Dokudeltagare för dumma att avgöra sitt bästa

Läste min gode vän Pär Erikssons insändare om att han spyr på den krassa världen.

Även jag längtar ibland tillbaka till en oskuldsfull tid. Även om det bara är 20 år tillbaka. Möjligtvis så var det inte bättre då, men det insåg jag i allafall inte då.

Men för femton år sedan, vilka tider... Det var blonderade slingor, bergssprängare, movieboxar, fylla i Folketspark, tubsockor, trimmad Puch Dakota, Linus på linjen, Storstrut, oskuldsfulla utvik med Sabrina och Samantha Fox, Donkey Kong, Olle och Helge. Jon Skolmen var en fräck och framåt komiker.

Man låter som en gammal gubbe, fast man bara är drygt trettio, en gubbe som längtar till gångna tider, men det kan inte hjälpas. Jag skulle önska att världen blev mer ren, mer naiv och mindre cynisk. Varför måste allt idag vara så fräckt och inne? Varför är humor där man driver med utvecklingsstörda mer inne än Jon Skolmen? I och för sig så drev ju Svullo med utvecklingsstörda på 80-talet, men eftersom han själv uppträdde smått utvecklingsstört så gjorde det inte så mycket. Det var inte elakt på samma sätt. Omoral är bara roligt om den som utrycker den har självdistans.

Det var en tid då vuxna människorna på tv betedde sig på ett sätt som det förväntades av föredömen. Om något var fel och orättvist så reagerade samhället. Allt kändes friskt och sunt. Åtminstone uppfattade jag det som så.
Det som var friskt var friskt och det som var sjukt var sjukt. Idag kan det vara så att det som är friskt är sjukt och det som är sjukt är friskt. Och vuxna beter sig lika "fel" som vissa ouppfostrade ungar kan göra, och det anses inte ens som något fel. Människor är toleranta och fördömande på samma gång. Toleranta på det som kanske inte borde accepteras och fördömande på det som i vissa fall tidigare ansågs som normalt.

Visst reagerar man på omoral även idag, men det känns som att reaktionerna kommer senare och för andra saker. Jag tycker att det sunda förnuftet till mångt och mycket är borta och att samhället är avtrubbat, sinnesförvirrat och lite smått inflammerat. Ungefär som ett gammalt sår som man aldrig låter läka, utan ständigt ska klia på. Idag kan man hävda att något är rätt bara för att det är helt åt helvete fel. En snygg, ung manlig stå-uppare gör sig rolig över CP-skadade och publiken applåderar och skrattar. För det kan ju inte vara annat än helrätt när det är så fel. Det känns ljusår ifrån Olle och Helge. “Hege för fan, du måste tänka på pocenten!". Man gjorde "Joel Bitar" på 70-80-talet. Ja, det kunde uppfattas som lyteskomik men det var ändå med hjärta.

Den där grå känslan av kyla, fördumning och de lama reaktionerna från människor, kan man även kalla lite lindrig hjärntvätt. Men vi ser det inte själva, för vi är mitt i det. Var tog värmen vägen?

Skulle man, för 20 år sedan, ha visat samlagsscener med en ung och lättmanipulerad 20-årig flicksnärta med pumpade tuttar vid samma tidpunkt som barntv, så tror jag reaktionerna skulle vara kraftigare. Många idag verkar tycka, att de som ställer upp på sådana exponeringar får skylla sig själva. I första hand, om man hårddrar, så är det ju så. Det inser även jag. Men det är ändå mycket större än så tycker jag. Hela samhället idag är hårt. Jag tycker att många människor idag är offer för en tidsepok med ett rätt så krasst människovärdestänkande. Visst, alla människor gör aktiva val i livet, men det kan faktiskt media och kommersiella intressenter göra också.

Såg på programmet "Fear Factor" på tv. En kille vevade en kvarn som han la daggmaskar i. En tjej låg på rygg och gapade, hon skulle fylla munnen med maskgröten och spotta ut i en skål. Hon var väldigt snygg, hade en minimal bikini på sig och hon grät och kväljdes av förnedringen. Jag mår illa när jag ser sådant. Man undrar var underhållning är på väg?

Jag tycker att sådan tv är åt helvete. Förnedring, pennalism, felaktig exponering var något som förr var fel och inget man accepterade. Idag säger man att deltagare får skylla sig själva. Jag säger, folk är banne mig för dumma för att kunna avgöra sitt eget bästa och tittarna är för avtrubbade för att ens reflektera över det de ser.
Deltagare som käkar daggmask i tv, har en beroendesituation till programskaparna. Men de kan ju vinna en miljon dollar så då får man väll offra sig lite? Men var går gränsen? Hugg av dina egna fingrar med en kniv och vinn en miljon. Det är ett fritt val. Trevlig familjeunderhållning.

Trots att samtiden ibland kan kännas både förhärdad och cynisk, så verkar människor livrädda för mycket idag. T.ex sex. Jag ger mig fan på att folk knullade mer på farfars tid. Tror det ligger i tiden det med. Medan Snoddas spelades på radion, så gökades det febrilt i baksätet på Ford Anglian. Framifrån, bakifrån och franskt så det skvätte om det. Friskt, naturligt samtidigt som det mest depraverade man kunde se på tv var Bröderna Cartwright.
Om detta kan man skriva mycket.

Jag vill avsluta min text med några rader ur sången "Amused to death" av Roger Waters.

"Doctor Doctor what is wrong with me
This supermarket life is getting long
What is the heart life of a colour TV
What is the shelf life of a teenage queen
Ooh western woman
Ooh western girl
News hound sniffs the air
When Jessica Hahn goes down
He latches on to that symbol
Of detachment
Attracted by the peeling away of feeling
The celebrity of the abused shell the belle
Ooh western woman
Ooh western girl
And the children of Melrose
Strut their stuff
Is absolute zero cold enough
And out in the valley warm and clean
The little ones sit by their TV screens
No thoughts to think
No tears to cry
All sucked dry
Down to the very last breath
Bartender what is wrong with me
Why I am so out of breath
The captain said excuse me maam
This species has amused itself to death
Amused itself to death
Amused itself to death"

Av Johan Engström 11 okt 2005 12:07