Koalitionspartner sökes

När nu 99 av rösterna räknats visar valresultatet en annan och mycket mer intressant situation än den som synts i opinionsundersökningarna: Sharons skapelse mittenpartiet Kadima får 28-29 mandat, Arbetarpartiet 20 mandat, det ultraortodoxa Shas kom in på tredje plats med 13 mandat. På fjärde plats valdes oväntat Israel Beitenu med 12 mandat lett av den högerextreme ryssen Avidgor Lieberman, som i israeliska vänsterkretsar beskrivs som "Israels Le Pen".

Det förra regeringspartiet Likud rasar till 11 mandat, vilket är häpnadsväckande med tanke på vilken enorm makt det partiet och dess institutioner haft de senaste trettio åren. Om Netanyahu inte lyckas få in Likud i regeringskoalitionen tippar att han, som aldrig gillat att vara oppositionspolitiker, snarast avgår och åker och föreläser om terror i USA eller så. Kanske amerikanarna har mera förståelse för hans radikala kapitalism och teorier om terrorbekämpning än vad israelerna har?

Den stora överraskningen är pensionärspartiet, som i opinionsundersökningarna precis klarade tvåprocentsspärren, men nu sägs ha fått 7 mandat. Det är på tiden. Ska bli intressant att se om det är ett korrekt resultat, i så fall kan de definitivt vara regeringskandidater, speciellt tillsammans med Arbetarpartiet.

Arbetarpartiets ledare Amir Peretz har lyckats över förväntan, trots att Shimon Peres förnärmad beslöt att lämna partiet när han valdes bort och inte fick löfte om en tillräckligt hög post. 20 mandat är inte dåligt, i opinionsundersökningarna fick de oftast 17-19 och sällan över 20.

Om Israel Beitenus popularitet har det skvallrats och Avigdor Lieberman har tydligt klargjort att han förväntar sig ett tvåsiffrigt mandat. Med tolv mandat kan det bli svårt att hålla honom utanför en framtida koalition, även om hans åsikter i vissa frågor står i stark motsats till Kadima och Arbetarpartiet. Liebermans valkampanj koncentrerade sig på de ryska invandrarna och deras önskan om en stark ledare. Han lovar att bekämpa kriminaliteten och sörja för lag och ordning, men han har också en tydlig rasistisk tendens och säger öppet att han anser att Israels arabiska medborgare borde flyttas till de palestinska områdena om Israel utrymmer bosättningar på Västbanken.

Vinnarpartiet Kadimas ledare Ehud Olmert vände sig direkt till palestinerna i sitt segertal: "Vi är beredda att skapa de förhållanden som ger er möjlighet att uppfylla era drömmar och leva brevid oss i er egen stat ... Om palestinierna är beredda att agera inom den närmaste framtiden, kommer vi att sätta oss vid förhandlingsbordet för att forma en ny framtid i regionen. Om de inte gör det, kommer Israel att ta sitt öde i egna händer." Den palestinske presidenten Mahmud Abbas reagerade positivt och förklarade att den palestinska myndigheten är beredd att förhandla med Israel enligt vägkartan, medan Hamasledarna inte visade samma entusiasm.

Så enkel är dock inte Kadimas position. Det låga valdeltagandet, som ofta missgynnar de stora partierna, bidrog till att Kadima inte alls lyckades nå de 40 mandat som man önskade sig för att kunna bilda en stabil regering. För att kunna fatta svåra beslut behövs en stark regering, och även inom Kadima går åsikterna isär. Koalitionsregeringar i Israel brukar hålla ungefär två år, speciellt när det står svåra frågor på progammet ...så jag tippar på nya val igen våren eller sommaren 2008. Nu får vi se vad den nya regeringen lyckas hinna med till dess.

Av Anna Veeder 29 mar 2006 08:44