En vinklad värld

För att spåra hur stor skillnaden är mellan den faktiska utvecklingen och den upplevda världsbilden har Demoskop, på uppdrag av Timbro, ställt åtta kunskapsfrågor till ett slumpvis urval svenskar om världens, och framför allt miljöns, utveckling under de senaste decennierna. "Facit" är hämtat från offentligt tillgänglig statistik från institutioner som FN, FAO, UNDP, Världsbanken, och EU:s miljömyndighet.

Man kan invända mot urvalet av frågor, men oavsett det, täcker naturligtvis inte några få frågor världens utveckling. Svaren ger ändå en antydan om hur påverkade vi är av allt elände som rapporteras, så vi inte ens ser det som är positivt.

Johan Norberg har redogjort för undersökningen på DN:s debattsida den 6/10.

Han framhåller att okunskapen om den faktiska utvecklingen är överväldigande. Svenskarna svarade fel på samtliga åtta frågor. Svartsynen är slående. 73 procent tror att undernäringen har ökat i u-länderna sedan 1980, under den tid som antalet undernärda har minskat med drygt 100 miljoner människor. 76 procent tror att fler människor lever i extrem fattigdom i dag än 1980, samtidigt som Världsbankens siffror pekar på att nästan 400 miljoner färre är extremt fattiga i dag. Bara 16 procent tror att mängden skogsmark i i-länderna har ökat sedan 1980, trots att den har ökat snabbt.

Den europeiska miljömyndigheten visar att floderna och sjöarna blir allt renare och att luftföroreningarna har minskat med nästan 40 procent sedan 1980. Men 7 av 10 tror att Europas floder och sjöar blir allt smutsigare, och att luftföroreningarna har ökat.
Något färre, men ändå en mycket stabil majoritet, 64 procent, tror att luftkvaliteten i svenska tätorter har försämrats. Där har emellertid framstegen också varit ännu tydligare. SCB:s luftkvalitetsindex visar på en förbättring med ca 57 procent sedan mitten av 1980-talet.

Den minskade försurningen i de nordiska sjöarna sedan 1980 har man inte heller tagit notis om. 63 procent tror att försurningen är värre i dag. Inte ens dramatiska förbättringar har svenskarna tagit notis om. Sedan 1980 har antalet oljeutsläpp i världshaven minskat med tre fjärdedelar, och mängden utsläppt olja har minskat med mer än 90 procent. Ändå tror en tydlig majoritet att vi har mer oljeutsläpp i dag.

Märkligt nog visade sig de högutbildade vara de mest okunniga när det gällde att svara rätt på frågorna. Lite tillspetsat kan man fråga sig om outbildade är mer bildade än utbildade när det gäller omvärldsfrågor? Eller har det att göra med att välutbildade har en tendens att konsumera mer nyhetsmedia?

Men varför ger oss då media så ofta och gärna en svartsyn som får oss att tro att katastrofen väntar i morgon?

Det är lätt att förstå att tidningarna inte har braskande rubriker om att "Idag hände ingen tågolycka" eller liknande. Vem vill läsa om det? Katastrofer, olika sorters hot och ovanliga händelser är istället det som säljer, viket inte särskilt mycket att moralisera över. Men när det gäller larmrapporter om miljön kan det också ha att göra med att svenska journalister i så stor utsträckning solidariserat sig med miljörörelsen och vars ståndpunkter man mer sällan ifrågasätter.

JMG:s undersökning "Journalist 2000" visade att 41 procent av journalisterna på Sveriges Radio, Sveriges Television och i dagspressen sympatiserar med mp eller v, de två partier som har det mest utpräglade kontroll- och regleringsperspektivet på miljöfrågor. Möjligen kan här finnas ett samband som miljörörelsens intresseorganisationer utnyttjar och förstärker.

En enligt min uppfattning, ofta förbisedd faktor, och som i huvudsak är ett svenskt fenomen, är braskande löpsedlar som ofta förstärker alla sorters hot och katastrofscenarier då de också följs upp av motsvarande redaktionell text. Löpsedeln som den är känd i Sverige är ganska unik. USA och övriga Europa har i allmänhet inte tryckta löpsedlar utan annonseras på gatan med sin förstasida, eventuellt kompletterad med försäljarens egen textade löpsedel. I Frankrike exempelvis saknas inte bara löpsedlar utan också kvällstidningar.

Johan Norberg skriver att " Samspelet mellan alarmistiska miljöorganisationer, journalister som betraktar dem som experter, och en medielogik som lyfter fram problem och hotbilder på bekostnad av helheten - allt detta borgar för bristande kunskaper om hur världen faktiskt ser ut". Jag tycker det ligger en hel del sanning i det.

Miljöförstöring och extrem fattigdom är realiteter i världen. Men det finns för den skull ingen anledning förtiga de framsteg som ändå görs eller förstora problemen. För jämförelsens skull vore det också intressant att få veta hur folk i andra länder ser på liknande frågor. Har man samma svartsyn?

Källor: Länk: timbro.se DN debatt 6/10.

Av Lars Nilsson 13 okt 2005 19:50