Ömma tår ger ljudligast reaktion

Sourze-redaktören Billy Butt har skrivit en lång artikel angående mig vilket för artighetens skull fordrar svar. Allmänintresset torde mycket lågt eftersom historien visar att få av läsarna på Sourze är särskilt intersserade av att se två gammeldebattörer bråka med varandra. Men men... har han bjudit upp till dans så tackar jag inte nej.

Det kanske mest slående med såväl artikeln som de kommentarer Billy postar är den fullständiga hemmablindheten. I princip allt han anklagar mig för gör han sig själv skyldig till. Besserwisserfasoner, förolämpningar, personangrepp, en vilja att tala om att man själv vet bäst och att andra har fel... precis allt detta är såväl artiklar som kommentarer från Billy sprängfyllda med. När han går på som värst begår han en av debatternas dödssynder då han försöker antyda att debattmotståndarna inte är "friska".

Ett exempel på Billys löjliga personangrepp är att han i artikeln drar upp vad som står på min Sourze-profilsida och försöker förlöjliga mig/förringa mig utifrån den. Vad har den för relevans för någon av de sakfrågor vi diskuterat? Givetvis ingen alls. Det som skall tala är argumenten, inte hur jag beskriver mitt yrke eller hur jag kom till Sourze. Att Billy ens *försöker* göra sak av detta visar både på hans dubbelmoral vad gäller personangrepp och hans avsaknad av giltiga och relevanta argument för sin sak.

Är jag då en besserwisser som Billy försöker hävda. Jag tänker inte svara vare sig ja eller nej på den frågan eftersom mycket ligger i betraktarens öga. Mitt svar är att jag skriver det jag tycker och att jag *alltid* försöker motivera varför jag tycker som jag gör. Och till skillnad från Billy så försöker jag inte förlita mig på argument i stilen "Jag har rätt för jag har läst på... jo då så är det". Jag ger mig aldrig in i en diskussion utan att ha en grund att stå på. Och en människa som är säker på sin sak kan ofta framstå som besserwisseraktig.

Minns dock att mycket få människor någonsin kommer att erkänna sig överargumenterade. Så när de egna argumenten tagit slut och motståndarens argument inte kunnat avväpnats, då kommer försvarsreaktioner som "du är en sådan besserwisser" eller "Ska du alltid ha sista ordet eller?!" som ett brev på posten. Antingen det eller så blir det helt tyst. Det här berömda "Jag kan minsann erkänna om jag har fel" är i det flesta fall en ej ärligt menad brasklapp. Sådana reaktioner brukar jag särskilt få när jag vet att min argumentation är bra och jag har försvarat den väl.

Förolämpar jag människor och går till personangrepp? Mycket sällan. Jag diskuterar till skillnad från Billy inte personen. Det jag diskuterar är sakfrågor, åsikter, resonemang och argument. Sak och person är två skilda saker, något Billy borde lära sig. I just den här artikeln så har dock Billy valt att göra personen till sakfrågan varpå det tyvärr blir oundvikligt att mixa dessa två.

Billy hävdar att hans sakkunskap vad gäller sexbrottmål är stor. Så kan förvisso mycket väl vara sant. Men det räcker inte med att hävda saker i stilen "Jag har minsann läst på... massor" för att man skall få rätt i sakfrågan. Man måste använda den kunskapen också. En professor eller motsvarande lärd människa får inte rätt per automatik bara för att denne hävdar att han/hon har det. Det får denne istället bevisa genom sina argument. Ingen har rätt i sak per automatik och detta gäller i högsta grad även Billy.

Billy må ha läst på om många sexbrottsmål. Men det mål som startade vår nuvarande ordväxling beskriven i Billys artikel "Ännu en heltokig sexmålsdom" tvivlar jag starkt på att han hunnit läsa på om. Han har definitivt inte hunnit göra några djuplodande intervjuer med videokamera som han försöker imponera oss med. Inte heller på något annat sätt har han hunnit gräva i fallet innan han hävde ur sig att han minsann vet bättre än "gubbarna och kärringarna" i tingsrätten och att domen var felaktig. När jag i kommentarerna påpekade det mest troliga i detta fall var att åklagaren schabblat bort målet genom att välja fel åtalsrubricering och helt enkelt inte sköta sitt jobb valde Billy att inte svara på det. Detta är en vanlig debatt-teknik, speciellt på nätet: om man är inträngd i en hörna, ignorera slagen. Har man tur kan man kanske tiga ihjäl det som är alltför besvärande.

Billy har utnämnt sig själv till expert - eller åtminstone djupt kunnig - på sexbrottmål. Han dissar snabbt och lätt andra med motiveringen att eftersom han dömts och andra inte gjort det så skulle han ha något slags fördel i debatten. Men samma sak som eventuellt skulle kunna vara Billys styrka i debatten är också hans svaghet. Han har nämligen ett egenintresse och är part i målet. Han har dömts för ett grovt och avskyvärt brott. Allt som då kan kasta tvivel på den domen är till Billys personliga fördel. Allt som motsäger hans argumentation är sådant försvagar hans försök att skapa tvivel. "Jag är oskyldigt dömd" säger Billy. Tja... han är inte vara sig den förste eller sista som hävdar det.

Noteras bör dock att han eventuellt har rätt! Han är kanske oskyldigt dömd. Felaktiga fällningar har hänt, något som har visat sig i och med flertalet friande domar efter resning. Domstolarnas behandling av sexbrottmål *är* en oerhört viktig fråga som måste debatteras.

Och det är just för att denna debatt är så viktig som jag vänder mig emot Billys artiklar. Detta därför att jag tycker att de håller samma låga, dåliga standard som så många andra som skaffar sig "air-time" genom att posta undermåliga inlägg och därmed förstöra den för samhället så viktiga debatten.

Billys argumentet att jag svarar honom på ett provokativt och intensivt sätt bara för att han är ökänd är skrattretande. Jag skiter ärligt talat i om han är någon slags kändis eller inte. Innan Billy kom till Sourze visste jag inget honom annat än att jag hade hört hans namn och att han hade blivit dömd för något. Hela svadan om att jag är en av de där som ger sig på kändisar bara för att de är just kändisar är bara tomt tjafs från Billys sida. Ytterligare ett försök att kasta skit på min person.

Det jag svarar på är artiklar, inte personer. Och jag tycker för min del att mycket av det Billy framför är sådant som fordrar kommentar. Det har inget med kändiskskapet att göra, ingenting alls. För att skona det han eventuellt har kvar av sin värdighet så ligger det i Billys intresse att fimpa det här martyrgnället. Som sakargument är det i alla fall inget värt.

Avslutningen på Billy artikel där han svammlar något om att vara "häftig" tycker jag är extremt märklig. Kanske är detta något som är viktigt i musikproducenternas värld där man har att göra med människor som drömmer om att synas och att vara "häftig" därför är något bra. Jag för min del kunde inte bry mig mindre. Jag skriver inte för egen berömdhet. Inte heller hackar jag på Billy för att försöka dra nytta av hans dito. Jag skriver när det kliar i fingrarna, inte för att bli någon slags C-kändis. Som notis i sammanhanget kan kanske nämnas att jag blivit inbjuden till TV-sänd debatt ett par gånger för mina Sourze-artiklars skull. Jag tackade nej.

Billy tycker jag är en böld i hans häck. Det gör mig nöjd. Inte för att jag tycker det finns något slags egenvärde i att vara störig för det finns det inte utan för att jag fått honom att reagera. Min erfarenhet som on-line amatördebattör sedan över 10 år tillbaks säger mig att sådana reaktioner får man inte om man inte träffat rätt. Att trampa på den ömma tån är alltid det som ger mest reaktion. Och av Billy har jag fått en *väldigt* ljudlig sådan...

Billy gav mitt skrivande ett omdöme i slutet av artikeln och för formens skull får han ett tillbaks. Min åsikt om Billys skribentskap är att han har ordets gåva... men inte argumenterandets. Han har saker han vill säga - saker som säkerligen är intressanta - men han forumlerar dem inte till solida argument. Istället blir det ett löst sammanhållet svammel om att han har rätt och att domstolarna har fel. Bättre blir det inte av inkonsekvensen att han ibland skriver att domstolarna gör fel för att de fäller för många på för lösa grunder... och resten av tiden att de fäller för få just på grund av att grunderna är lösa.

Billys artiklar är som popmusikens fenomen Sommarplågan: intressant en stund, sedan tjatigt, slutligen irriterande... alltid tomt på riktigt innehåll och aldrig något som lämnar ett bestående intryck.

Av Michael Karnerfors 16 jun 2005 14:46