Vår galna samtid

Vi kan exempelvis börja i september 2003, då vi skulle rösta om euron. Själv tvekade jag. Vem kunde jag lita på? Av naturliga skäl var jag mest misstänksam mot Ja-sidan.

På Ja-sidan fanns nämligen den svenska eliten, sossar, fack och näringsliv i gammal hederligt samförstånd. Man kunde nästan höra suset från Saltsjöbaden. Men när dessa tre storheter går samman ska man dra öronen åt sig, det visste jag från förr. Skit är på gång.

Eliten varnade för att en framtida katastrof hotade om folket röstade nej. På valdagens morgon hörde jag i tur och ordning först sossen Mona Sahlin, sedan Metalls ordförande och slutligen direktörernas Sören Gyll i radio sia om våra snara ekonomiska död och landets sönderfall om Nej-sidan vann.

Det var då jag hoppade upp ur sängen och sprang till vallokalen och röstade. Jag menar, Sören Gyll! Och Mona Sahlin! Den där jäkla Jonsson, dessutom. Hjälp!

För ett och halvt år sen, hösten 2004, upptäckte jag förresten att SEB:s analytiker rekommenderade sina kunder att sälja rysslandsfonderna. Wallenbergs experter siade om att oljepriset nått toppen och att fonderna därför snart skulle sjunka i värde. Så sälj, alltså.

Självfallet skyndade jag att köpa ännu fler. Sedan dess har de ökat med över hundra procent i värde och oljepriset är högre än någonsin. Hur bär de sig åt? Funkar det inte med latte? Vet de inte att man ska spå i sump från kokkaffe?

Jag minns också debatten inför EU:s utvidgning. Statsministern talade om "social turism". Folket talade om att billig arbetskraft skulle översvämma landet. Facken vässade klorna. Men inget stämde. Någon översvämning såg vi i alla fall inte. Idag avslöjar dessutom Svenskt Näringsliv att Sverige inte är attraktivt alls bland folk i Europa. Vi anses bland annat ha ett jäkla väder, för höga skatter och alldeles för - LÅGA löner!

Nyligen varnade förresten den amerikanske finansgiganten Merrill Lynch´s analytiker för svenska kronan. "Det är en skräpvaluta", förkunnade man. Borgarna gick i spinn av pur glädje, se där hur eländigt det är! Merrill Lynch är ett företag som har tusentals experter som analyserar marknaden och listar ut hur framtiden ska bli. Dom gissar, tror och spår och tjänar mycket pengar, men rätt blir det sällan.

För sedan dess har kronan stärkts rejält mot dollarn. Förra veckan rekommenderade därför en konkurrent till Merrill Lynch att investera just i svenska kronor. Det svänger alltså rätt ordentligt när också finanseliten är i farten. Är det kaffesumpens fel där också?

Vem minns förresten inte alla svenska ledarskribenters som skrev om alla irakier som skulle stå längs vägarna och hurrande vänta på att den första McDonald-restaurangen skulle etableras i landet, nu när amerikanarna invaderade? Halleluja. Vad tänker dessa skribenter med? Inte är det hjärnan i alla fall. Eller missade de varenda lektion i grundläggande psykologi?

Jag skulle kunna skriva årets längsta artikel om alla konstigheter från den ekonomiska och politiska elitens sida. Och jag skulle kunna skriva vad jag tror sakernas tillstånd beror på. Men det blir för mycket att pyssla med nu när vårsolen äntligen visar sig.

Dessutom är det omöjligt. För det är säkert, som tidningen The Economist skriver, att samtiden är så galen att den inte går att skildra realistiskt. Det är inte ens lönt att försöka sig på uppgiften med hjälp av satir.

Av Roger Lord 24 apr 2006 18:25