sourze.se

Förändringens vindar fläktar i forna Sovjet

"De politiska omvälvningarna i Georgien, Ukraina och Kirgizistan sänder oroande signaler till väl besuttna makthavare i grannländerna vars befolkningar nu börjar skruva oroligt på sig."

Förändringens vindar har börjat fläkta över det postsovjetiska territoriet. De politiska omvälvningarna i Georgien, Ukraina och Kirgizistan sänder oroande signaler till väl besuttna makthavare i grannländerna vars befolkningar nu börjar skruva oroligt på sig. I Uzbekistan har det nyligen varit demonstrationer och blodbad som följd. Det fick uppmärksamhet på grund av beskjutningen av kvinnor och barn, men det har varit en hel del oroligheter där även tidigare. President Karimovs största intresse i livet är inte just det civila samhällets frammarsch, man kan tänka sig att han skulle bli flådd levande ganska snart om den utvecklingen tog fart, precis som många av de tortyroffer hans regim utsatt för just samma behandling. Han kan ju alltid yla om den Gröna Faran om hans kompis Bush höjer ett ögonbryn lite bekymmersamt sådär. I vilket fall så tillåter ju Karimov Bush att hyra en flygbas för mellanlandningar när Afghanistan måste få smisk på stjärten, och inte minst är Uzbekistan rikt på olja och gas och den centralasiatiska regionens Storebror militärt, demografiskt och ekonomiskt.

Så vadå? Kan inte alla bara sköta sig själva? Vadan denna Kulturimperialism! Putin ger sitt stöd till Karimov i kampen mot "fundamentalisterna". Jo, Uzbekistan är ju en av Rysslands kvarvarande kompisar så vad skulle han göra? Georgien och Ukraina har nuförtiden stort stöd av både EU och USA som vill åt den kaspiska oljan och gasen. En ny pipeline har dragits från Azerbaidjan Ryssland stod på armeniernas sida i kriget mellan Armenien och Azerbaidjan om Nagorno-Karabach genom Georgien Även här har Ryssland konsekvent bistått upproriska element vilket diversifierar Ukrainas oljeberoende Ukraina vill kramas med EU, inte stygga, dumma Mamma Rossija. För några veckor sedan passade de på att samfällt mopsa sig mot Ryssland. Georgien meddelade att efter samråd med politiska partners och finansiellt stöd från USA så hade de tänkt över den där saken med att sälja sin oljeförädlingsindustri till ryska Gazprom och tack, men nej tack. Ukrainas Julia Timosjenko meddelade att om inte Ryssland blev lite mer flexibla med sin prissättning så skulle Ukraina behöva överväga andra alternativ. Ukraina är dessutom transitland för en merpart av den ryska oljan som går till Europa, så...

Ja, samhälleliga företeelser sprider sig snabbt och effektivt dessa dagar av internetkommunikation, satellittv, mobiltelefoner och gud-vet-vad. Ukraina gjorde stor reklam med sin Eurovisionsfestival och har hävt visumtvånget för EU-medborgare i fyra månader för att på så vis knyta lite nya band och kontakter.

En gång i tiden exploderade Frankrike i en revolution och det fenomenet skulle hålla Europas makthavare rätt så totalparalyserade av skräck under ett helt århundrade fram till nästa revolution; den ryska, då budskapet om att dela på kakan börjat nå fram och demokratiska reformer helt plötsligt fick en viss skyndsamhet bakom sig. Men alla samhällsutvecklingar böljar liksom lite fram och tillbaka, vaggar sig framåt på vägen mot paradistillvaron och alla länder och kulturer har ju inte samma bakgrund. Det kan vara svårt att lära gamla hundar sitta. Liksom vissa kvinnor som är så vana vid att få stryk från dag ett så att de söker sig till dominanta våldsamma män, eller ta vilket exempel som helst, så är alla folkslag på jorden stöpta i normer och traditioner som det tar väldigt lång tid att förändra.

Men, "Kan de så kan väl vi?", kan man ju också tänka för nog finns det maskrosbarn här i världen. Varför är inte alla maskrosbarn? I januari detta år förekom uppmärksammade demonstrationer i Ryssland. Staten hade gjort ett försök att förändra "lgoty", förmånssystemet, som är just det enda som gör att pensionärerna klarar överlevnaden genom billigare transporter och annat, men nu hade de fått nog och började säga ifrån. Stor förvåning i maktapparaten följde därpå.

Hade de där Gamlingarna inte förstått att det var trevligt och tack för kaffet och uppbyggnaden av Sovjetunionens industriella kapacitet, försvaret av fäderneslandet och så, men återigen; tack för kaffet och adjö, ättestupan väntar på er sedan en längre tid tillbaka?

När man talar om rysk subordinationskultur ska man komma ihåg att den bara sträcker sig så långt som till den gräns då saker verkligen börjar hända. Lite som ovan nämnda revolutionener ungefär. Det säger liksom "pang" helt plötsligt, vilket naturligtvis är mindre önskvärt från statsapparatens sida som inte gärna vill sitta där omtumlade och undrande om vad som egentligen hände med en kalasjnikovbajonett petandes i bakhuvudet. Ökad kontroll över media och det faktum att partierna mest är företrädare för vissa olika intressen tillsammans med mycket annat än gräsrotsorganisationer gör dock att det kan vara svårt att veta hur man håller balansen på skutan, eftersom man inte får tillförlitliga signaler om hur långt man kan gå och man kan inte mäta graden av missnöje som gror i de små grytorna och kastrullerna.

Putin ÄR populär och han grundar sin popularitet på just införandet av ordning vilket ger ett visst intresse av upprätthållandet av oordning samtidigt som man måste uppvisa vissa resultat. Han skred till verket med en hård hand mot Tjetjenien och folket applåderade stort, men av allt att döma är inte kriget slut än och bomberna i Moskvas tunnelbana smäller med jämna mellanrum och Beslan är bara början på händelseutvecklingen. Så ordning riskerar att övergå i kontroll och då är Ryssland tillbaka på ruta ett igen.


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 20 jun 2005 14:00

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: