Israeliska kvinnor i valet & kvalet

"Kostnaden för barnomsorg dagis, dagmamma, lekskola, eftermiddagsdagis uppgår till 40-55 av genomsnittslönen för kvinnor som jobbar heltid.... 400 000 israeliska kvinnor arbetar inte utanför hemmet eftersom det inte lönar sig för dem. 60 av dem tjänar mindre än 2 800 shekel i månaden 4 700 kronor - mindre än vad en dagmamma kostar", skriver Shely Yehimowitz, f d radiojournalist som efter Amir Peretz valseger hoppade över till Arbetarpartiet, på deras hemsida angående Arbetarpartiets kvinnopolitik.

40-55 av lönen låter ganska hyfsat, tänker jag som betalade mer för barnpassning än jag tjänade netto en sommar när jag hade tre barn mellan sex månader och fem år. Idag när de är större och två går i skolan är situationen bättre, men de första tre åren gick närmare 70 av min nettolön till dagis och lekskola.

Nurit, 32, jobbar heltid som sekreterare på ett hi-techföretag. "Jag skulle gärna ha ett barn till", säger hon och tittar på sin yngsta dotter Shira, 3 år, som pryder bildskärmen på datorn. "Frågan är hur vi ska kunna betala räkningarna? Redan idag går halva lönen till barnomsorg för tre barn. Det är helt absurt. Vi jobbar för de sociala förmånerna och pensionen, det är allt. Sade du att de har ett och ett halvt års betald föräldraledighet i Sverige? Ett och ett halvt år? Ge mig sex månader och jag är i paradiset."

I Israel har kvinnor rätt till tolv veckors lagstadgad mammaledighet. Efter tolv veckor har kvinnan sedan rätt att ta ytterligare sex månaders obetald mammaledighet utan att riskera att bli sparkad. I teorin åtminstone. Om arbetsgivaren kan visa på att kvinnan avskedas av andra skäl än graviditeten får han göra det. Det sociala skyddsnät som dock existerar implementeras effektivare i den officiella sektorn, som traditionellt har starkare. fackföreningar, bättre kollektivavtal samt ett högre antal kvinnliga anställda och sämre löner. Blev någon förvånad?.

Blir barnet sedan sjukt, kan föräldrarna ta sex 6 dagars sjukledigt per år. Nej, inte per barn. Sex dagar sammanlagt. Behöver man mer får man sjukanmäla sig själv, eller ta av semesterdagarna, eller helt enkelt inte få betalt. Och överdriver man har man inget jobb kvar efter ett tag. Så har man ingen privat mormor eller kan ta med sig ungen till jobbet så går en förälder upp klockan fyra för att jobba till tolv, så att den andra föräldern kan åka och jobba till nio på kvällen. Vansinnigt? Så här lever de flesta av mina heltidsarbetande kompisar när deras barn är sjuka. Man vänjer sig. Men ensamstående mammor utan stöd från familjen har det extremt tufft i arbetslivet, och är mer eller mindra dömda till fattigdom - åtminstone tills barnen blivit större.

Vad föreslår då Arbetarpartiet för förändringar? Alla möjliga bra saker, som i nuläget sorgligt nog har lika stor chans att förverkligas som en lag om sex veckors semester eller trettiofemtimmarsvecka: Staten ska subventionera dagis med minst 30 av vad det kostar idag, minimilönen ska höjas till 1000, höjd lön för universitetsutbildade lärare, sjuksystrar och socialarbetare jag skulle vilja tillägga psykologer, fjorton veckors betald mammaledighet, för att nämna några exempel.

Men trots den uppenbara belastningen är det inte många kvinnor som omsätter sina funderingar om de arbetande kvinnornas situation till politiskt engagemang eller låter sig påverkas av dem när de funderar hur de ska rösta i nästa val.

"Så länge Israel kämpar för att överleva röstar jag för det parti som jag tror gör det som är riktigt för landet, inte nödvändigtvis det som är bra för mig personligen. Det som är bra för landet är på lång sikt också bra för mig", säger Nurit.

"Behovet av säkerhet överskuggar allt annat", konstaterar Miri, 34, legitimerad psykoterapeut och mamma till fyra små barn. "Fast just nu är jag enormt besviken på politikerna. Jag tror inte på vad de säger. Jag funderar faktiskt på att rösta på de gröna. Miljöförstöringen är också ett hot mot landets framtid, och de verkar vara mindre korrupta än de andra partierna."

Efrat, 32, IT-ansvarig på ett medicinskt forskningsföretag, säger att hon alltid röstat på "randpartier", eftersom hon inte har förtroende för de stora partierna, och precis som Miri funderar hon i år på att rösta på de gröna. "Till skillnad från de flesta israeler är det inte de så kallade "stora" frågorna om säkerhet och utrikespolitik som drar mig till ett visst parti, utan snarare frågor som handlar om individuell frihet, rättvisa, jämlikhet och sånt, och därtill kommer nog också de här frågorna om kvinnans situation i arbetslivet", förklarar hon.." Fast jag har inte kollat upp vad de olika partierna tycker just i kvinnofrågorna. Kvinnors rättigheter är bara en av de frågor som jag tycker är viktiga, men inte nödvändigtvis den viktigaste."

Av Anna Veeder 17 mar 2006 12:43