Feminismen har drag av en patriarkal religion

Den synliga feminismen uppvisar flera drag gemensamma med ideologiska trosföreställningar. Fastlagda, oantastbara "sanningar", avvisandet av obehagliga fakta, anammandet av motståndares idéer där det passar och hängivna proselyter som anser sig stå över lag och rätt i kraft av "sanningen".

Den synliga feminismen uppvisar en mängd gemensamma drag med religionsstrukturer, som t ex kristendom och marxism. För det första har man ett antal "sanningar" som inte får ifrågasättas könsmaktsordning, institutionaliserad underordning av kvinnor under män, en "feministisk analys" som står för sanning, rättvisa och godhet, att det bara är män som ska avstå positioner och privilegier - annars kunde ju de ledande feministernas positioner hotas - en allomfattande, "osynlig" manlig, patriarkal konspiration mot kvinnor m m. Vidare försöker man göra ner eller förändra sådana omständigheter som talar mot de egna "sanningarna" att skolan är formad efter flickors behov - i FI:s plattform sägs bara att flickor inte kan göra sig hörda i skolan - att bara män begår sex- och våldsbrott, att matriarkat historiskt sett innehållit en mängd fenomen som feminismen säger sig stå emot, att man blåst upp löneskillnaderna m m. Slutligen också, att man i sann katolsk anda plockar upp saker från andra religioner och gör till sina egna synen på prostitution - sexköpslagen ska inte utvärderas utan trosvisst missioneras ut över världen - och pornografi och i grunden sexualsynen från den katolska kyrkan, manliga institutioner accepteras där det passar m m. Man har också egna religiösa proselyter som går ut på gatorna och "renar" samhället från "synd" och "ondska", så som i somras i Visby feministiska ungdomspatruller var ute på gatorna och rev ner feministreligiöst oacceptabla affischer under politikerveckan det var feministiskt seminarium i en ruin under hela veckan. Naturligtvis tolererades då inte undertecknads bokaffisch för hans roman "Utfärden" i detta sammanhang, eftersom det på framsidan bl a är tecknat en naken trälkvinna. Därför revs den ner jag beskådade nedrivningen själv. En direkt parallell till det är olagliga attacker på s k "porrklubbar", vilka rättfärdigas med den feministiska moralsynen. Utrymmet tillåter inte att allt detta behandlas här, så jag väljer det mest kontroversiella, feministernas grekisk-katolska moralsyn.

Från feminismens och andra "religiösa" rörelsers sida vill man inte att vissa sanningar ska komma fram. Idag har vi också låtit självcensurera oss så mycket att det finns vissa saker som helt enkelt bara inte får sägas. Till detta har feminismen i många avseenden bidragit och alltså direkt motverkat demokratin och det är mindre än ett år sedan som kritik mot feminismen närmast ansågs som en dödssynd. Först efter Dokument inifråns reportage om extremfeminismen blev det salongsfähigt, men kritiken behandlas nu av feministerna på traditionellt religiöst manér. Inget av den lyssnar man till, utan försöker istället frammana bilden av en mediekomplott. Likt Neros förföljelser av de kristna är nu feministerna utsatta för patriarkatets drabbande slag mot "sanningen".

Bland det som inte ska sägas finns det faktum, att feminismen i grunden baserar sin sexualsyn på katolska kyrkan och dess patriarkala grekisk-kristna moralsyn. Naturligtvis är de inte ensamma om det, hela västerlandet gör detsamma, och har dessutom lyckats pådyvla en massa andra kulturer sin moralsyn som också feminismen strävar efter. Men, det intressanta är att sådana frågor inte ska diskuteras alls. Svensk skola idag har t ex varken i sexual- eller historieundervisning en minut ägnad åt att försöka bibringa eleverna några som helst kunskaper i moralhistoria och inte heller våra partier är intresserade av att få eller sprida kunskap i ämnet. Göran Hägglund gick hand i hand med feministerna och visade för en tid sedan en skriande okunnighet i ämnet i en TV-debatt. Naturligtvis vill inte heller feminismen ha uppmärksamhet kring detta, för då skulle det kunna komma fram, att de faktiskt baserar åtskilliga av sina ståndpunkter på grekisk-kristen grund. Man förstår ju också, att eftersom de flesta av de ledande feministerna är högutbildade, så har åtminstone några av dem så pass elementära historiska kunskaper att de förstår att den grekisk-kristna moralen är bland det mest patriarkala man kan tänka sig. Därför vore det ju pinsamt om det skulle framgå att man för den traditionen vidare. Men det är precis det man faktiskt gör!

Varför är det "sexistiskt" med sexköp och pornografi egentligen? Historiskt sett, så tvekade inte de starkt matriarkalt präglade samhällena hos t ex de franska "grottfolken", de tidiga sumererna eller minoerna att framställa sexuella avbildningar för att inte tala om hur sexistiskt kvinnan framställdes, med nakenbilder och framhävda sköten. Hos det tydligtvis matriarkaliskt präglade etruskiska samhället var det också nästan bara männen som framställdes nakna vi måste naturligtvis fördöma de etruskiska kvinnorna för detta, eftersom det måste ha varit motvänt sexistiskt. I varken Mesopotamiens Innana/Ishtar-kult eller Egyptens Amonkult Egypten är det antika samhälle där kvinnorna anses ha den starkaste ställningen avvisade man prostitution. Tvärtom ansågs det vara en from och helig gärning, och varken de sumeriska naditus/qadishtus eller de kvinnor flickor ofta, det skedde före äktenskapets ingående, alltså ofta före ca 12-13 års ålder som gjorde tjänst som heliga prostituerade under översteprästinnan i Thebe hade ingen skamstämpel på sig. Hos sumererna var t o m deras anseende lagskyddat! Det var först patriarkatets införande - och mannens krav på att ha kontroll över kvinnan för att vara säker på att vara fader - som skamstämplade den heliga akten. Inte ens i Grekland eller Rom före kristendomen kan vi säga, att det var den sexuella akten som de prostituerade utförde som i sig skamstämplade dem. Det var istället snarare det faktum att de arbetade med kroppen, för det var hos de härskande klasserna däremot en stor skam.

När feminister och andra "sexist"-stämplar prostitution och pornografi gör man det tvärtemot historiska matriarkat och man köper indirekt den katolska kyrkans fördömande av sexualiteten som onaturlig, syndig och förkastlig. Den största anledningen till att vi idag ser ner på dessa fenomen är nämligen kyrkofäder som Augustinus av Hippo och Origenes som deklarerar all sexualitet för "oanständig", all köttslig kärlek för "tafflig" och endast den rena, andliga kärleken som god. Det är nämligen inte handlingen i sig, utan de värderingar vi lägger på den, som gör den rätt eller fel! Och i detta avseende går feministerna alltså hand i hand med kyrkans fördömande syn på sexualitet.

Intressant är också, att t ex Luise White, har gjort en studie av prostituerade i kolonialtidens Nairobi och menar, att historiker alltför lätt accepterar bilden av prostitutionen som en exploatering av medelklassmännens behov. Hon menar också att historieskrivningen har betraktat kvinnorna uteslutande som offer och missat kvinnornas egna initiativ. På samma sätt har Marilynn Wood Hill i sin studie av prostitutionen i New York under 1800-talet fokuserat på den "positiva lockelsen och belöningen som vidhäftar prostitutionen". Bägge de kvinnliga författarna är noga med att understryka de risker som finns i jobbet, men de menar att kvinnorna valde prostitutionen av ekonomiska skäl och att de i allmänhet inte var missnöjda med sitt val. Därmed vill jag inte säga att sexköpslagen måste upphävas, men däremot understryka att det inte bara finns en sanning, nämligen den feministiska. Dessutom att lagen objektivt bör utvärderas. Dessutom är det faktiskt så, att hade vi inte vår i grunden patriarkala grekisk-kristna moralsyn, utan istället de tidiga sumerernas eller egyptiernas matriarkalt präglade, positiva sexualsyn, så hade vår syn på prostitutionen varit en helt annan.

Av Dick Wase 31 okt 2005 15:24