Öppet Internet snart ett minne blott

Polisens simultana nedstängning av Piratbyrån, sajten som skamlöst propagerar för olovlig nedladdning av upphovsrättsskyddat material, väckte rätteligen protester. Men Piratbyrån är endast ett lokalt utslag av en internationell rörelse som syftar på att kasta om systemet för hur upphovsmän får betalt för sitt arbete. Till skillnad från bilderna i svensk press av svartklädda hackers som demonstrerar utanför riksdagen, finns det också etablerade ekonomer som förespråkar fildelning. Tesen är att dagens system för både leverans och betalning redan är hopplöst föråldrat. Endast trycket från marknaden kommer att få mediabolagen att släppa sitt grep om gårdagens teknik, som skänker dem enorma vinster men knappast gagnar artister eller konsumenter.

Digital media ska inte säljas som mjölk. Mjölkpaketen är en oumbärlig behållare eftersom folk aldrig kommer att ha en egen ko eller kran hemma där de fyller på mellanmjölk. CD-skivans dagar är däremot redan räknade, tack vare bredband och hemdatorernas växande kapacitet och flexibilitet. Redan förvandlar många CD-köpare sina skivor till digitala filer för uppspelning på Mp3-spelaren, arbetsdatorn och den datorstyrd stereon hemma. Sångtexter och annan info kollas in på webben hellre än att man kikar på några pyttesmå bokstäver på skivfodralen. Skivorna ligger och samlar damm, och bara skivsamlande fetischister tycker plastfodral är vackra.

I min Mp3-spelare finns över 100 skivor och oftast några nyinspelade radioprogram. Film och TV går också att titta på. Minst 100 miljoner Mp3-spelare har sålts senaste åren - under sista kvartalet 2005 sålde exempelvis Apple 14 miljoner iPods. Trots en del laglydiga kunder hos iTunes, talar siffrorna sitt tydliga språk; de allra flesta laddar ner olagligt. Vem tror att några beslagtagna servrar i Sverige kommer att hejda trycket?

Det egentliga slagfältet ligger inte i Sverige eller ens i cyberrymden, utan i Washington. Samtidigt som razziorna mot Pirate Bay och Piratbyrån, skedde en tyst jordskred i USA:s kongress, där ett illavarslande lagförslag har nu klarat Representanthuset. Godkänns det i Senaten där Republikanerna också har majoritet kan den frihet och kreativitet som hittills utmärkt webben effektivt strypas. De stora amerikanska telebolagen har snart fått igenom sitt allra högsta önskemål - rätten att kontrollera själva traffiken på Internet.

Telebranschen har sedan länge avreglerats och kunden får numera välja mellan en mängd olika företag. Annat var det förr i tiden, då Televerket var ett statligt företag som hade svenskt monopol på teletrådarna.
I USA motsvarades Televerket av ett fåtal jättestora företag som hade sträckt kablar över hela kontinenten. De fick monopol eftersom det krävdes enorma privata investeringar för att bygga infrustrukturen. Men den notan betalades för länge sedan och avreglering tvingade telejätterna att släppa in en mängd olika aktörer på samma kopparkablar som de en gång hade ensamrätt till.

Fast jätterna i USA sov inte. De expanderade sina tentakler över kabel-TV, Internet och det mobila telenätet. Deras djupa fickor utgjorde en klar fördel över mindre konkurrenter, speciellt vad gäller lokala upphandlingar och lagstiftning. De stora köper politiskt inflytande via direkta bidrag till politikers valkassor och genom att anlita en armé av lobbyister. Californias Cable Television Association kunde till exempel inte hitta en enda lobbyist för att motarbeta telebranschens aktuella lagförslag i den delstaten. Samtliga lobbyister som jobbar med frågor om telenätet hade redan köpts upp av telebolagen 1. I Washington vore det i och för sig svårare, eftersom huvudstaden är hem till tusentals professionella lobbyister. Men de amerikanska telejättarna lyckas ändå se sin stora dröm gå i uppfyllelse; att återfå kontroll över den infrastruktur som de en gång hade ensamrätt till.

Det nya lagförslaget innebär bland annat att det bolag som äger kablarna får börja kräva betalt för informationen som går över dem. För Internet finns redan kostnader på var sin ända av leveransen. Den som sänder information har kostnader för produktionen samt datorkraften, allt oftast i form av en webbserver som erbjuder stor minneskapacitet och ständig uppkoppling till nätet. Den som tar emot information har - liksom också sändaren - redan betalat sin Internetleverantör för tillgång till nätet. Givetvis finns olika prissättningar beroende på hur snabbt själva uppkopplingen är, men det avgör kunderna på var sin sida. Däremellan har en sagolik neutralitet existerat. De digitala paketen som faktiskt sänds över nätet har varit jämställda och ingen har hittills kunnat ta betalt för dem, låt vara vardera vilka ettor och nollor motiverar en högre kostnad. Själva informationen har varit fri.

Snart är det hela slut. Det nya lagförslaget tillåter de som äger hårdvaran mellan sändaren och mottagaren - själva telenätet - att skapa gräddfiler. Sändarna kommer att tvingas betala en extra avgift för att kunna transportera sin information över nätet. Givetvis kommer de kunderna med mycket pengar att kunna tillförskanska sig en snabbare överföring. Andra sändare, som har begränsade resurser och som inte kan betala höga avgifter, blir hänvisade till snigelfiler. En konsekvens blir att mainstream-media, som styrs av ett litet antal superstora mediabolag, får ännu större genomslag medan mindre alternativa mediaproducenter blir ännu mer marginaliserade.

Internet har blivit det viktigaste alternativ till mainstream-medias dominans på nyhetsflödet. Förutom bloggare, som i USA börjat få en reell påverkan på politiken, har också nätbaserade nyhetskanaler uppstått och stadigt byggt en växande lyssnar- och tittarbas. Hittills har etablemanget försökt avfärda de många obekvämma sanningar som dykt upp där genom att samla dem under beteckningen "Internetrykten". Men naturligtvis går det att skilja legitim journalistik från konspirationsteorier. Otaliga exempel finns på uppgifter som först negligerats av mainstream-media men som har pressats fram av bloggare och sedan fått stort utslag i media. Men eftersom de allra flesta amerikanerna väljer sina nyhetskanaler på samma sätt som de väljer konsumtionsvaror - dvs, låter mördande reklam avgöra valet åt dem - har den breda allmänheten ännu inte hittat till de alternativa källorna på Internet. Då blir det svårt för vanligt folk att kritiskt granska den information de matas med och alltför lätt för makteliten att lura befolkningen för att starta ett olagligt krig, manipulera presidentvalet, tillämpa tortyr i militära fängelser, osv. I en snar framtid kommer inte makteliten att behöva besväras av några oberoende röster på Internet. De förpassas helt enkelt till snigelfilen.

Givetvis är det nya lagförslaget också ett försök att hejda fildelning, eftersom den baseras på nätverk av privata entusiaster som aldrig kommer att kunna betala för gräddfilen. Tjusningen i att ladda ner musik och filmer kommer att dämpas när det återigen börjar ta evigheter för att ladda hem en långfilm. Men i Europa kommer knappast den amerikanska lagen att gälla. Visserligen kommer tillgången till amerikanska sajter att påverkas, men det är tveksamt om amerikanska telebolag kommer att kunna kräva pengar från utländska uppladdare. Därför blev det hög tid att spänna musklerna och få polisen i lilla Sverige att ryka ut och beslagta suspekta servrar. Eller kanske det bara var en tillfällighet att razzian genomfördes samtidigt som telejätternas lagförslag klubbades i Washington?

Frågan blir också högst aktuell om vart Europa är på väg vad gäller reglering om telenätet. Det kanske var också tillfällighet att samma dag som Tomas Boström kallades för "USA:s knähund" i DN, stod det en debattartikel i samma tiding om just den frågan! Telia Soneras VD, Marie Ehrling, beklagade sig över att hennes bolag slutat göra investeringar i telenätet. Enligt Ehrling är det fortfarande oklart om de stora svenska bredbandsoperatörerna också kommer att tvingas släppa in konkurrenter på sina fibernät. Och eftersom ingen vill dela framtida intäkter med sina konkurrenter, har nyinvesteringar stoppats tills frågan om infrastrukturen är avgjord. Kommer stora bolag som Telia Sonora att intressera sig i den amerikanska lösningen? Vi får väl hoppas att EU-parliamentet är inte lika lättköpt som den amerikanska kongressen.

Men det spekuleras också om att det fanns mer bakom telejätternas våtdröm i Washington än som syns med blotta ögat. Förklaring kan ligga i säkerhetsorganen NSA:s illegala avlyssning av vanliga amerikaners teletraffik. Flera stora telebolag lämnade ut privat information om tiomiljontals kunder utan att ens kräva ett domstolsbeslut. Vad är det som fick telebolagen att ge vika för Vita Husets påtryckningar och tassa på gränsen till grundlagsbrott? Somliga menar att det var ett giv; Samarbeta snällt och i gengäld får ni kontroll över Internettrafik.

Fanns det något giv bakom Tomas Boströms kapitulation inför USA:s "sanktionshot"? Eller handlar det bara om regeringens rädsla för att stöta sig med Bush? I bästa fall framstår razziorna som ministerstyre. I värsta fall som ett ytterligare inslag av Sveriges undfallenhet för USA: CIA-planen som forslat misstänkta från Bromma till Egyptien, Freivalds stöd för Fallujahs utplåningen och nu brott mot grundlagen när polisen släckte Piratbyrån.

1democracynow.org, 09 juni, 2006

Mer: www.downhillbattle.org
www.savetheinternet.com/

Näst: Enligt Telia Soneras VD Marie Ehrling förpassas Sverige till IT-nationernas B-lag när staten dröjer med att tillfredställa telebranschen. Men den stora risken finns redan i skolan.

Av Patrick Gallagher 02 jul 2006 18:53