Sagan om den fula ankungen

Det här är historien om den fula ankungen som kom till den svenska ankdammen på 60 talet. Han lärde sig svenska och åkte härifrån igen, men återvände i början av 80-talet för att bosätta sig här. Han trodde på Sverige som för honom var ett paradis där livskvalitén var hög och rättvisan rådde. Han bestämde sig redan från början för att lära sig flytande svenska så att han, trots sitt icke nordiska ankutseende, skulle kunna smälta in i ankdammen. Han var stolt den dagen han kunde säga "sju" utan någon utländsk brytning. Lika stolt var han när han lärde sig äta surströmming och dricka nubbe. Han blev svensk och som 40-års present i december 1985 fick han svenskt ankmedborgarskap av Hennes Majestät Moder Svea.

Han gjorde stor entré i den svenska kulturlivet. Då och då flaxade den fula ankungen med sina vingar och det blev ett herrans liv bland ankorna runt omkring, ty denne ankunge var mycket osvensk. Han fick lida stor skada i ankdammens press under en längre tid. Men trots detta gav han svenska folket flera mycket populära grammofonskivor. Han stod bakom stora framgångsrika musikprojekt såsom Mikael Rickfors "Jag ska köpa Vingar för pengarna" och han upptäckte artisten Lisa Nilsson. Ankorna inom artisteliten flockades kring den fula ankungen. Han var synnerligen INNE! Han kalladses för en demonproducentanka.

Då hände det! Ankungen blev falskt anmäld av en rad småtjejankungar för att han tafsat på dem. Ett kändisragg omvandlades av en massmedial hysteri till brottet våldtäkt. Tingsrätten tyckte att ankungen var skyldig därför att han var den "fula" ankungen vars "särpräglade utseende knappast kunde ha väckt sinnesro" hos de små flickankor som träffat honom". Domen mot den fula ankungen blev minst sagt hård. Fem år bakom lås och bom. Ankungens liv blev förstört. Men ankungen vägrade tappa förtroende för Sverige och det svenska samhället varför han stannade kvar i ankdammen trots att alla oddsen var emot honom. Han har bidat sin tid och nu kräver han att ankdammens makthavare ska återge honom sitt liv så att han kan simma lugnt igen i ankdammen. Han ångrar sina tidigare omoraliska handlingar, men han är ingen våldtäktsanka.

Nu har vindarna vänt och de som tidigare basunerat ut ankungens skuld försöker nu rädda ankungens rykte genom att skriva positivt om den fula ankungen. Ankungen är förlåten för sina omoraliska handlingar och nu verkar det som om makthavarna i samhället vill ställa ordning i det hela genom att skapa opinion till ankungens fördel.

Om den opinionen leder till resning och frikännande återstår att se. Joakim Von Anka och hans Justitieankrådskollegor i ankdammens högsta instans ska ta ställning till detta den 23 januari.

Det har inte varit lätt att vara den fula ankungen i en ankdamm fylld av fördomsfulla ankor. Låt nu fördomarna stå åt sidan för en rättvis prövning av den fula ankans fall.

Redaktionens fotnot: Efter våldtäktsdomen mot Billy Butts nekande 1993, där nio kvinnor vittnade mot honom, har han nu lämnat in sin åttonde resningsansökan till Högsta domstolen. Beslut om resning fattas den 23 januari och om målet tas upp på nytt har advokat Peter Althin lovat försvara.

Av William Butt 15 jan 2006 14:56