Resa från en dagbok Del I

Det är kaos. Som vanligt innan man är på väg bort från familj och vänner. Som vanligt innan man åker hemifrån. Eller kanske är det inte hemifrån. Ett hem är var hjärtat hör hemma. Och om hjärtat tillhör hela världen. Skit samma. Men det är kaos. Packning i sista stund. Glömmer hälften. Och lovar sig själv att nästa gång ska det bli ändring och ordning på torpet. Fast nog förbannat har jag precis packat färdigt. Trots att det är nästa gång. Och klockan är snart tre och det är uppgång om fyra timmar. Och jag är bakfull och äcklig och behöver den där natten med åtta timmars sömn.

Det känns som en resa till andra sidan klotet. Det är 30 mil. En av de kortaste resorna i mitt liv. Till Oslo. Exotiskt så det förslår. Ett Göteborg i Norge. Fantastiskt. Men jag känner mer än nånsin att den här resan behöver jag. Jag skiter i vart jag tar vägen, bara jag kommer iväg härifrån. Från ett Göteborg till ett annat. Fan jag har inte ens lust att skriva det här, men det är bra, skingra tankarna och aggressionerna över att den där satans I-poden nyss raderade 15 gigabyte musik. 15 gigabyte av mitt liv. Rätt upp i intet eller vad fan dom nu försvann. Just det, Oslo. Åka buss i fyra timmar. Med gitarr backpack och rygga som på fornstora dar. Fast imorgon piffas det hela upp med att bära en nedmonterad gammal bockstyreshoj. Allt för att slippa betala frakten på bussen. Snikna jävlar kommer alltid att finnas. Så varför inte ta bort fraktkostnader överhuvudtaget. Så man slipper att plocka ner cykeln i lösvikt.

Fyra månader. På ett lager. Plocka mediciner. Packa mediciner. Skicka mediciner. Knapra mediciner om de blir alltför tråkigt. Fylla på plånboken. Fylla på psyket. Fylla på livet.

Nu börjar det igen. Små resor innehåller stora drömmar. Små resor får en att tänka på stora resor. Göteborg - Oslo är ganska litet.

Av Jacob Zocherman 06 jun 2005 23:11