Vänstern och ayatollornas Iran

När Khomeini tog över makten efter shahens fall hälsades detta med glädje av vänstern. En tyrann var avsatt. I svensk massmedia framställdes Khomeini som en motsvarighet till folkhemmets Per Albin Hansson.

Khomeini och prästerskapet var med ens de stora hjältarna för dagen hos den annars så ateistiska vänstern. Islam förklarades också hastigt och lustigt i huvudsak vara en socialistisk frihetsrörelse med bara minimalistiska inslag av religion.

Inte ens den av revolutionsgardisterna genomförda ockupationen av den amerikanska ambassaden och gisslantagandet grumlade vänstern hänförelse. Tvärtom. Här var ett land som vågade trotsa stormakten eller "den store satan", som Iran kallade USA. Ett uttryck som vänstern snart vällustigt anammade. "Den lille satan", blev naturligtvis liktydigt med Israel.

USA:s misslyckade försök att frita de amerikaner som regimen höll som gisslan i över ett år gladde vänstern av två skäl. Dels ansåg man det visa vilken papperstiger den amerikanska krigsmakten var, dels fick man ytterligare en möjlighet att stämpla USA som en angripare. Några protester mot Irans folkrättsvidriga gisslantagande var det naturligtvis inte tal om.

Nu upprepar sig historien. Irans president Mahmoud Admadinejad kräver att Israel skall utplånas från kartan för det är som han säger en "vanhedrande fläck". Detta påstående möts med en gäspning av vänstern.

Vem tror att vänstern också skulle ha gäspat om Sharon sagt motsvarande om palestinierna eller ett arabland? Då hade minsann John Pilger, Robert Fisk och våra egna vänsterskribenter skrikit i falsett och skrivit evighetslånga protestartiklar i Aftonbladet. Och det med all rätt. Men nu är man som sagt tyst.

Presidenten har nu tre gånger på kort tid också förkunnat att förintelsen bara är ett påhitt och en myt. Den har aldrig inträffat. Vidare säger han att sionismen är en typ av fascism och att européerna i sin egen världsdel bör upprätta en stat som kallas Israel. Och så här fortsätter han att gå på.

Flera iranska ledare har under årens lopp också talat sig varma för en nukleär attack mot Israel. Inte undra på att västvärldens ledare är oroliga när nu Iran återupptar sitt atomprogram.

Många har av förståliga skäl upprörts av såväl presidentens uttalanden samt kärnvapenhoten mot Israel. Inom vänstern är tystnaden dock kompakt.

Möjligen uppammar man en viss upprördhet mot att FN:s säkerhetsråd anser det vara en mindre lyckad idé att Iran skaffar sig kärnvapen. Det anser som bekant många inom vänstern vara ett rimligt jämlikhetskrav från Irans sida.

Däremot råder ingen brist på artiklar från vänstern om hur socialt medvetna och upplysta organisationer som Hamas, Palestinska Islamiska Jihad och Hizbollah är. Av en ren händelse stöds samtliga direkt eller indirekt av Iran.

Av Lars Nilsson 13 jan 2006 22:31