Varför klagar småbarnsföräldrar?

Jag blir tokig på alla som alltid måste klaga på saker. Och det är inte det jag gör nu. Klagar. Jag gör ett konstaterande av det verkliga livet. Det som retar mig mest just i det här ögonblicket är faktiskt småbarnsföräldrar som säger att de aldrig har tid till något annat än att "passa upp" sina barn. Varför skaffar man då barn överhuvudtaget om man inte inser vad det innebär att ha barn?

Barn tar tid. Barn är barn och de kräver sin uppmärksamhet. Barn är egna individer som vill upptäcka och titta under stenar och bakom träd. Om föräldrarna är trötta känner barnen av det och kräver ännu mer uppmärksamhet. En ond cirkel. Och det underlättar inte förhållandet till barnen om man har färdiglagad mat som värms i mikrovågsugnen. Den är bara ett tecken på lathet och bristande engagemang i barnens uppväxt. Det fungerade förr att laga riktig mat och samtidigt finnas till för sina barn. Det är precis som om att man "måste" tycka att det är jobbigt med barn i dagens samhälle. Annars är man en överoptimist som går på lyckopiller. Och det passar inte sig när man har barn. Eller?

Och att papporna inte tar lika stort ansvar för barnens uppväxt är konstigt. Men livet är så ibland. Och bara för att man läser om det blir man mer medveten och måste ha mer att klaga på. Du kan inte sitta och fika med dina vänner och säga att pappan till dina barn hjälper till och är bästa tänkbara familjefader. Det går inte för sig. Då är du knäpp i huvudet och har inte greppat hur familjelivet är. Om du ens en gång har tid att ta en fika med vännerna. Det handlar inte heller om att han ska hjälpa till. Han ska se det som en naturlig del av livet. Man passar inte sina egna barn och vaktar dem. Man tar hand om dem och ger de en bra start i livet. Och det gör man inte om man klagar jämt och ständigt. Det smittar av sig. Barn gör som föräldrarna gör, och inte som de säger åt barnen att göra. Så enkelt är det. Om du klagar, gör barnen det. Om du är trött och grinig, blir barnen det också. Om du är glad och ger kärlek till barnen, får du se samma resultat hos barnen.

Det krävs inget körkort för att ta hand om en annan individ. Men det krävs för att köra bil. Var i ligger logiken? Vem som helst kan inte ta ansvar för ett litet barn. Och det syns tydligt idag. De som klagar över livet som förälder har inte mycket koll på läget hur det är att ha småttingar springandes runt i hemmet.

Lätt som en plätt med barn. Eller? Det blir vad man gör det till. Vill man ha ett roligt liv, ser man till att ha roligt och gör inte en höna av en fjäder. Eller så låter man bli att skaffa barn. Om det inte är så att man är så egoistisk av sig och vill föra sina gener vidare, som man tror är de bästa i världen. Sluta klaga och var människa och lev livet. Sluta inte leka förrän locket läggs på. Bli inte gråhårig i onödan, och gammal och tjatig. Var glad. Glada människor ger glada människor. Barnen är vår framtid. Och det är vi vuxna som visar dem vägen dit.

Av Yvonne Björklund 29 jul 2005 19:48