Varför luras, luras, luras?

Detta krävs trots att alla vet att antalet arbetslösa är flera gånger större än antalet lediga jobb. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Vi har alla läst i media om folk som i åratal sökt flera jobb i veckan, så att antalet ansökningar blivit hundratals. Utan att ge ett enda napp. När ett jobb ledigförklaras kommer ofta hundratals ansökningar. Det är total obalans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft.

Inget napp beror ju på att sökandena nu måste vara så rätt i flera avseenden, att minsta brist utesluter dig från arbetsmarknaden. Vi har en elit-arbetsmarknad. Du ska ha färsk examen samt några års erfarenhet, du ska alltså vara kring 30 år. Har du äldre examen så är du passé. Du måste vara helt frisk utan handikapp, annars blir du för dyr för arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan kräva att du uppvisar friskintyg och bevis på få sjukdagar. Du ska inte ha ansvar för barn och gamla, för då har du frånvaro som arbetsgivaren inte alls kan acceptera. Du måste alltså vara rätt asocial. Du får absolut inte ha blivit bortrationaliserad från ett tidigare jobb. För det ser ut som om förre arbetsgivaren behållit de bästa och sparkat de sämsta. Så att vifta med papper från tidigare jobb är inte alltid det bästa. Du får absolut inte komma från glesbygder med låg utbildningsnivå och vara 40-50 år. Då är du bara värd ett elakt skratt. Du får inte vara låst vid en obetald, osäljbar villa i skogslandet. Ja det finns säkert flera Stopp som Du kommit på.

Ja, allt detta vet ju vi och myndigheterna så väl. Ändå håller vi på med en låtsaslek eller ett lurendrejeri. Flera grupper enligt ovan som inte har en enda chans till jobb någonstans, tvingas ändå in i en arbetssökar-karusell som kostar flera parter stora pengar. De kunde lika gärna rulla en sten upp och nedför ett berg. Postverket är den ende vinnaren.

Det måste gå att hitta på en annan slags verksamhet som ger fysisk och själslig motion!

Här är karusellen som ska gå till kvällen... men för vem?

Av Jan Brunnegård 02 okt 2005 22:40