"Både och"-perspektiv nödvändigt för Stockholm

Hur funkar de nya pendlarbussarna? Har du fått din transponder än? Jag som örtroendevald i Stockholm får självklart många frågor om Stockholmsförsöket. Frågorna kommer både via media och när jag är ute och träffar stockholmarna. Många har frågor av rent teknisk karaktär men de allra flesta handlar ändå om politiken bakom försöket. Behöver vi egentligen göra något åt trängseln?

Debatten om miljöavgifternas vara eller inte vara kan knappast ha undgått någon, oavsett man bor i eller utanför Stockholm. Var och varannan dag har vi sett löpsedlar och tidningsrubriker där allehanda för- och nackdelar med Stockholmsförsöket avhandlats. Det tycker jag är bra, och visar att det är viktig fråga som engagerar många. Det man måste komma ihåg är dock att det försök med miljöavgifter som startar 3 januari och slutar 31 juli är just det - ett försök. Några månader efter försökets avslutande, i en folkomröstning på valdagen 2006, får stockholmarna svara på frågan om miljöstyrande avgifter i trafiken ska vara en del av lösningen på Stockholms trafikproblem.

Sedan flera decennier har vår älskade huvudstad lidit av en omfattande trafikinfarkt. Trafiken till och från Stockholms innerstad står i stort sett stilla på morgnarna och sen eftermiddag. Under dagen är stadens gator så igenkorkade att distributionstrafiken, t.ex. de bilar som fraktar varor till butikerna, mest går på tomgång. Sammantaget kostar köerna samhället och näringslivet mellan sex och åtta miljarder kronor, enligt studier från näringslivet självt. Stockholm växer. Ju fler människor som flyttar till Stockholm och regionen, desto fler bilar kommer det att bli. Vill vi på allvar att Stockholm ska växa ytterligare måste vi göra något åt trängseln - och det nu.

Det finns de som säger att det räcker med att bygga fler vägar för att lösa problemen. Andra menar att det räcker med att bygga ut kollektivtrafiken. Jag hävdar att bägge åtgärderna behövs, men att det dessutom krävs någon form av ekonomiska styrmedel för att minska trängseln, öka framkomligheten och förbättra miljön. Det är en uppfattning som jag delar med en enig expertis.

Men Stockholmsförsöket handlar inte bara om trängsel - målet är också en förbättrad miljö. Det är en del i en större strategi som syftar till att göra Stockholm till en långsiktigt hållbar stad. Målet är ett Stockholm med ren luft, rent vatten och en trafiksituation där kollektivtrafiken fungerar, transporterna kommer fram i tid och där fotgängarna tryggt tar sig fram och cykelbanorna är säkra.

Utsläppen av koldioxid, kväveoxider och partiklar måste minska. Astma och allergier orsakade av luftföroreningarna ökar dramatiskt och larmrapporterna om att de klimatförändringar forskarna ser skulle vara orsakade av utsläpp av växthusgaser måste tas på allvar. Bilen är den enskilt största källan till koldioxidutsläppen. Dessutom har utsläppen från bilar en direkt påverkan på både på människors hälsa. Sverige har idag Europas överlägset tyngsta och törstigaste personbilspark.

Bilen är en viktig frihetssymbol, och kommer så att förbli. Låt oss därför arbeta för en omställning av fordonsparken till miljövänligare bilar med miljövänligare drivmedel. Vi måste satsa både på kollektivtrafiken och nya vägar. Det är "både och" som gäller - inte "antingen eller". Det är vår enda möjlighet att på ett trovärdigt sätt ta ansvar för miljön - och trafiken - i Stockholmsregionen. Jag hoppas därför att alla ger försöket en ärlig chans.

Av Annika Billström 20 dec 2005 21:57