Fotbolls-VM: Våra gruppmotståndare del 1. Trinidad

Vilka är då dessa motståndare vi ska ta premiärstegen med? Vid en första anblick så går tankarna till Jamaica och Senegal: Små länder med kolonialhistoria, proffs i de lägre divisionerna hemma hos de forna kolonisatörerna och en bekymmersfri och charmig spelstil, "Nooo problem man" och någon har säkert torskat för att ha rökt gräs.

Men så måste det vara. Utan stereotyper ligger vi illa till.
Utan sterotyper måste vi börja granska och rota. Det blir en arbetsbörda utan dess like men den tiden kan jag ta.
Andra gör det inte.

När man skrapat av vykortspropagandan så inser man dock att inget kunde vara mer fel. Leo Beenhakker har utvecklat ett intressant lag, ett lag med en taktisk tanke och strategisk karaktär. Han har slipat ned alla publikfriande klackar och liknande. Han har infört disciplin: Man pressar inte affrot av sig och han lägger tonvikt på att bygga upp ett eget spel, nyttja tekniken och att se till att man inte vandrar för långt ifrån varandra. Chanstagande finns inte och detta är inte att spela efter sina resurser. Det är att kriga
efter dom.

Men titta: En ny stereotyp! Phew.. Den vite, blonde Europén, med ett namn som en Benhackare, lär de kararabiska strandrövarna att spela fotboll med ordning och ilska.

Oavsett vilket ska man höja lite på ögonbrynen. T&T hade lika stor chans att ta sig till VM som Island men dom gjorde det. Vi börjar titta där bak i laget: Ah lite tokvildhet finns där alltid trots allt: Målvakten Kelvin Jack är ojämnare och lika promenadsugen som Barthez. Gordon Banks-räddningar varvas med ett positionsspel som en folkpartiblogg: Står fel. Han är f.n. skadad, det lär
ha skett utanför planen och jag vet inte om jag vill veta hur det gick till. Beenhakker kommer nog att låta erfarenhet få avgöra: Shaka Hislop är 37, men dock inte slut.

Backarna Marvin Andrews från Rangers och Dennis Lawrence från Wrexham bildar mittbackspar och även om rutinen och klassen tryter så kompenserar man detta med fysik: Lawrence är två meter lång, kan nicka och kan hoppa. Lyckas dessa två, lyckas hela lagets defensiv. Avery John spelar vänsterback och i New England Revolution. Högern tillhör Cyd Gray från laget med namnet CL Financial San Juan Jablo... äh, jag orkar inte.

Det är på mittfältet dock man kan hävda sig lite. Dwight Yorke kommer att falla djupt från sitt "hål" i 4-2-3-1 formationen för att hjälpa innermittfältarna men ju djupare han faller desto mer tar han med sig laget. 37-årige Russel Lapaty är en klassisk ytter av den gamla skolan. Dribblar,
slår inlägg och skiter i att hjälpa sin ytterback

John Stern får forwardsrollen och isolerad och avskuren torde han vara harmlös. Eller är han det? Stern har nämligen gjort 64 mål i landslagströjan. Mot lag som Grenada, Panama och Barbados, visst men även mot USA, Mexico och Colombia. Han har tillhört Birmingham och
Nottingham Forest och målskörden där var inte fyskam: En femton mål per säsong är godkänt men man ska komma ihåg att om Stern gör mål kommer det enbart bero på att någon begår en defensiv blunder.

Man ska komma ihåg att sådana är en del av Mellbergs repertoar.

Så spelar dom:

John

Lapaty - Yorke - Theobald

Edwards - Birchall

John - Lawrence - Andrews - Gray

Hislop

Så slår vi dom:

Nyckelfigur:

Leo Beenhakker. Det är hur han väljer sitt lag, taktik och spelmönster som kommer avgöra T&T öde. Inte Yorke som leker Bergkamp.

Resultat : 3-0

Visst ska vi slå dom och visst är vi bättre men är det bara paranoja som gör att det luktar Costa Rica lång väg?

Härnäst ska vi ta oss en titt på Paraguay.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 28 maj 2006 23:20