Blir nutidens barn klokare?

Blir barn klokare? Det frågar Richard Tomkins i en artikel i Financial Times den 12 augusti 2006. Ja, säger James Flynn, IQ har ökat omkring tre punkter per årtionde men resultatet varierar från land till land och en period till en annan. Det kallas Flynneffekten. Den äldre generationen inklusive mig själv lärde sig mycket utantill. Psalmer, städer och floder lärde jag mig utantill och en del av detta kan jag än idag. Kanske är dock bäst att lära en person att fiska istället för att ge bort en fisk. Genom datorn kan man snabbt få fram vad man behöver veta. Jag lärde mig mycket årtal i historia och det tror jag var bra när jag studerade historia på universitetet för då kunde jag snabbt placera händelsen i rätt århundrade.

Artikeln fick mig att tänka på min egen skolgång. Jag tror att vi som gick i skolan i slutet av 1940-talet lärde oss mer under sju år än vad barnen lär sig under nio år nu. En svaghet var dock att det inte fanns någon engelskundervisning i skolan. Jag slutade skolan vid 14 års ålder. Det första språket jag lärde mig var tyska. Jag arbetade år 1954 i Bergianska Trädgården i Stockholm. Några tyskar som arbetade i trädgården lärde mig ett centralt ordförråd som gjorde att jag kunde tala tyska när jag senare kom till Tyskland. År 1957 arbetade jag i en handelsträdgård norr om London och kunde nu lära mig engelska som jag sedan dess läser utan svårigheter.

Betydelsefullt för mig var att jag studerade nationalekonomi vid universitetet. Sedan dess är Financial Times mitt liv och husorgan.

Sedan 1957 har jag inte kunnat lära mig något mera språk men jag har försökt att lära mig latin, italienska och kinesiska. Latin blev jag intresserad av när jag gick på latinlinjen i kvällsgymnasiet i Göteborg och särskilt då Roms historia. Jag har 60 poäng i historia och ville doktorera med en avhandling om de svenska studenter som studerade utanför Sverige innan det första universitetet i Uppsala grundades 1477. Ungefär 2000 studenter studerade i Paris, Bologna och andra universitet under medeltiden. För detta behövde jag kunna bra latin. På grund av att jag inte kunde lära mig latinet avstod jag från att doktorera. Vad som fascinerade mig när det gäller de svenska studenterna var att man underkastade sig den långa och prövande resan till studieorten från det avsides belägna Sverige och studerade under många år vid universitetet. En del blev sedan lärare på studieorten och de som återvände till Sverige bidrog till att höja den intellektuella nivån i det då underutvecklade Sverige. Jag tänkte mig att jag skulle besöka de universitet där svenskarna studerade för att få reda på vad det fanns för uppgifter om studenterna. Jag var på universitetet i Bologna, Europas äldsta universitet, och diskuterade med en person om det fanns några uppgifter om de svenska studenter som hade studerat där. Mer blev det inte. Jag hoppas att någon annan skriver den avhandlingen.
Italienska försökte jag lära mig genom att varje år resa till Italien. Under två år efter varandra reste jag under semestern till den syditalienska staden Lecce. Sammanlagt var jag där en månad och det var för kort tid för att lära sig ett språk. Jag hade tänkt mig att resa till Italien varje år under tio år. Den största behållningen hade jag av besöket i Rom och då särskilt Forum Romanum.

Kinesiska försökte jag lära mig på 1970-talet. Pagrotsky studerade kinesiska samtidigt som jag. Jag lärde mig bara ungefär 500 tecken men man måste kunna 4000 tecken för att kunna läsa kinesiska. Jag följer utvecklingen i Kina med stort intresse och har skrivit flera artiklar om Kina på Sourze.

Av stor betydelse för mig var att en bekant skänkte mig sin gamla dator när han köpte en ny och lärde mig att skriva på datorn. Därigenom kunde jag skriva och få artiklar publicerade på Sourze. Jag började skriva på Sourze när jag var 66 och är nu 70 år. De här åren anser jag vara de viktigaste i hela mitt liv.

Av Yngve Karlsson 13 aug 2006 21:28