Israel: Tillbaka till "Gå"

Bilderna från evakueringen av de båda Västbanksbosättningarna Sa-Nur och Homesh pryder fortfarande tidningarnas internetsidor, men det råder inget tvivel om att detta "historiska steg" snabbt närmar sig sitt slut. Nyhetsvärdet har redan sjunkit och den israeliska befolkningen, synnerligen luttrad när det gäller upprörande händelser, har redan vant sig vid den nya situationen.
"Hur orkar du lyssna på radio", frågar min jobbarkompis förvånat när hon går förbi i korridoren. "De ältar ju bara samma sak om och om igen".

Så var det med det traumat. Dagen Efter närmar sig med stormsteg. Ändå känns inget segerrus. Snarare påminner situationen om en välbekant palestinsk anekdot: I det överbelagda säkerhetsfängelset i Megiddo fanns det inte tillräckligt med sängar för alla palestinier som arresterats i den senaste intifadan, så många fick sova på madrasser på golvet. Fångarna beslöt sig för att protestera till fängelseledningen, skrev på upprop, hotade med hungerstrejk och vägrade delta i aktiviteter. Resultat: vakterna kom och tog ifrån dem madrasserna. De fick sova på golvet. Efter några veckors ihärdiga protester och upprepade förhandlingar med fängelseledningen lyckades fångarna äntligen få tillbaka sina madrasser. Jublande firade de sin seger över fängelsets restriktioner. De kände att de uppnått något med sin kamp. Att de inte kämpat förgäves.

Det råder inget tvivel om att Gazareträtten är ett framsteg för palestinierna, som alltid framhävt bosättningarna som ett av de största hindren för fred. Den förhållandevis snabba och effektiva utrymningen av de protesterande bosättarna visar också att den israeliska högerns argument, att "det är omöjligt att utrymma bosättningar utan att orsaka inbördeskrig och allmän desertering", fullständigt smulats sönder. Ändå har både det israeliska och det palestinska samhället många sår att slicka när dammet åter lägger sig över Gaza. Interna sociala och ideologiska konflikter, som skuffats åt sidan de senaste månaderna, kommer åter till ytan. Efter firandet av de återvunna madrasserna, för att använda anekdoten ovan, kommer många - både israeler och palestinier - att inse att de inte vunnit någonting. Att de många illegala bosättningarna och vägspärrarna på Västbanken och i Jerusalem inte flyttats en centimeter. Att Hamas och Islamiska Jihad har kvar sina raketer och självmordsbombare. Att vi alla egentligen bara är tillbaka på "Gå".
Då behövs någon som kan slå två sexor. Snabbt. Frågan är om Bush och Condi vill. Eller kan?

Av Anna Veeder 23 aug 2005 11:35