Från disktrasa till disktrasa

Moderskapsfeminism, skriver Monica Bodling här på Sourze, är alliansens valvapen. Vi svenska kvinnor mår dåligt av den svenska jämställdhetsmodellen. Vi mår mycket sämre än våra mer "ojämställda" systrar i andra europeiska länder. Låt istället kvinnorna vara hemma och ta hand om sina barn, män och hem och ge dom en lön, så blir vi kvinnor mycket lyckligare, menar hon. Jag säger: ge kvinnor inom offentlig sektor högre lön!

Jag känner inte alls igen mig i Monicas text. Kanske främst för att jag inte har barn. Jag gillar inte att bli nerpressad i ett moderskapsfack som en gammal mammapelsin, där jag får förklarat att jag som kvinna förnekar min biologiska särart om jag är ute på männens villkor på arbetsmarknaden.

Många av mina vänner som fått barn, menar att den dagen barnet kom, försvann deras naiva tro på jämställdhet. Det var inte så enkelt längre. Det var alltid dom som gjorde huvudjobbet hemma. Slet som fan med disk, städning, matlagning, lämning, hämtning you name it, för att sedan gå ut och jobba heltid. Aldrig lediga -alltid trötta. Jodå Monica, det är ett problem att så många kvinnor sliter ut sig i Sverige. Men jag tror inte att svaret är "mamma"löner. Det vore bara att förminska tjejers chanser på arbetsmarknaden. Och det kan inte vara kvinnors enda uppgift här i världen att föda barn och ta hand om dom.

Det finns det här "pengar-vinner" argumentet som jag tror florerar genom de flesta barnfamiljers huvuden. Den som tjänar minst får göra avkall på sin arbetstid i den mån det går och istället göra mer hemarbete. Det blir nästan som att mannen betalar dom en lön.

Hälften av alla kvinnor i Sverige jobbar inom offentlig sektor, får vi veta i Lars Nilsson text "Kvinnofällan".

Jag har själv arbetat som vikarie inom barnomsorgen i några år och har sett hur vanligt det är att kvinnor jobbar 75 - 80. De skulle inte orka annars, säger de. Att jobba heltid och att sedan ha huvudansvar för hem och barn går inte ihop. Det är som att gå från disktrasa till disktrasa. Det blir för tufft. Dessa kvinnor jobbar ihjäl sig för pisslöner. Det tråcklas och broderas med varje minut av dessa kvinnors arbetade tid för att kunna användas så effektivt som möjligt i samhällets tjänst.

Så länge kvinnors löner skiljer sig så mycket från männens, kommer kvinnorna få dra det tyngsta lasset när det gäller hemjobbet.

Jag tror att svaret inom jämställdhetsdebatten mycket handlar om att ge kvinnor högre lön. Visserligen sitter fortfarande könsrollerna ganska djupt inrotade i oss alla när det gäller vem som ska ta hand om städning, tvättning, matlagning, handling osv, men det är på väg att luckras upp. Och om man tar bort pengarna som argument, är chanserna större till att båda hjälps åt mer hemma.

Det har ju visat sig att i familjer där paret tjänar ungefär lika mycket, delar man även mer lika på hushållsarbetet. Många av de män som delar på hemarbetet är dessutom uppvuxna med en arbetande mamma som lärt dom att ta hand om sig själva.

Visst måste vi bry oss om våra barn. De är vår framtid. Men jag tycker det är viktigt att också ge barnen en förebild i en arbetande mamma och en mer närvarande pappa. Annars går det ju bara runt, runt, runt. Det blir ingen rörelse framåt. Sonen som är van vid att deras mammor gjort allt hemma, förväntar sig automatiskt att deras tjejer också ska göra det.

Jag håller med Monica såtillvida att jag anser att det krävs en förändring. Men jag befarar att "mamma"löner drar oss tillbaka femtio år i tiden. Tyvärr.

Av Anna Drangel 09 mar 2006 13:31