Om enskild och gemensam rationalitet

Det finns ett klassiskt filosofiskt exempel som kallas fångarnas dilemma. Två fångar är häktade för samma brott. De kan båda välja att antigen erkänna eller neka brott. De har inte möjlighet att kommunicera inbördes. Det innebär fyra möjliga utfall.
1 Båda nekar varefter de döms till 2 år vardera
2 Båda erkänner varefter båda döms till 3 års fängelse vardera
3.och 4 En av fångarna nekar medan den andre erkänner, då döms den nekande till 4 år medan den som erkänner döms till 1 år.

Givet att båda vill minimera sin tid i fängelse kan man föra följande resonemang utifrån deras alternativ:
- Argument för att erkänna om även motparten erkänner: jag får jag 3 år om jag erkänner medan jag får 4 år om jag nekar.
- Argument för att erkänna om motparten nekar: jag får 1 år om jag erkänner medan jag får 3 år om jag nekar.

Alltså är det rationellt för mig att erkänna oavsett vad jag tror att min medåtalade kommer att göra. Paradoxen är då att om man gör antagandet att om båda fångarna resonerar rationellt, så kommer båda att dömas till 3 år. Hade de däremot inte resonerat rationellt utifrån sitt egenintresse och båda nekat, så hade båda sluppit undan med 2 år. Av detta följer att det i vissa specifika situationer kan finnas en individuell rationalitet och en motsatt gemensam rationalitet, det vill säga att om samtliga inblandade ser till sitt egenintresse kommer de att komma sämre ut än om de inte gjort detta.

Ett annat sådant exempel på individuell rationalitet och gemensam rationalitet är ett praktiskt experiment genomfördes på studenter. Dessvärre har jag endast andrahands uppgifter på detta experiment och kan inte verifiera med exakt källa

En grupp studenter fick disponera 100 dollar var, de kunde välja mellan att dels, sätta in pengarna på ett fiktivt konto från vilket de efter experimentets slutförande kunde ta ut pengarna för egen räkning, dels sätta in pengarna på ett konto till vilket även de andra experimentdeltagarna kunde sätta in pengar. Pengarna på det gemensamma kontot fördubblades sedan av övningsledningen och fördelades i lika poster mellan samtliga experimentdeltagare efter fullgjort experiment. Således även till dem som inte satte in pengar på detta konto.

Givet att samtliga deltagare önskade kunna ta med sig maximalt med pengar och inte hade möjlighet att kommunicera, kunde var och en resonera enligt följande:
Om samtliga 10 deltagare satsar sina pengar finns i denna pott 2000 dollar som delat på 10 ger 200 dollar var. Om jag som ende deltagare sätter mina pengar i det individuella kontot medan de andra sätter sina i det gemensamma kontot, finns då i det gemensamma kontot 9x200 dollar 1800 som delat blir 180 till var, dessutom har jag då 100 dollar på mitt egna konto tillsammans 280 dollar. Omvänt så skulle jag, om jag ensam satsade mina pengar i det gemensamma kontot medan de andra satsade i egna konton, få 200 dollar delat på 10 är 20 dollar. Paradoxen är i detta experiment samma som i fångarnas dilemma, att om var och en agerar som i varje situation är mest gynnsamt med de givna förutsättningarna, så blir resultatet för samtliga sämre än om man inte handlat rationellt utifrån egennyttan.

Båda ovanstående exempel kan verka akademiskt teoretiska utan speciell relevans för verkligheten. Men där finns faktiskt situationer som är direkt tillämpbara. Föreställ er en konferens med samtliga Östersjöländer där man samlats i syfte att eventuellt samsas om gemensamma fiskekvoter för att i en framtid kunna få god fångst. För vart och ett av länderna är det ett svårt politiskt och ekonomiskt beslut att kvotera fisket. Optimalt för samtliga länder är att de andra länderna kvoterar hårt medan de själva fortsätter fiska som vanligt. Men om alla optimerar sålunda kanske fiskebestånden kollapsar totalt. En lösning som på sikt gagnar alla kräver stor tillit och vilja till samverkan mellan aktörerna. Vilket inte alltid, som bekant är fallet.

Robert Putnam beskriver i sin bok "Democracy, making it work", hur skillnaderna kulturellt mellan nord och syd påverkar den ekonomiska tillväxten. I syd menar Putnam saknas i stora delar tillit mellan individer och organisationer, mentaliteten kan beskrivas med ett sicilianskt ordspråk: "När det börjar brinna i din grannes hus, spring genast och hämta vatten till ditt eget". I norra Italien däremot råden en samarbetskultur som bl.a. exemplifieras av området Emilia Romagna. Detta menar Putnam är en betydande orsak till varför tillväxten och företagandet går så mycket bättre än i söder. Tillit mellan aktörer ger sänkta transaktionskostnader, man kan leva med att ens kollega ena stunden ges en fördel därför att sannolikheten är stor att jag har fördel därav i nästa situation Där finns förutsättningar för att gemensamt allokera kapital, denna tillit stärks i olika kulturella aktiviteter bl.a. körsång.

Det svenska område som brukar användas som exempel på betydelsen av starkt social kapital, t.ex.. tillit. Är Gnosjö. Mängder smålänningar blev arbetslösa i samband med att stora gevärsfaktorier i Jönköping med omnejd lades ned när fredskåren infann sig i Sverige. De hade just inte mycket mer än sina kunskaper om bl.a. trådbockning när de drog hemåt till sina stenåkrar. Många av dessa smålänningar var "läsare", de hävdade sin rätt att själva tolka bibeln, en tolkning som inte alltid stod i enlighet med överhetens tolkning. Värderingar som att arbeta hårt, att dra försorg om sin nästa och hjälpas åt stod i första rummet. Värderingar som gjorde att området utvecklades och frodades. Ett alternativ till gemensam rationalitet har varit en stark kollektivistisk centralstyrning, det har möjligen fungerat i praktiken men knappast i verkligheten. Vägen till ett gott samhälle är inte ett val mellan nyliberalism och kollektivism. Vägen heter gemenskap, på tillitens och frihetens grund.

Av Leif-Arne Undvall 12 maj 2006 12:06