror, som borde bekymra både svenskar och invandrare, höger och vänster, så har inställningen till fortsatt invandring av hittillsvarande storlek blivit ett slags lackmustest på ens inställning till de invandrare som redan kommit. Är man för mindre invandring uppfattas det som dold kritik av alla som redan är här.

Trots att de där 12 procenten 2003 utlandsfödda knappast utgör en enhetlig grupp. Utan är uppdelade i olika nationaliteter från Mellanöstern, både muslimer och kristna t ex kristna syrianer, en stor portion bosniska muslimer och serbiska kristna, kristna greker, ungrare, polacker, tjecker, och på senare år folk från olika länder i forna Sovjet. T ex Ukraina. Och sen en stor grupp svarta afrikaner. Samt kineser med mera.

Ja, mina barnbarn har två kusiner vars far är kristen syrian. Så alltmer sammanflätas vi ursprungssvenskar med nysvenskar.

Och just därför oroar vi oss för att det kan misstolkas som rasism och hat att vilja minska invandringen. Men jämför med att vilja minska bilismen. Är det hat mot bilister eller mot massbilismens negativa konsekvenser?

Förutsägbart nog, antar jag, var jag länge positiv till invandringen i sig. Eller snarare, tänkte inte på den. Något inom mig fick mig alltid att ifrågasätta personer som
sa saker i stil med "den överväldigande majoritet fångar på Kronobergshäktet är invandrare". I mina öron lät det helt osannolikt. Och sa någon att vi måste minska invandringen, berörde det mig illa. Och ofta protesterade jag kraftfullt.

Det fanns en arbetskamrat som brukade reta mig för det.

Herregud, det rörde sig om människor som flydde från läskiga diktaturer. Människor som hade demokratiska och liberala värderingar. Trodde jag i min naivitet.

Man måste vara solidarisk med dem.

Jag lockades av Ny Demokrati 1991, för dess nyliberala radikalism lägg ner det och det och det statliga verket!, men röstade inte på partiet därför att jag fann dess hållning i invandringsfrågan frånstötande.

Kärnan i min samhällsåskådning var alltså nyliberal. Ledstjärnan för alla ställningsstaganden ett dogmatiskt *likhet inför lagen*. Alla skulle behandlas lika förutsatt att de var svenska medborgare. Det var underförstått. Men sen spelade det ingen roll om man hade utländsk bakgrund, eller vilket kön man tillhörde, eller vilken religion man hade. . . och, nej, inte heller vilken nb! laglig sexuell läggning man hade. Och utövade.

Det föreföll mig naturligt att homosexuella var lika berättigade i fråga om adoptioner som heterosexuella, eftersom homosexualitet var lagligt. Och naturligtvis även
sado-masochister, eftersom som sado-masochism är lagligt.

Så när kom förändringen? I små etapper.

1 En artikel i Rolling Stone 1994 om positiv särbehandling av afro-amerikaner. Vilket fick fruktansvärt orättvisa konsekvenser för vita. Och den förutsägbara beredskapen bland svenska intellektuella att imitativt förespråka etnisk kvotering i Sverige för att förbättra integrationen.

2 En artikel i DN 1998 om att brittiska bokförlag inte vågade ge ut ens akademiska böcker om islam, som kunde ogillas av imamer.

3 Diskussioner om att ge invandrade minoriteter undantag från lagen med hänsyn till deras religion och sed. Alltså direkt i strid med kärnan i hela min nyliberala människo- och samhällssyn.

Insåg att om invandringen av t ex muslimer fortsatte, kunde man inte tvinga flera hundratusen eller kanske en miljon om ett par decennier att rätta sig efter våra krav utan blotta antalet skulle tvingas oss att anpassa oss till deras krav. Ja, själva massinvandringen var ett hot mot min käraste rättviseprincip: exakt samma rättigheter och skyldigheter för alla medborgare.

4 Massmedias och feministers förljugenhet. 1999 råkade jag på jobbet plocka upp Svenska Dagbladet och läsa en artikel på ledarsidan om att 21 av 24 domar för gruppvåldtäkt drabbade män med invandrarbakgrund. Detta mot bakgrund av en gruppvåldtäkt i Södertälje och en efterföljande feministisk diskussion om tonåringar och porr i kabel-tv.

Jag hade först fått bilden av att förövarna i Södertälje var svenska killar vi lever ju trots allt i ett land med en svensk majoritet, men när jag läste i artikeln att killarna var syrianer, blev jag upprörd. Varför hade jag inte fått veta det tidigare?

Marie Söderqvist skrev någon dag senare om en undersökning bland kurdiska studenter i Danmark, att 70 procent av dem ville att kvinnan skulle vara oskuld på bröllopsnatten. Därav kunde man dra slutsatsen, tror jag hon resonerade, om den invandrade överrepresentationen i fråga om gruppvåldtäkter och utomhusvåldtäkter.

Och den är inte bara procentuell, utan det handlar om faktiska tal. Hanne Kjöller på DN:s ledarsida 4 november 2005:

"Våldtäktsmannen är i väldigt liten grad vem som helst.

Det visar juristen Ann-Christine Hjelm, som på uppdrag av Brottsoffermyndigheten granskat grova brottmål i Svea hovrätt Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet. De 27 dömda våldtäktsmännen som ryms i hennes studie levde i ungefär hälften av fallen under socialt oordnade förhållanden. 85 procent var födda utomlands eller av utomlandsfödda föräldrar, vilket ju tyvärr i Sverige i hög grad blivit en klass- och utanförskapsmarkör."

Länk: dn.se

Citat ur vänstertidningen Ordfront:
"»Gängvåldtäkt är ett mandomsprov«, lyder t.ex. rubriken på Eskil Fagerströms artikel i Expressen den 9 augusti apropå de extremt unga förövarna bakom våldtäkterna och sexövergreppen i Malmö, sommaren 2001. »Våldtäkten är den yttersta förlängningen av ett system där kvinnor systematiskt underordnas«, skriver Fagerström vidare. Allt fler börjar tala klartext."

Länk: tinyurl.com

***

Men trots alla bevis på att integrationen misslyckats på grund av för stor invandring av människor med radikalt annorlunda värderingar än de svenska och europeiska,
så är det tabu och garanterad rasiststämpel att förespråka minskad invandring, för att inte tala om ett totalt invandringsstopp, som jag och den turkiske invandrare Suat
Cicek gör.
Länk: aftonbladet.se

Inte ens att vi har en rekordstor arbetslöshet tycks få de borgerliga att vilja förespråka minskad invandring. Tvärtom - de vill öka den mer än regeringen! Och ändå röstar de flesta som vill minska invandringen på dem. Förklara det, den som kan!

Jag bekymrar mig mycket för USA:s problem med illegal invandring, eftersom jag är stor Amerikavän dock kritisk mot dess utrikespolitik. Men USA:s utgångspunkt i dagsläget är trots allt ljusare än det europeiska perspektivet. En majoritet på över 80 procent av alla amerikaner, även då sådana med afrikanskt och latinamerikanskt ursprung, motsätter sig president Bushs och kongressens amnestiplaner och slapphänthet ifråga om skyddet av gränsen mot Mexiko. Med en sådan bred majoritet, så är risken för att frågan gynnar amerikanska extrempartier vid sidan av det republikanska och det demokratiska liten. Det naturliga urvalet borde leda till att fler republikanska och demokratiska politiker vågar gå emot partiledningarna och bli mer representativa för sina väljare. Å andra sidan bör man inte underskatta den opatriotiska, globalistiska, anti-nationella amerikanska storfinansens makt över republikanerna och demokraterna via sina stora kampanjbidrag.

I och med att de flesta europeiska länder saknar partier som Dansk Folkeparti och norska Fremskrittspartiet, som är förhållandevis moderata, så riskerar de andra länderna inklusive Sverige att få mer extrema partier som blir stora på grund av det växande folkliga missnöjet. Eller så kommer dessa länder att gå under, på grund av att folk inte kan förmå sig att rösta på "extremistpartier" som t ex British National Party, Jörg Haiders Frihetsparti, Le Pens Nationella Front eller - de jämfört med dessa numera ganska urvattnade - Sverigedemokraterna, och med sina proteströster skrämma etablissemanget till besinning.

Detta bör ni, värderade Sourze-läsare, ha i åtanke när ni diskuterar politik och träffar politiker. Börja sätta press på våra riksdagspartier att agera ansvarsfullare i invandringsfrågan! Det vill säga, att förespråka en restriktivare linje! Som danska folkpartiet, Venstre, vågade.

Maila riskdagspartierna! Mailadresser här:

Länk: riksdagen.se

Extraläsning:

Länk: dn.se

Länk: samtiden.com

Länk: brusselsjournal.com