Carola, Bagdad och Gazaremsan

Jag började dagen med att råka på en gammal man som jag dagen innan hjälpt med att ringa vårdcentralen och visat honom dit. Han visste inte hur han skulle kunna tacka mig för att jag räddat hans liv, han är på flykt från sitt land då det inte finns medicin eller vård för så svårt sjuka, och om han stannade kvar i sitt land blev det en säker död. Familjen hjälptes åt med pengar så att han kunde fly till ett land med humanitet, nu är han här, humaniteten har han hittat på vårdcentralen och med medicin i handen och hopp om att överleva väntar han på ett beslut om att få stanna.

Innan familjen flydde från hemmet kom det ett brev från en annan grupp människor som tyckte att den här mannen och hans tro var farlig, de fick 24 timmar på sig att lämna byn annars sköts de, valet var enkelt. "Våran tro är nästan densamma, vi ber till samma gud och allt, ändå gör dom såhär, varför?" Jag svarade: "Vilken gud man än ber till finns det väl ingen gud som vill att man ska döda, så här kan dom bara inte göra, vad gör polisen?" Han svarade: "Du har nog levt i trygghet ganska länge, om det ändå vore så enkelt" Jag kände mig dum över min okunskap om dessa folkslag och vad som pågår, och det pågår dagligen.

Jag har levt i trygghet länge, i trettio år c:a och jag har nästan glömt hur det är att vara helt ensam och utan något, jag har nästan glömt hur tacksam man blir när någon hjälper en i en sådan situation, eller för den delen bara lägger märke till att man finns.

Den gamle såg fortfarande inte glad ut, han sa "Jag vet inte vilket man egentligen borde välja, att överleva här ensam eller dö hemma omgiven av familjen, det ligger något i vad han säger. Sedan råkade jag på en kille från Gazaremsan som också var på flykt, han sa att han nöjer sig med några kvadratmeter att vara på så länge han får vara ifred den tid det tar att smälta all ond bråd död han sett, och att han sen ska fly till Kanada, detta p.g.a. att man bland flyktingar idag tror att det ska bryta ut religionskrig i framtiden i Sverige och tänker man bilda familj så ska man åka annorstädes.

Sedan ringde en arbetskamrat till mig, han flydde från Albanien och gjorde en resa i en gummibåt med 33 andra personer som betalade en smärre förmögenhet för resan, och det var bara början på den. Han försökte ta sig ut ur Italien och vidare till Sverige men blev fångad fem dagar i rad, på den sjätte lyckades han och på den sjunde vilade han, fan det låter bekant det där.

Var är gud? Varför är det såhär? Varför tillåter vi det?
På hemvägen kändes det ganska tungt och inte förrän jag och min ena son tittade på Allsång på Skansen tog det en vändning. Ut kommer hon, våran Carola, och det får man kalla henne, även om man inte är född i Sverige, för hon är just det, våran Carola. Så börjar hon sjunga och strålar som bara hon kan, då försvinner tvivlet, när jag ser henne vet jag att det måste finnas en gud, naturen kan inte ha skapat detta underverk som med sin röst och utstrålning gör just det en entertainer ska, inger hopp och glädje så att vi inte glömmer det vackra och fantastiska som finns omkring oss, tack Carola, och jag hoppas verkligen att inte morgondagen är gårdagen lik.

Av Angus Liddell 05 jul 2006 16:53