Terrorism lönar sig

Som israel är det här en av de mest politiskt inkorrekta saker man kan säga just nu. Men jag tanker säga det ändå: terrorism - planerat, urskillningslöst dödande av civila - lönar sig. Och självmordsbombningar är utan tvivel alldeles speciellt effektiva.

Det har inget att göra med hur många som dödas. Vill man helt cyniskt granska siffrorna dödades i attacken i New York ett par tusen, i London under hundra. Inte ens i Israel har mer än något tusental civila dödats sedan sedan september 2000, medan dödssiffran på den palestinska sidan är ungefär tre gånger högre. Som jämförelse uppgår antalet trafikoffer i Israel under samma period enligt den israeliska polisens statistik till två tusen, dvs dubbelt så många som terroroffren. Det är alltså mycket farligare att köra bil i Israel än att åka buss. Ändå har jag bara åkt buss i Tel Aviv en enda gång de senaste fem åren. I bilen sitter jag minst en timme om dagen. Vem sade att terror inte lönar sig?

Nej, jag tänker inte gå in på vem som har rätt eller fel, vem som blir terrorist eller varför, eller hur man bäst löser problemet, med gulligt bistånd enligt mjukisvänstern eller Rambometoder a la bombhögern. Det finns så många experter som kan analysera det mycket bättre än jag. Jag läser bara alla nyheter, debattartiklar och kommentarer - inte minst på Sourze - och konstaterar att om de som planerade London och Sharm el-Sheikhattackerna hoppades att sprida skräck och få publicitet, så lyckades de över förväntan. Terrorism är sexigt. Till och med i israeliska medier. Utan raketer och självmordsbombare skulle det inte skrivas mycket om palestinierna. Hur mycket skrivs det om de folkliga protesterna i de palestinska byarna som berörs av den israeliska muren? Bara när någon obeväpnad palestinier dödas, en israelisk fredsaktivist får knät sönderskjutet eller den israeliska armen slänger ut en blond svensk ISM-aktivist. Den enkla regeln lyder: no dead, no bread.

I Darfur i Sudan pågår sedan flera år något som till och med president Bush kallat "folkmord". Internationella hjälporganisationer uppskattar antalet svarta muslimer som mördats av den arabiska Janjaweed-milisen till över 400 000. 10 000 människor dör varje månad. Kvinnor våldtas systematiskt. Barn mördas. Byar bränns ner. Runt 200 000 har flytt över gränsen till Tchad. Många fler liv hotas av hungersnöd och sjukdomar. Hjälparbetare har dödats av minor i området och också hotats av milismän. Den sudanesiska regeringen skyddar Janjaweedmilisen och försvårar hjälparbetet. Situationen är katastrofal och hotar att bli värre för en adekvat beskrivning av den aktuella situationen läs Länk: crisisgroup.org eller Länk: savedarfur.org .


Ända skrivs inte speciellt mycket om Darfur i svenska media. Den enda jag hittat som regelbundet skriver om krisen i Darfur är Nicholas Kristof, kolumnist på New York Times. Så här kommer ett gott råd till Darfurs svarta kvinnor: Lär av Osama bin Laden. Skicka en liten delegation till London eller New Yorks tunnelbanor och spräng er i luften. Det är er enda chans att på ett effektivt sätt göra era röster hörda. Och mördade blir ni ju sannolikt i allafall förr eller senare, om ni inte dör innan dess av undernäring eller sjukdom. Så vad har ni att förlora?

Av Anna Veeder 27 jul 2005 10:04